Årets bekännelse (och lila brysselkål ftw!)

Lila brysselkål ftw!

Aktiviteten här i Miss Meister's mat har varit oförlåtligt låg under årets andra hälft men eftersom jag postade mitt första inlägg i början av 2007 finns för den hungrige en hel del att rota fram ur skafferiet så länge.

Ni som hängt i mitt kök några år vet att jag varit "mellan jobb" väldigt länge. Att jag gått från praktiker, ideellt arbete och korta, tillfälliga anställningar till arbetslöshet och åter gratisarbete. Att vara människorättsvetare i denna nyliberala och marknadsfundamentalistiska era, där även nepotismen blomstrar, är inte direkt hårdvaluta.

Så. Till alla andras lycka (som nu slipper ha ett arbetslöst mähä i sin bekantskapskrets) så började jag i våras åter arbeta som förskollärare. Josåatte.
Misslyckad jag. Skäms så gruvligt över detta. Varför?

Jag. Klarade. Det. Inte.

Blotta tanken är förfärlig men ett decennium av mitt liv är i princp bortslösat. Gaaah!
Sist jag arbetade som förskollärare blev jag så fruktansvärt sjuk att jag till slut bestämde mig för att bli helt frisk igen och hitta ett för mig hållbart yrke.
Sedan dess har jag spenderat vartenda öre jag haft på sjukvård, friskvård, mer utbildning (och således ökat mitt studielån med några hundratusen) samt ägnat all tid och energi åt praktiker, ideellt arbete och andra former av gratisarbete. Jag har sökt tusentals jobb, tagit emot lika många nej, förnedrats, marginaliserats, förlorat en hel del vänner på köpet men hela tiden bitit ihop och hållit näsan (precis) över vattenytan i strävan efter ett nytt yrke.

Men förgäves. Jag kastar in handduken och erkänner mig besegrad.

Tur att det nu då finns så fina saker som lila brysselkål. Lite mindre och mer mjälla än den gröna brysselkålen. Funkar fint att strimla och ha i kall (kål)sallad, blanda i en risotto på slutet, strö över en perfekt mjuk polenta. Eller så gör en som vanligt och ugnsrostar i någon halvtimma eller så (ca 180 grader) med en skvätt olivolja, salt och en vitlöksklyfta eller två.

Vad barnen beträffar går det hur bra som helst. Älskar att varje dag mötas av alla kramar från mina små stjärnor :-) Att samtala med de små liven vid matbordet är bland de bästa stunderna på dagen. De är så underfundiga och jag älskar hur de bara bubblar och vill berätta precis allt mellan himmel och jord för mig.

Det är knappast barnen som är problemet inom förksolan. Organisationen är förfärlig. Arbetsförhållanden, bl. a. det ständiga hotet om sjukdom, personalbrist, att sällan kunna gå på toa när en behöver, okompetent personal osv, är allt annat än hållbart. Jag räcker inte till. Nej, jag räcker inte till alla och allt som ska göras för att fullfölja uppdraget. Det, tillsammans med tempot, ljudnivån och alla tusen intryck en utstår dagarna i ända tär på både kropp och psyke. 

Vackrare råvara får en leta efter.

Som nyårslöfte har jag bestämt mig för att göra ett seriöst försök att hålla igång bloggen mer frekvent under 2015 än iår. I motsats till ett tidigare nyårslöfte jag fullföljde (med bravur!) ska jag nog försöka dricka lite mindre bubbel under nästa år.

Väl mött, tjugohundrafemton!

* * *

Lila blomkål

Kan det bli flottare än så här i Miss Meisters kök? Lila mat. En hyfsad ny företeelse, det där med färgad blomkål. Har sett lila, gul/orange och grön blomkål. Eller ja, ny och ny. Vad vet jag? Hemmaodlare har säket odlat färgad blomkål i alla år och den vita bara råkade bli den kommersiellt gångbara blomkålen. Eller är det kanske så att den lila blomkålen egentligen är den ursprungliga färgen, vilken genom historien blivit manipulerad till den vita sorten vi annars känner igen som den "riktiga" blomkålen. Någon som vet hur det ligger till? 

Första gången jag lagade lila blomkål var 2010 men då färgad blomkål vanligtvis är dyrare än den vita så blir det inte mycket till blomkålsfärg i Miss Meisters kök. Det var inte utan att jag reagerade på det förbipasserande paret vilka högt uttryckte sin avsky och för mig obegriplig smutskastning mot dessa vackra lila, gula och gröna blomkålshuvud som låg i en korg. Då kunde jag bara inte motstå det lila blomkålshuvud som liksom ropade på mig Ät mig! Ät mig!

Jag har försökt hitta mer information om just färgade blomkålshuvuden men dessvärre är resultatet rätt krasst. Vet inte vad det är som gör blomkålen lila respektive orange eller grön. Förutom alla växters egna anpassningsförmåga är det ju ingen hemlighet att växter genom alla tider manipulerats för att få bättre egenskaper, klara ett visst klimat/odlingssätt eller få andra färger. Oätliga som ätliga.

Lila blomkål med tofu
1 port

ca 250 g lila blomkål
1 schalottenlök
100 g naturell tofu (Kung Markatta)
olivolja
salt
svartpeppar
salvia
fänkålsfrön, rostade 
ev havregrädde

Blanchera blomkålen först (skippa gärna saltet) och ställ åt sidan.
Skala och finhacka löken som sedan steks i oljan. Tillsätt blomkålen när löken blivit lätt genomskinlig. Krydda. Tärna tofun och lätt tillsammans med övriga ingredienser i stekpannan.
Avsluta eventuellt med ett par matskedar havregrädde (ej nödvändigt)
Servera med glasnudlar eller fullkornspasta.

Smaklig spis!

***

Min allra första egna Margretheskål (Rosti)

Låt mig presentera senaste tillskottet i Miss Meister's köksfamilj: en lila Margretheskål. Och så blev det en lika lila liten sked till övriga färgklicksamlingen av Rosti-slevar.

Så fasligt svårt det var att få riktigt samma färg på bild som i verkligheten.

Jag har av outgrundlig anledning den kassaste nya cykeln och var på jakt efter ordentliga stänkskärmar. Besökte flera butiker men hittade bara plastskärmar som redan sitter på cykeln. Plastskärmar som för övrig är helt funktionslösa och lämnar raceränder längst hela ryggen (och säkert i håret också) så fort det är lite blött på cykelbanan. Och ja, det våta vägbanor hör mer till vardagen än då och då här i Göteborg. Hemma igen hade jag fått med mig allt annat än skärmar. Bland annat så unnade jag mig om än lite försenade födelsedagspresenter. Tack mamma!
Länge, länge har jag suktat efter dessa Margretheskålar. De röda i alla olika storlekar kommer en vacker dag fylla mitt kök men en 3-liters i senaste tillskottet bland färgerna kunde jag helt enkelt inte lämna kvar på hyllan i butiken vars namn påminner lite om mitt. I alla fall vad gäller första bokstaven ;) Och så ett exemplar av den efterlängtade boken Gilla läget - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich. Läste om den i höstas och tänkt att jag en dag ska läsa den. Det verkar vara en bok helt i min smak. Barbara Ehrenreich var för övrigt gäst i svt's program Jakten på lycka, andra avsnittet, som sänts tidigare i år.

Nu hoppas jag denna bok ska hjälpa mig bryta okoncentrationen när det kommer till att läsa längre sammanhängande texter och inte bara artiklar, nyheter och bloggposter här på nätet.

***