Fredagsmys. Eller nåt.

Bild hittad på och lånad från lekohobby.com/godsvagnar

När jag växte upp hade vi fredagsmys. Eller var det kanske rent av lördagsmys. Jag minns inte riktigt vilken dag i veckan men chansen att det var lördagar som gällde är stor då jag är en av dem som är uppvuxen med lördagsgodis och veckopeng. Två kronor. Två och femtio. Och jisses, efter en tid lyckades jag till och med förhandla till mig fem kronor. Att dåvarande bästis visst fick en femma i veckopeng gjorde förstås saken lättare. Nog för att jag befinner mig "mitt i livet" så kan jag inte påstå att jag är direkt lastgammal men alltså, tänkt så mycket man fick för bara några kronor då (ja, visst låter det nu som att jag är just lastgammal). Och smågodis köptes styckvis. Över disk. Mannen i kiosken där jag bodde hade stort tålamod, och var riktigt bra på huvudräkning, när alla vi barn kom med kronor och ören och skulle köpa en påse "blandat".

"En sån, två sånna, en sån och så ett lejonhuvud och, hur mycket har jag kvar? Då vill jag ha två sånna, en röd och en blå och, hur mycket har jag kvar nu? Åh, då tar jag en kanonkula också"

Snusklubban fick vänta till jag hade en 5:a till veckopeng. Och då kunde jag köpa en pytteliten chipspåse också. Hur som helst. Fredags- och/eller lördagsmyset, vilket är barnfamiljer förbehållet, bestod i att att mamma bakat kladdkaka, grädda våfflor eller snott ihop något annat gott som vi fick äta nere i källaren. Framför tv:n! Jominsann. Inga chips hos oss inte. Mamma och pappa drack kaffe och syrran och jag drack saft eller fick dela på en, håll i hatten, 33 centiliters Zingo. Här gällde millimeterrättvisa. Samma sak om vi t ex köpt godis, vilket var pappas uppgift, att gå ut och handla GT och godis. Ibland hade syrran och jag den stora förmånen att följa med för att ev kunna påverka valet av godis för kvällen i fråga. Det kunde vara en påse Brio eller Polly. Väl där hemma igen delades påsens innehåll upp i fyra högar. En till oss var. Med lika många bitar i. Millimeterrättvisa.

Häromdagen åt jag upp en hel påse ostbågar.
Innan lunch.
Ur led är tiden. 

Men vad gör man inte när en fick gotter med posten. En får offra sig ibland. Ostbågarna med prästost (ostpulver av präsost/havarti/gouda) som skymtar till vänster i bild, under de poppade chipsen, var goda men trots all extra ost så måste jag säga att inget slår OLW's ostbågar. Jag ä l s k a r ostbågar! (tror ostbågar är djävulens påfund åt oss med bristande karaktär). Synd och skam (eller tur) att OLW slutat tillverka de små påsarna. 
Men poppade chips? Strunt samma om de innehåller 40% mindre fett än vanliga chips. Tråkiga med bitter eftersmak är mitt betyg. Dessutom begriper jag mig inte riktigt på hur ordet hälsosam ens kan tryckas på en förpackning innehållande chips. Jorå, chipsen är tydligen friterade i "hälsosam solrosolja". Jag ser inget hälsosamt över huvudtaget med varken chips, poppade som opoppade, eller ostbågar.

Trevligt fredagsmys alla familjer!

 ***

Nöt Crème goes nuts

Bilden lånad från Nöt-Crème's fb-sida

Nåddes idag av nyheten att den klassiska och underbart goda nötkrämen i påse Nöt-Crème® fyller 50 år i år vilket de firar med en ny smak -Salmiak-Crème®. Jösses, jag kommer aldrig klara av att gå ner de där 6-7 kilon som är i vägen för mig.

Här kan ni gilla deras Facebook-grupp!

