Imaginär bild av tjusigt glaserade pepparkaor samt bricka med pepparkaksänglar.
Jag slutar aldrig förvånas över hur fort tiden går. Och fyller den med meningslösheter gör jag. Hur mycket jag än försöker hitta mening och framgång faller jag platt. Dagarna går åt till att leta jobb, skriva jobbansökningar, ringa kontaktpersoner, försöka vrida och vända på sig själv för att passa in. Jag lagar mat, trasig cykel och trasiga kläder. Som om det inte var nog dog datorn i veckan. Det har varit en dyrköpt skitdator redan från start och tidgare har jag lyckats fixa det mesta men nu går jag bet. Därinne finns i princip allt som betyder någonting i mitt liv. Dokument (dessvärre alla ansökningshandlingar) ordbehandlingsprogrammet, bilderna, rapporter, listor och till och med mappen (jag vet till och med precis var jag ska hitta den) med alla bokmärken i firefox. Men allt är svart. Vill inte ens funka med F10/F11/ESC osv.
Men är det lucia så är det och då får en äta lussekatter till frukost. Klassiska lussebullar brukar vara mitt enda "måste" i december. Pepparkakor, julgodis och andra småkakor blir om det finns pengar, tid och lust. I år skulle jag i och för sig kunna tänka mig att göra en extra omgång saffransbullar - med vit choklad, mandelmassa och toscaglasyr. Josåatte, årets smaskigaste bulle minsann. Pernilla hade bakat till matbloggsträffen vi hade förra veckan.
Tu daj får, aj kidd ju nått.
Och hörrni, tack för hjälpen alla ni som bidragit till Från blogg till bössa/Musikhjälpen!
Någon som mot förmodan inte hunnit bidra än så är det inte försent. Bössan är fortfarande öppen. Årets tema handlar om alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Dessutom är det långt ifrån alla i världen som har tillgång till preventivmedel och sexualupplysning. Varje år går i runda slängar 50 000 kvinnor döden till mötes på grund av osäkra aborter.
Tillsammans gör vi skillnad.
Så var Lucia redan över för den här gången. För första gången i mitt liv brände jag dem som såg ut att bli de allra finaste lussekatterna någonsin. Såhär såg de till exempel ut förra året. Hur det gick till vet jag inte då jag till en början använde samma recept som vanligt, av erfarenhet ställde ugnen på lägre gradantal än vad receptet säger. Vred fram tiduret ett par minuter kortare än den angivna tiden och ändå gick det åt pipsvängen. Värst var ändå att det gick lika illa för andra plåten! Trots att jag sänkte värmen ytterligare och kortade tiden ännu mer. Obegripligt.
När jag senare på kvällen värmt upp ugnen för att rosta brysselkål så hittade jag en kvarglömd lussekatt. Om den var från första eller andra plåten vet jag inte. Den var hur som helst stenhård. Årets enda lussebullebak var som en illustration av mitt liv.Till punkt och pricka.
... i midvintertid, men se då nalkas Lucia... Ja, minsann. Så var det redan lucia igen. Som vanligt har jag svårt att ta till mig att det lackar mot jul och förtränger det på sätt och vis. Men på vis och sätt inte alls. I helgen var jag på vift (men stod lik förjolat vid diskbänken hela helgen) så väl hemma igen med tusen saker väntande, blev det ett lite väl sent lussebakande för mig i gårkväll. jag var liksom tvungen att baka för jag brukar alltid ha nybakade lussebullar på lucia.
Men som så ofta förr är det aldrig någon bra idé att baka när man varken har ork eller tid heller för den delen. Degen ville inte jäsa riktigt och bullarna blev långt ifrån så fluffiga som de brukar. Att jag också gav mig på att göra ännu en omgång av Annikas goda, goda saffranskakor var inte så lyckat. För ovanlighetesskull blev det för torra och hårda. Ser perfekta ut men smakar inte alls bra och är helt enkelt för hårda att uppskatta. Nästan som enormt tjocka (och ännu lite tjockare) pepparkakor.
Det är tur att saffran, den solgula ingrediensen, inte är så fasligt dyrt i år som det tidigare varit. Så trots de saffransstinna bullarna har jag inte kommit upp i den dödliga dosen på 10 gram - än i alla fall ;)
På skroenor hittade jag Matens historier där det bland annat finns en spännande text om saffran, som tydligen är bra vid digestionsbesvär (men om nu digestionsbesvären består i allt för många lussebullar eller ej vill jag lämna osagt). Med risk för att fastna blad alla kryddade historier under resten av dagen går jag nu vidare.
I ett taffligt försök att ta fina och roliga kort med Marvin och hans två bobbaloo-kompisar blev det inte bättre än så här. Den store inspiratörer och förebilden Pia, vars idé jag här snott rakt av, tar tusen gånger bättre bilder. Hon har dessutom en hel koloni av bobbaloos och när ni klickat runt er bland alla underbara bobbaloosbilder så varför inte slå till och köp hennes urtjusiga fotobok såhär i juletider.
Inte en Lussebulledag utan en lussekatt! Hrm, katt? Varför säger man lussekatt egentligen? Har det verkligen att göra med Lucifer, ängel ljusbärare och satan, vars skepnad ofta var(är?) kattens? Och så en ljusbärare som är ljusskygg? Ville man skrämma bort honom med hjälp av ljuset och den gula färgen på kusarna? Äsch, jag är inte helt hemma i kristendomens historia och förvandlingen av Lucifer som Guds närmsta ängel till själva djävulen...
Lussebullar är hur som helst gott och något jag bakat varenda år så länge jag kunnat baka. Eller ja, i alla fall sedan jag flyttade hemifrån. Innan dess var det mamma som stod för det mesta baket. Pepparkakor var väl i och för sig något jag kavlade och framförallt glaserade. Förra året var saffran tokdyrt! mellan 35-40 kr för en påse på 1/2 gram. I år får man väl i alla fall två påsar för samma pris. Billigare har det ju varit men man får vara glad för det lilla. Såhär skrev jag om saffran den 13 dec 2007. Receptet jag använder till mina lussebullar nu för tiden kommer från Annas kakbok av Anna Bergenström och lyder som följer (kursivt=mina kommentarer):
Lussebullar (Det goda saffransbrödet) 32-40 st
DEG 200 g smör 5 dl standardmjölk 1 g saffran (2 kuvert) 1 sockerbit (jag använder 1 tsk råsocker) 50 g jäst 1 krm salt (eller 2) 1-1 1/2 dl socker 1/2 dl ljummet vatten 2 medelstora ägg 16-17 dl vetemjöl (obs! mindre mängd brukar räcka)
GARNERING russin ägg att pensla med
Smält margarinet eller smöret, häll i mjölken och låt det hela bli "fingervarmt", 37 grader. Stöt saffran + en sockerbit (alt. 1 tsk råsocker) i en mortel och tillsätt detta. Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om. Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om igen. Ta undan ca 1 dl* av vetemjölet till utbakningen. Vill du ha russin i degen blanda då det med vetemjölet först och bör sedan ner i degen. Arbeta degen kraftigt med en trägaffel eller liknande. Låt den jäsa övertäckt i sin bunke i 1-1 1/2 timme. Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj plåtarna. Ta några tag i den jästa degen med trägaffeln, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt. Dela först degen i 2 delar. Skär sedan varje varje sådan bit i 4 delar. Dela en fjärdedel i taget i ytterligare 4 bitar.** Rulla ut varje liten degbit till förslagsvis en S-form. Lägg lussebullarna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt. Jäs de utbakade saffransbullarna ca 10 minuter. Pensla dem generöst med lättvispat ägg. Grädda ganska högt upp i ugnen i 7-8 minuter. Låt bullarna svalna väl täckta av en handduk. det är extra viktigt att inte låta just saffransbröd kallna utan "täcke" eftersom de torkar lättare än vanligt vetebröd.
Har man nu inga russin hemma, eller som jag - inte gillar russin, går det bra utan eller så garnerar man med torkade tranbär istället vilket blev riktigt gott!
*Jag tar bort flera dl. Bullarna har en tendens att bli lite torra så jag är extra försiktig med mjölet och knåda hellre i lite mer efter jäsningen eller helt enkelt använder för att kunna rulla och forma S:en utan att degen fastnar helt i bänken. ** Använd hushållsvågen! För degbitar på ca 40 gram blir det drygt 40 lussekatts-S
Lucia. Idag skulle min mormor fyllt 99 om hon fortfarande levt. Eller nä, jag vet faktiskt inte riktigt vilket år hon var född men det är någonstans i krokarna för snart hundra år sedan. Hundra år. Det låter som en evighet och tanken på att en människa kan leva så länge är både fascinerande och skrämmande. Så mycket man kan hinna uppleva under hundra år.
Hur länge har människan funnits? Över 2 miljoner år? 4 miljoner? Homo sapiens i 250 000- 300 000 år? Den yngre stenålders jordbrukande människa är ju bara runt 10 000 år gammal. Civilisationen - högkulturer som Mesopotamien, Indusdalen, Egypten och Kina är sisådär 5000-7000 år gamla och den lite senare Antiken i Europa så ung som runt 2500-3000 år. För att inte tala om medeltiden, rena barnet, som varade från 400-talet e Kr till omkring 1500-talet. Feodalism och kristendomen bredde ut sig under medeltiden och det var också då som fördraget Magna Charta (1215) skrevs. Ett fördrag som enligt lag begränsade den dåvarande brittiske kungens makt, och banade väg för rättssystemet och främst våra konstitutionella lagar. Nationalstater bildades och Sverige gick in i sin så kallade stormaktstid. Industrialismen växte fram och under 1800-talet utvecklades några av de större politiska ideologierna som konservatismen, liberalismen och socialismen. Sedan den Svensk-Norska unionens upplösning 1905 har Sverige sett sig själv som en alliansfri och neutral stat och inte deltagit i något krig (dock skickas svenska trupper ut i krig via NATO som initierat samarbetet med, i mitt tycke, det ironiska namnet Partnerskap för fred). Det har gått drygt hundra år sedan dess och genom denna kortkorta och förenklade historieresa är hundra år nästan ingenting i sammanhanget.
I takt med att samhällen förändras börjar människor också se på sig själva och samhället på ett nytt sätt. Det är svårt att riktigt greppa hur fort allting går idag och jag förstår verkligen att så många människor faktiskt mår dåligt, "går in i väggen", är deprimerade och så vidare. Vi hinner knappt vänja oss vid en ny produkt, ett nytt program eller en ny maträtt innan de byts ut för någonting annat. Både för mer utvecklade och senare versioner av samma sak samt för nya saker och idéer. Vägar byter färdriktning, kollektivtrafiken byter linjer, politiken svänger än höger än vänster och resultatredovisningar sker snart med ljusets hastighet. Ingen verkar längre ha ett perspektiv längre än till morgondagen. Eller möjligtvis till fredagen. Vad ska vi förhålla oss till? Hur ska vi klara av att att ständigt ställa om? Att alltid vara beredd, tillgänglig och med ett leende säga ja till allt och alla? När ingenting längre i vår omgivning, i våra familjer, i samhället ens varar under en generation - hur förbereder vi då våra barn för livet? Hur gör vi dom trygga och säkra?
När mormor föddes fanns ingen TV. När mamma föddes fanns ingen vinylskiva. När jag föddes fanns inte Internet. Vad gäller just tekniska prylar händer det massor bara under min korta livstid. Hör och häpna men jag lärde mig till och med att skriva maskin på en såndär makapär med en arm man måste byta rad med och som säger *pling* (en fin Facit var det). Precis som i husvagnsresan ni vet som visars på julaftonen någon gång mellan klockan tre och fyra på eftermiddagen.
Och allt detta ur den enda anledningen att Lucia alltid varit och förmodligen alltid kommer vara förknippad med min mormor. Ibland är jag glad att hon slipper leva i det samhälle och hårda klimat som just nu råder här men ibland saknar jag henne också. Så mycket saker jag skulle vilja fråga henne om. Så många saker jag skulle vilja att hon berättade för mig och som jag vill berätta för henne. Det är många många år sedan mormor dog och jag har väl levt större del av mitt liv utan henne än med. Men dagar som idag dyker ändå tankar på livet, historien, mänskligheten och meningen med allt upp och rusar runt i kroppen.
Då var det Lucia igen. Det var inte så länge sedan det var Lucia juh. Eller? Ett år sedan säger ni? Hrm, okej då. Låt gå för denna gången men jag tycker faktiskt det känns som max ett halvår sedan sist. Vart har annars det hela långa året tagit vägen? Och allt som skulle göras under 2009? Skaffa jobb t ex? Måla möbler. Bogga oftare. Laga kläderna. Rensa på vinden. Skriva på en bok om arbetslösheten. Fixa kranen i badrummet. Ja, herre jösses - vad hände med allt som skulle göras som fortfarande inte är gjort? Inte heller är det ens påbörjat... Det är mycket att stå i om allt ska hinnas med i år ;-)
Tidigt i morse tog jag med kudde och täcke från sängen och placerade mig istället i soffan och lyssnade till ngt luciafirande som jag inte vet varifrån. Det var mörk länge och det var så skönt att liksom stanna kvar där under täcket i soffan - hela morgonen faktiskt och plötsligt hade morgonen övergått i förmiddag och till och med lunchtid. Sapere aude! Eller tja, lite högtravande men ändå - dags att sätta den guldgula degen!
För två år sedan skrev jag om saffran och lussekatter. Det var tydligen ett högt pris på saffran då - men inte kan jag minnas att det ens varit i närheten av dagens pris!!! Mellan 35-40 kr för 0,5 gram - en liten påse! Tur för mig att jag redan hade ett par liggande i skafferiet. Det behövdes bara en ny påse för årets saffransbak.
Inget är väl så förknippat med saffran som lussebaket här i Sverige. Men det går ju naturligtvis att använda saffran i matlagningen också. Och som om det inte var nog har saffran flera tusen år på nacken som terapeutisk medicin, som afrodisiaka, dock kan en dos på endast 10 g vara dödlig! Men att äta saffran regelbundet "ger glädjen tillbaka och eliminerar sorg som ger upphov till blockeringar"*. Behövs det någon annan förklaring till att äta mer saffran? :)
Det sägs att priset på saffran i år är ovanligt dyrt då skörden uppenbarligen är mindre än vanligt. Största odlingarna av saffran finns i Iran, norra Indien och även Spanien. Kanske inte helt oväntat att skörden till viss del är begränsad. Det är blompistillerna, eller märkena som de också kallas, som är den åtråvärda delen av den lila krokusblomman. Det går åt över 100 000 blommor till endast 1 kg saffran. Och då är det väl inta att undra på det höga 0,5-gramspriset! Om man då tänker på att Sverige importerar ca 3 ton saffran/år och det produceras runt 300 ton årligen...det riktigt snurrar i huvudet när jag försöker föreställa mig hur många blommor och pistiller det går åt...
Här i Sverige använder vi vanligtvis saffran i julbaket. Jag kommer ihåg när jag var yngre och var av övertygelsen att jag inte tyckte om saffran. Jag hade egentligen inte smakat saffran och hemmavid bakades det aldrig lussekatter med saffran i. Konstigt nog tackade jag även alltid nej om jag så bjöds på en bulle med saffran i och sa att jag inte gillade saffran. Det var nog inte förrän i övre tonåren sådär som det slog mig att jag faktiskt inte visste hur saffran smakar. Så en dag för omkring 15 år sedan tackade jag ja till den stora solgula lussebulle jag bjöds på. Och döm om min förvåning när jag tyckte den var den godaste lussebullen jag någonsin ätit! Sedan dess skulle jag inte ens tänka tanken på att baka lussekatter utan saffran i.
Vad gäller saffrans/lussebullar finns det överflöd av recept att leta bland. Själv bakar jag efter Anna Bergenströms recept i Annas kakbok. Tänkte ge mig på att baka saffransskorpor också. Och saffranskola såklart. Återkommer om det blir några sådana.
Trevlig Lucia!
* