Rödkål, grönkål och vårdagjämning

Förra veckan gick verkligen i kålens tecken. Brysselkål. Blomkål. Rödkål och grönkål. Faktiskt, jag som trodde grönkålen var slut för säsongen. Så plötsligt dök den upp lite varstans bland de ekologiska mataffärerna. Det har bland annat blivit grönkål i frukostsmoothie och som dagens rätt, med rödkål och blodapelsin. Och vad passar väl bättre än grönkrispigt och färgglatt idag som inte bara är persiskt nyår utan självaste vårdagjämningen.

Jag gillar att steka råa grönsaker, grönsakerna som de flesta annars nog är mest vana att koka. Bra att tänka på är att de tar olika tid beroende på tjocklek och såklart vilken textur det ska vara. Om rödkålen tänker jag till exempel lite på samma sätt som med pasta, att den ska vara al dente.

Rödkål och grönkål till lunch
1 port

100 - 130 g rödkål
80 - 100 g grönkål (repad)
ca 10 cm purjolök
olivolja
1/2-1 apelsin (blod)
Coriander & Chili, Santa Maria
flingsalt (citron)

Skölj, strimla och fräs purjolöken i olivolja. Strimla rödkålen och låt fräsa tillsammans med löken, på medelvärme. Skölj och repa grönkålen. Riv eventuellt stora blad i mindre bitar. Vänd ner med övriga grönsaker i traktörpannan (bättre att använda här än vanlig stekpanna då grönsakerna blir nästan som lite ångkokade istället för stekta).
Skär skalet av en apelsin och skär i skivor/bitar. Som vanligt har storleken betydelse så en hel apelsin kan bli för mycket att blanda med kålen så ät hälften till efterrätt, spara till kvällsmaten eller morgondagens middag.

Krydda med Coriander & Chili, ännu en vansinnigt god blandning från Santa Maria (nej, jag är varken sponsrad eller har fått gratisprodukter skickat till mig). Som korianderälskare är jag naturligtvis partisk i bedömningen här och smakkombinationen vitlök, koriander, chili och lime/citron är knappast ovanlig i Miss Meister's kök så har du inte just nämnda krydda så går det bra att krydda med lite chilipulver, vitlökspulver (eller riven färsk vitlök), pressad citron och så färsk koriander på slutet.
Smaka av med salt och eventuellt svartpeppar.

När grönkålen blir varm får den först en annan nyans, mer åt det klargröna hållet. Ligger den i för länge börjar den sen tappa färg igen och blir mer grådassig. Så var vaksam och ta av från plattan medan grönkålen fortfarande är härligt klargrön.
Servera med kokta svarta risnudlar.

Smaklig spis!

* * *

Välkommen du nya år!

Med risk för att låta som om det var jack i skivan tycker jag nouruz (norouz, noroz, norooz, nowruz m.fl. stavningar) är så himla mycket trevligare att fira nu än nyår mitt i mörka och kallaste vintern. Det känns mer rätt nu, att ett nytt år tar sin början. Dessutom började min egna tideräkning vid den här tiden på året. Med det inte sagt att jag gillar årstiden våren, vilken ofta är detsamma som ångest. Jag trivs oändligt mycket bättre mentalt under hösten, när färgerna i naturen skiftar från grönt, till gult, guld, rött och ja det är som ett gratis fyrverkeri och luften blir lättare att andas.
Men allt har sin tid.

This too will pass.

Förra året hade jag gjort ett eget litet nyårsbord. I år har känslan av nyår inte infunnit sig. Hela februari och mars hitintills har varit ett enda långt töcken och jag har till exempel missat att starta vetegräset i tid. Än så länge är det bara några enstaka centimeterlånga gröna strån som hunnit upp.
Förra året var också året då vi hoppade över elden en marschall, brände det gamla och önskade oss goda saker för året. För en del av oss har bevisligen en och annan önskan gått i uppfyllelse (nedkomst beräknad senare i vår). Andra inte.

Egentligen gillar jag idén av nyårsfirande, årliga bemärkelsedagar, jubileum och andra livshändelser att uppmärksamma men tycker samtidigt de är ångestfyllt. Kanske är det bara vi misslyckade som känner så. Vi utan något betydelsefullt att fira, utan några extra betydelsefulla att fira med. Varje år som passerar blir snarare en påminnelse om det torftiga. Det misslyckande och den närapå obefintliga förmågan att vara människa i dagens samhälle. Ännu ett år utan någon större mening. Att leva livet som på konstgjord andning, ständigt kontrollerad, och under stark ekonomisk press, är som att sakta, sakta kvävas. Det är som att insidan av kroppen går sönder lite mer för varje dag som går och det är bara en tidsfråga innan den imploderar. 

Kanske kommer det till slut visa sig vara livet allra största löng - hoppet. För det vet vi ju att det är det sista som överger människan. Till vilken nytta kan en undra. Om det en hoppas på ändå aldrig kommer hända, innan det är försent.

Har tidigare skrivit om norooz 2008, 2010, 2011 och 2013.

* * *

Noorooz/Nouruz/Nowrooz/Nowruz och vårdagjämningen

För snart tre månader sedan firade vi nyår. Mitt i mörkaste vintern. Jag har då ingen känsla och förväntningar inför det nya året sådär ett par dagar efter jul och fortfarande dåsig av julmatskoman. Jag har sagt det förr och säger det igen att jag rycker vi borde göra som perser och kurder med flera som nu firar Noorooz. Våren och ljusets återkomst välkomnas och allt firas enligt bestämd tradition med bland annat den speciella nyårsdukningen. Den innehåller en massa saker som börjar på S; en särskild frukt, krydda, vetegräs, rött äpple, vitlök och vinäger. Dessutom bör det på bordet även finnas bland annat en spegel, målade ägg och en guldfisk. Maten och sakerna har såklart symboliska värden om god hälsa, skörd och rikedom mm inför det kommande året.

Och såklart är det också stora eldfesten några dagar innan själva vårdagjämningen. I Göteborg har det i flera år firats eldfest på Heden. Ångan från de varma sopporna slingrar ikapp, upp i luften, med röken från den sprakande elden. Vem vill inte ta chansen att hoppa över elden för att bränna allt gammalt som finns kvar. Bort med det sjuka och in med det nya friska som förhoppningsvis det nya året ska ge oss.

Nouruz-etân piruz!

***