***

Lakrits i gross och parti

Det är ingen hemlighet att jag gillar lakrits. Choklad och jag har förvisso gått hand i hand hela livet känns det som men lakrits har faktiskt varit en ständig följeslagare. I yngre år gillade jag saltlakrits mycket mer än sötlakrits. Med åren har det skiftat. Eller ja, det går nog lite som efter humöret. För en del år sedan slutade jag äta smågodis i lösvikt, för att jag blev äcklad av alla vuxna som stoppar in sina fingrar och ibland stora händer under plastlocken för att plocka åt sig godis att äta där, rakt upp och ned, samt alla barn som ju stoppar allt i munnen och ev biter av lite också för att sedan lägga tillbaka i boxen... bläääää, och även då jag under min veganperiod inte heller åt gelatin. Det har liksom hängt med sedan dess och jag äter mycket sällan smågodis. Samma sak gäller alla plocklådor med chokladdragérade nötter och torkad frukt. Äckligt med folk som bara går och tar för sig där.


Men, det finns ju en del paketerad lakrits nu för tiden. I Santa Barbara blev jag överlycklig när jag inne på World Market hittade en ask lakrits av det finska märket Panda. I Sverige har jag bara hittat det märket i t ex Life-butikerna. För inte så länge sedan då jag stod i kön på ICA föll blicken osökt uppåt en klarröd påse som hängde på gottepåseväggen. Det tog en kort stund men ganska snart insåg jag att det var faktiskt var favoritlakritsen som skaffat sig ny förpackning! Jorå. Nu i återslutningsbar påse (tror jag men hann aldrig testa om den stängde sig bra eller ej) istället för i ask. Vet inte men tycker mig minnas de andra lakritsbitarna något minde än nu. Goda var dom hur som helst. Redan 1927 tillverkade Panda den första lakritsprodukten. Det kom att ta nära 10 år innan den första lakritskaramellerna såldes i butik.


Och som om det inte fanns någon ända på detta lakritståg hittade jag i helgen (i Aspen av alla ställen) äntligen lakrits från Halva, ännu en finsk tillverkare, och lade genast beslag på en ask. Tur ändå att småbutikerna nära mig inte har den i sitt sortiment för tusan vad god den var. Så, från allt annat kravmärkt, veganskt, rättvisemärkt och pk så erkänner jag att jag med hull och hå slukade de små lakritsstavarna utan att blinka. De är fulla med e-nummer jag inte minns namnen på, och säkert någon gummi- och stabiliseringsmedel som inte kan vara bra någonstans.

Panda Licorice Original innehåller: sirap, vetemjöl, glukos-fruktossirap, lakritsextrakt, melass, färgämne (carbo medicinalis vegetablis) arom (anisolja).

Halva Original Sweet Licorice innehåller: sirap, vetemjöl, vatten, socker, lakritsextrakt, sorbitol, surhetsreglerande medel E500 (Natriumkarbonater), färgämne E150(sockerkulört, framgår dock inte om det är a, b, c eller d) guargummi, arom, ytbehandlingsmedel E901 (Bivax) och konserveringsmedel E202 (Kaliumsorbat).

Oups, nu var dom alla slut!

Jaha, då blev detta en post om en av mina laster. Men efter en ordentlig titt i innehållsförteckningen är de nog inte så farliga och kemikaliestinna som man kan tro. Panda har dessutom uttryckligen ett hållbarhetstänk genom dess företags- och miljöansvar samt det sociala ansvaret i sin produktion av de svarta små godbitarna. Och Halva verkar inte så illa heller. Dock finns inte lika mycket information (på engelska) på deras hemsida som hos Panda. Och ingen av dem innehåller faktiskt inte heller gelatin eller någon animalisk produkt vad jag kan hitta.

***

Kokos- och chilichokladtryfflar

Om ni inte hann med till jul så varför inte bjud på lite kokos- och chokladtryffel till nyår? Själv har jag haft den mest ojuliga julen någonsin i mitt liv. Tyst och lugn och skönt men minimalt med både pepparkakor, julgodis, nötter och knappt något julpynt alls. Det var först på julaftonen som jag gjorde slag i saken och försökte mig på lite julgodis. Jag har några favoriter som jag brukar göra, bland annat pepparkakstryfflar med hasselnötskräm, saffranskola, ischoklad och mintkyssar, men ville pröva någonting nytt i år. Dels med vit choklad som jag inte brukar använda och sen är det dessa tryfflar med kokos. Hur gott som helst. Letade först analogt, dvs bland kokböcker, tidningsurklipp och handskrivna blad, sen blev det lite surfande och bestämde mig till slut för Annikas kokostryfflar. Mycket tilltalande att använda sig av kokosgrädde istället för vanlig vispgrädde. Till skillnad från Annika använde jag mörk choklad och så valde jag chili istället för kardemumma. Vill man köra en veganvariant kan man säkert använda mjölkfritt smör men jag vet inte hur det fungerar rent kemiskt.


