Unga mästerkockar rockar

Bild hämtad från TV8

Har just tittat på finalen av Junior Masterchef Australia. Serien är från 2010 (och troligtvis repriserad här nu) så jag har fått hålla mig ifrån allt vad googlande heter för att inte råka klicka mig fram till avslöjandet om vinnaren. Det är inte utan beundran jag följt dessa barn laga mat. Nivån de håller är en annan inte ens i närheten av. Flera tusentals barn sökte och precis som i de andra Masterchef-programmen gick till slut endast 12 av dem vidare. Dock har programmet ett lite annat upplägg än vad de vuxna har. Ingen åkte till exempel ut de första programmen utan alla fick vara med och laga mer mat. Däremot använde de sig av ett poängsystem där ettan fick 6 poäng, tvåan 4 poäng och trean 2poäng. Resten fick varsitt poäng. Sen åkte fyra ut på en gång och poängen nollställdes vid ett par tillfällen. Av de tolv tävlande möttes till slut Isabella och Jack och slogs om titeln Australias first junior mastercef.

Grattis Isabella! 

Den yngsta deltagaren var 9 år! Nio år. Själv fick jag nog inte ens hålla kockkniven i handen i den åldern. Dock minns jag att jag ofta stod vid köksbänken och tittade på när mamma lagade mat och bakade. Jag såg henne flinkt slipa filékniven och ta sig an den för dagen inhandlade färska fisken. Jag såg henne ta ut innankråmet ur kycklingar (jo, det var före den tiden de lade allt i en liten behändig påse i "magen" på kycklingen) och putsningen av en (ko)lever. Och jag minns då hon nere på golvet med hammaren i högsta hugg försökte få isär kalkonen som visst inte fick plats i ugnen.
Jag tittade på när hon skållade och skalade mandlar, vispde ihop sockerkakor, blandade knådade, rullade och bakade ut otaliga småkakor av allehanda slag.
Jag fick vända lördagarnas fiskfileer i ägg och ströbröd innan hon stekte dem. Jag bakad några egna pepparkakor men glaserade mest, fick hälla mjöl i bulldegen som gick i den orange Assistenten. En hel del potatis har jag skalat och tro det eller ej, trots att jag aldrig gillat räkor, så har jag skalat oändligt många räkor i mina dagar. Särskilt då det vankades fest där hemma.

Kanske var det i trean, fyran eller så vi hade hemkunskap i skolan för första gången. Då gjorde vi saftsås, bakade citronmuffins och ja, jag minns inte så mycket mer. På högstadiet fick vi laga mer mat men där ingick annat som t ex att bädda en säng, styka en skjorta och så vidare. 

Tillbaka till matlagningen och aldrig någonsin var jag i närheten av vad dessa unga australienska mästerkockar presterar. Inte ens idag. Det är sannolikt annorlunda med dagens unga, inte bara de australienska barnen, då kockyrket fått stjärnstatus. Inte minst sedan slutet av 1990-talet och det tog riktig fart i början av 2000-talet. Inte heller lär det mattas av. Vi kan se matlagningsprogram i varenda tv-kanal. Högt och lågt. Professionella och amatörer, om vartannat. Det sägs att det ges ut en kokbok om dagen och jag överdriver nog inte om jag säger en kan se matlagningsprogram på TV hela långa dagen. På alla möjliga olika kanaler.
Jag minns att kocken Pelle Johansson för en del år sedan tog med sig sina barn in i tv-köket och mycket har nog hänt i barn-kock-världen sedan dess. Gissar att dagens barn-kokböcker ser annorlunda ut än min första: Linus bakar och lagar (Prisma, 1980) av Christina Björk och Lena Andersson.

 

Sannolikt mycket annorlunda från allt vad de junior masterchefs, och många unga med dem, lär sig idag för att uppnå så fantastiska och i mina ögon nära på osannolika matlagningstekniker, matidéer och matpresentationer under programmets gång. Kan inte smälta att vinnaren bara var 12 år och fram till förra veckan fanns även 9-åringen med och tävlade om finalplats.
Nu när jag torkat lyckotårarna efter programmet är det dags att ta tag i kikärtskokningen. Det är väl ungefär där min matlagningsnivå ligger. Kanske dags att kika i Linus bakar och lagar igen och se om där finns något mer avancerat att ta mig an

Trevlig matlagningssöndag!

***