Torkade bondbönor. En sönderkokad historia.

Tidigare i vintras gjorde jag ett efterlängtat återbesök på Indian Food House vid Backaplan. Där fick jag syn på en påse torkade bondbönor vilket jag aldrig sett tidigare. Bondbönor som ju hör sommaren till och har bara köpt färska. De är bara så där ljuvligt goda. Särskilt då en göre sig besväret att pluppa ur de illgröna skatterna från skalet. Men det är en relativt dyr böna på grund av sina tjocka skidor och som sagt, vill man åt den innersta skatten och slänga bort skalet (som faktiskt också går att äta efter det bönorna kokat en stund) så blir kilopriset till slut väldigt, väldigt mycket mer än vad bönskidorna säljs för. Inte utan att jag blev nyfiken på de torra.

Så var det då dags att använda dem. De låg i blöt över natten och på morgonen började jag trycka ut innerbönan. Lättare sagt än gjort. Ungefär hälften gick ok. Resten fick åter ligga i blöt några timmar. Med lite hjälp av en kniv var jobbet klart och det var dags att koka dem. Enligt instruktionen på påsen ska de koka 1- 1 1/2 timma. Efter 35 minuter såg det ut såhär i kastrullen: 

 

Jag tror aldrig någonsin att jag känt mig så förvirrad i köket. Jag började undra vad jag egentligen kokade. Eller om jag värmt någon soppa (som är slut) från frysen. Nu tänker ni att det är de oskalade bönorna som skulle koka så länge men det står faktiskt att man kan skala dem efter blötläggning och sen koka. Färska bönor, utan skal, skulle bara klara några minuter innan de kokas sönder men dessa var knappast mjuka och mjälla efter att de legat i vatten så jag misstänkte inget. 

 

 

Det blev inget av med de bondbönorna.
Kanske att jag orkar göra om hela proceduren igen. Någon gång.
Är det någon annan som prövat? Hur gjorde du i så fall?

***

Bränd och åter bränd

Så var Lucia redan över för den här gången. För första gången i mitt liv brände jag dem som såg ut att bli de allra finaste lussekatterna någonsin. Såhär såg de till exempel ut förra året.
Hur det gick till vet jag inte då jag till en början använde samma recept som vanligt, av erfarenhet ställde ugnen på lägre gradantal än vad receptet säger. Vred fram tiduret ett par minuter kortare än den angivna tiden och ändå gick det åt pipsvängen. Värst var ändå att det gick lika illa för andra plåten! Trots att jag sänkte värmen ytterligare och kortade tiden ännu mer. Obegripligt.

När jag senare på kvällen värmt upp ugnen för att rosta brysselkål så hittade jag en kvarglömd lussekatt. Om den var från första eller andra plåten vet jag inte. Den var hur som helst stenhård. Årets enda lussebullebak var som en illustration av mitt liv.Till punkt och pricka.

***

På tal om bränd mat

När jag ändå är inne på det här med misslyckanden i köket (ja visst har vi alla misslyckats fastän vi sällan erkänner det) är det inte första gången jag bränner vid mat. Jag vet inte om det är ugnen men trots att jag bott här i över åtta år har jag aldrig riktigt lärt känna den och tycker allt som ofta det blir ojämnt hur jag än gör. Att jag skriver om ugnen beror på att jag väldigt sällan bränner mat på spisplattan. Ett undantag var förstås ganska nyss då jag till och med fick testat det nyinstallerade brandlarmet när jag gräddade årets plattebröd. Verkar vara ett lite väl känsligt larm och är man dessutom utan fläkt finns det inte så mycket att göra åt saken.

Så är det detta med Internet. Jag som tills för bara några år tillbaka varken har twittrat, bloggat eller ens surfat i mobilen brukar vid vissa tillfällen få ett uppdämt behov att logga in och kasta mig ut i nätvärlden. Särskilt efter en helg då jag varit på vift och inte haft tillgång till Internet. Väl hemma måste jag oftast börja laga mat det första jag gör och under tiden rot- och grönsaker rostas i ugnen passar jag således på att uppdatera mig på nätet. Resten blir alltså bara ett enda stort misslyckande. I somras skaffade jag mig till och med en äggklocka i hopp om att också använda den för att minimera risken att bränna maten.
Nya strategin är att inte alls ha igång datorn när jag lagar mat.

Bränd vitlök och rotsaker till blivande soppa

Gillar inte heller när de grillade paprikorna ibland spricker innan de är färdiga och då bränner vätskan mer än nödvändigt. Det förstör såklart inte paprikan så mycket men det grämer mig att jag inte kan ta vara på den goda vätskan inuti. Det har jag däremot inte kommit på något bra knep för att förhindra. Verkar vara lite upp till paprikan själv att spricka eller ej. För det mesta håller sig de flesta av mina grillade paprikor hela.


Kanske är det varken ugnen, spisplattorna eller kastrullerna som trilskas utan helt enkelt jag som inte längre har någon laga-mat-och-baka-mojo i mig.

***

Not to self - chatta inte på fb när jag har mat i ugnen!

Sista helgen Bondens marknad höll öppet i Haga slog jag på stort och köpte tre sorters kål. Av svartkålen lagade jag det här och så återstod både grön och lila kål. Och som så många gånger förr blev jag inspirerad av Lilla Matderivéns mat som i sin tur fått idén av allas vår Heidi i San Francisco. Ja hon med bloggen 101 Cookbooks som också gjort flera kokböcker.
Men nu följde jag alltså receptet quinoasallad med rostad grönkål och kokosflingor. Jag har rostat både brysselkål och spetskål i ugnen men aldrig rivna kålblad. Inte heller har jag varken ljus soja eller sesamolja så det fick bli vanlig soja och hasselnötsolja till marinaden. Allt verkade gå som en dans. In i ugnen. Höll ett vakande öga hela tiden. Öppnade luckan titt som tätt och flyttade runt maten på plåten.

Men så hände det som inte får hända.

Jag brände maten.

Och då talar vi inte om lite brända kanter eller så utan t o t a l b r ä n d e allt som fanns på plåten. Och med nyinstallerat brandlarm var det inte utan att jag studsade runt som en toka, viftade med armarna och öppnade de fönster som går att öppna. Trots att vädret är förhållandevis varmt för årstiden var det sedan väldigt kallt när jag till slut kröp till kojs.
Nu har jag ingen tjusig lila kål kvar. I affärerna som det till och med kan vara svårt att ens hitta färsk grönkål annat än till jul, lär jag väl få vänta ända till nästa år innan den lila kålen åter visar sig i mitt kök.


Det blev en skål kokta makaroner den kvällen...

***