Att rulla tryffelbollar tillhör inte heller min favoritsyssla så jag gjorde helt enkelt så att jag klädde ett par glasformar med gladpack, täckte botten med rostad kokos och hällde sedan över smeten. När den svalnat något täckte jag toppen med kokos och lät sedan stå i kylen över natten. Morgonen efter lyfte jag ur den fyrkantiga lilla tryffelkakan och skar i små tärningar. Fungerar lika bra som runda kulor.


Kokos- och chilichokladtryfflar
ca 40-50 små kuber

1 1/2 dl riven kokos
1 dl kokosgrädde
75 g smör
200 g mörk choklad
en nypa (eller två) flingsalt
1 krm chilipeppar

Rosta kokosen i torr stekpanna. Ställ åt sidan och låt svalna ordentligt. Förbered form/formar. Smält smör och kokosgrädden. Hacka under tiden chokladen i små bitar. Precis innan blandningen börjar koka tar du kastrullen av plattan och vänder i den hackade chokladen. Låt smälta. Rör om och blanda även i saltet och chilikryddan. Strö kokosen i botten av formen/formarna och häll över tryffelsmeten. Det räcker med 1-1 1/2 cm tjock tryffelkaka. Låt svalna en liten stund på köksbänken innan den sätts in i kylskåpet och strö över resten av den rostade kokosen på toppen.

Låt stå över natten (alt under dagen) i kylen. Tag fram och lyft ur kakan för att skära i kuber. Lägg i burk med tättslutande lock i kylen eller i skål och servera omgående.

Må ert 2011 bli ett gott år!

***

Ingefära i alla möjliga former

Ser ni priset? Ser ni priset på den stora påsen med ca 30 ingefäragodis i? Mitt i Chinatown i San Francisco, fö världens största chinatown utanför Asien, bunkrade jag med ett par påsar. Men varför köpte jag inte fler??? Jag hade kunnat köpa med mig en hel kartong juh! I runda slängar, och med den höga växelkursen som var i början av året då dollarn kostade mellan 8-9 SEK, kostade en påse inte mer än 15 SEK! I Santa Barbara hittade jag samma påse för ca 7 USD! Och nä, jag kan inte lova att det var varken miljövänliga, ekologiska eller rättvisemärkta godisar i påsen. Jag slukade dom med hull och hår i alla fall :-) Det är nog bland det godaste godiset jag vet (förutom alla möjliga lakrissaker och choklad som har en alldeles egen kategori utanför godisgenren) Trots att jag vid ett tillfälle faktiskt tuggade ur en liten bit tand fortsatte jag äta dom. Men nu lär det dröja länge innan jag äter sådana godbitar igen. De är nästan hutlöst dyra här hemma. Allt är såklart relativt men som sagt - tänderna. Jag tänker på tänderna.

Något som definitivt är snällare mot tänderna är tomatsalsan jag för ett par år sedan gjorde ett inlägget om - Tomatsalsa med gari. Då åt jag fisk, eller snarare sushi. Idag äter jag inte längre fisk men gärna sushi. Väljer såklart helt vegetariska varianter då :-) Genom min blogg här hittar man en hel del mat med färsk ingefära. Jag blandar gärna i färsk ingefära i bakningen också. Särskilt efterrätter. För att inte tala om marmeladerna också. Ja, jag gillar ingefära. Något som jag genom åren haft ganska svårt att hitta faktiskt är kanderad ingefära. Det kan man såklart göra själv men det har jag faktiskt aldrig prövat. Det kanske är något att skriva upp på mat-bak-att-pröva-att-göra-listan.

Blev ni alldeles supersugna nu kan ni klicka er in hos David Lebovitz som har ett finfint recept på How to Make Candied Ginger. De är goda att äta som de är men går också att hacka och blanda i t ex sockerkakssmeten. Eller varför inte pröva Annes heta chokladkakor hos Annes Food. Och medan ni ändå är mitt i julgodisstöket så skulle i alla fall jag pröva att koka denna lockande ingefärsstinna knäck som ni hittar hos Smaskens.nu.


.