Unga mästerkockar rockar

Bild hämtad från TV8

Har just tittat på finalen av Junior Masterchef Australia. Serien är från 2010 (och troligtvis repriserad här nu) så jag har fått hålla mig ifrån allt vad googlande heter för att inte råka klicka mig fram till avslöjandet om vinnaren. Det är inte utan beundran jag följt dessa barn laga mat. Nivån de håller är en annan inte ens i närheten av. Flera tusentals barn sökte och precis som i de andra Masterchef-programmen gick till slut endast 12 av dem vidare. Dock har programmet ett lite annat upplägg än vad de vuxna har. Ingen åkte till exempel ut de första programmen utan alla fick vara med och laga mer mat. Däremot använde de sig av ett poängsystem där ettan fick 6 poäng, tvåan 4 poäng och trean 2poäng. Resten fick varsitt poäng. Sen åkte fyra ut på en gång och poängen nollställdes vid ett par tillfällen. Av de tolv tävlande möttes till slut Isabella och Jack och slogs om titeln Australias first junior mastercef.

Grattis Isabella! 

Den yngsta deltagaren var 9 år! Nio år. Själv fick jag nog inte ens hålla kockkniven i handen i den åldern. Dock minns jag att jag ofta stod vid köksbänken och tittade på när mamma lagade mat och bakade. Jag såg henne flinkt slipa filékniven och ta sig an den för dagen inhandlade färska fisken. Jag såg henne ta ut innankråmet ur kycklingar (jo, det var före den tiden de lade allt i en liten behändig påse i "magen" på kycklingen) och putsningen av en (ko)lever. Och jag minns då hon nere på golvet med hammaren i högsta hugg försökte få isär kalkonen som visst inte fick plats i ugnen.
Jag tittade på när hon skållade och skalade mandlar, vispde ihop sockerkakor, blandade knådade, rullade och bakade ut otaliga småkakor av allehanda slag.
Jag fick vända lördagarnas fiskfileer i ägg och ströbröd innan hon stekte dem. Jag bakad några egna pepparkakor men glaserade mest, fick hälla mjöl i bulldegen som gick i den orange Assistenten. En hel del potatis har jag skalat och tro det eller ej, trots att jag aldrig gillat räkor, så har jag skalat oändligt många räkor i mina dagar. Särskilt då det vankades fest där hemma.

Kanske var det i trean, fyran eller så vi hade hemkunskap i skolan för första gången. Då gjorde vi saftsås, bakade citronmuffins och ja, jag minns inte så mycket mer. På högstadiet fick vi laga mer mat men där ingick annat som t ex att bädda en säng, styka en skjorta och så vidare. 

Tillbaka till matlagningen och aldrig någonsin var jag i närheten av vad dessa unga australienska mästerkockar presterar. Inte ens idag. Det är sannolikt annorlunda med dagens unga, inte bara de australienska barnen, då kockyrket fått stjärnstatus. Inte minst sedan slutet av 1990-talet och det tog riktig fart i början av 2000-talet. Inte heller lär det mattas av. Vi kan se matlagningsprogram i varenda tv-kanal. Högt och lågt. Professionella och amatörer, om vartannat. Det sägs att det ges ut en kokbok om dagen och jag överdriver nog inte om jag säger en kan se matlagningsprogram på TV hela långa dagen. På alla möjliga olika kanaler.
Jag minns att kocken Pelle Johansson för en del år sedan tog med sig sina barn in i tv-köket och mycket har nog hänt i barn-kock-världen sedan dess. Gissar att dagens barn-kokböcker ser annorlunda ut än min första: Linus bakar och lagar (Prisma, 1980) av Christina Björk och Lena Andersson.

 

Sannolikt mycket annorlunda från allt vad de junior masterchefs, och många unga med dem, lär sig idag för att uppnå så fantastiska och i mina ögon nära på osannolika matlagningstekniker, matidéer och matpresentationer under programmets gång. Kan inte smälta att vinnaren bara var 12 år och fram till förra veckan fanns även 9-åringen med och tävlade om finalplats.
Nu när jag torkat lyckotårarna efter programmet är det dags att ta tag i kikärtskokningen. Det är väl ungefär där min matlagningsnivå ligger. Kanske dags att kika i Linus bakar och lagar igen och se om där finns något mer avancerat att ta mig an

Trevlig matlagningssöndag!

***

Passion för mat och korv så långt ögat når

Ni som läser Miss Meister's mat vet att jag är vegetarian i ordets rätta bemärkelse (äter alltså varken fisk, skaldjur, kyckling, ansjovis, kalkon, kaviar och så vidare) och ofta äter jag dessutom veganmat. Dock är det inte främst av djurrättsliga skäl, utan de är helt egoistiska och hänger främst samman med min hälsa. Jag bryr mig egentligen inte om vad andra äter men tycker det är tragiskt att så många inte är mer medvetna och faktiskt tänker på vad de stoppar i sig. Att jag inte är en uttalad djurrättsaktivist betyder absolut inte att jag inte skulle bry mig om djuren. Tvärtom.
Det är högst angeläget att uppmärksamma djuruppfödning, utfiske, djurhållning, slakt, hajfensfiske och allt som har med djur och mat att göra. Både ur ett djurrättsperspektiv och av miljöhänsyn men också utifrån en del hälsoaspekter. Snarare än att grotta ner mig och trassla in mig bland skum, molekyler, kemiska reaktioner och avancerad gastronomi lägger jag större vikt vid råvaror, odling och tillverkning samt miljöpåverkan.

Varning för veganer och vegetarianer

Trots detta är det är med stor tacksamhet till Tresovlaren, killen bakom nystartade bloggen Tresovlat - Mat för fler, som jag i lördags besökte Passion för mat - den stora matmässan för alla matentusiaster som ägde rum i Eriksbergshallen i Göteborg i dagarna tre. Ibland ska man ha tur man har köttätande vänner som Annika, stjärnan bakom SMASKENS.NU som också var allra bästa sällskapet på mässan.

Eriksbergshallen var fylld med korv och charkuterier, lite ost och vin men nästan ingen frukt och grönt alls. Periodvis var det lite väl trångt bland diskarna och att Passion för mat skulle fylla ut Svenska Mässan tvivlar jag inte en sekund på. Under lördagen handlade också Köksskolan mest om fisk och det var ingen rubrik som var särskilt lockande. Möjligtvis Ulf Wagner och hans prat om Smakens fysiologi (men den var redan klockan 10 på morgonen då jag satt hemma och åt frukost) eller Gustav Trägårdh som höll låda under söndagen.
Vad jag saknar är som sagt en hel del mer frukt och grönt. Det fanns förvisso några leverantörer där på plats, bland andra Olsegården Partiaffär AB vars enda smakprov jag såg var jordgubbar skurna i ca 6-8 bitar styck. För övrigt sålde de chokladdopade fruktspett, en mackapär för så att säga skruva ur den hårda mitten på en ananas eller skiva upp en mango. Exotiska frukter såldes i gross och parti. Även Lundgrens Primörer fanns med och de hade den absolut största Jackfrukten jag någonsin skådat (och fråga mig inte varför jag helt glömde av att fotografera på mässan) För en som till största delen lever på just frukt och grönsaker så älskar jag de stora papayorna, de söta ananaserna och för att inte tala om den pakistanska mangon men, som det så ofta gör med den importerade frukten, så vilade det en tung mögeldoft över den delen av mässlokalen.

Som vanlig konsument är det oftast svårt att veta från vilka leverantörer frukt och grönt kommer från där vi går och fyller våra shoppingkorgar i de större matkedjornas butiker. Det kan till viss del Ekolådan råda bot på. Deras sortiment är enbart ekologiskt, oavsett om råvarorna odlas i Sverige eller i övriga världen. På deras hemsidan kan man se och läsa mer om alla deras odlare. De har till och med en egen bagare. Som singelhushåll i ett hyreshus utan portkod och med leverans mellan 7-19 är det dock inget alternativ för min del. Men jag skulle gärna vilja handla deras varor i vanlig butik! Så hittade jag Agneta och hennes Undermat som syrar grönsaker där på plats som trängdes mellan alla korvar och en del ostar.

För övrigt fanns det förvånansvärt få sötsaker. En av Göteborgs större chokladtillverkare, Flickorna Kanold, fanns på plats men som vanligt på mässor är de vansinnigt snåla med smakprover och säljer bara praliner till fullpris så de kan man lika gärna köpa i någon av deras butiker. Däremot hittade jag en liten godbit från Tjörn - Gårdsbageriet Mällby Lantgård som bakar ekologiska skorpor, maränger och knäckebröd. Deras ingefärsskorpor var de godaste jag smakat på länge! De små marängerna var också lite beige i färgen p g a det ekologiska råsockret de använder i dom. Bageriet ingår i nätverket Tjörnodlat.

Avslutningsvis ska sägas att på det stora hela tycker jag det var en trevlig mässa men det finns en del att önska inför nästa år. Med tanke på det relativt höga inträdet borde det finnas mer av och fler varianter av smakprover. Lägre mässpriser på de produkter som säljs där och varför inte flytta hela mässan till Svenska Mässan istället. Tror framförallt after mäss-minglet skulle göra sig bättre på Gothia Tower än på en öde brygga på "fel" sida om älven. Och till sist, visst är det väl ingen som nu missat stora korvtrenden ändå? Titta på detta korta korvinslag med Tresovlaren som pratar korv på Passion för mat. Till vardags arbetar han med Eriksons Chark i Nossebro. Så är ni intresserade av korv och diverse charkuterier så kika här efter en återförsäljare när dig!

Over and out vad gäller kött för denna gången.

***

Vikten av vikten

Snuvad på konfekten är vad jag blivit. I lördags köpte jag hem bönor som jag dagen efter gjorde bönröra av. På paketen står det 180 g. Min våg visade 149 g, och det med ask och plast som vägde 14 gram. Alltså vägde bönorna bara 135 gram. Det är hela 45 gram mindre bönor än vad texten på etiketten talar om. När man rostar kaffebönor dunstar de och vikten minskar. Är det vad som händer med de plastinpackade bönorna? Tycker ändå vattnet i så fall borde vara kvar inne i paketet... eller så borde det vara rabatt på bönor som inte håller vikten ;)

Nä, jag vet inte hur man får två bilder bredvid varandra i en och samma bild. Säkert har det något flott namn också. En vacker dag kanske. Men till dess får ni hålla ut med denna tarvliga presentation.

***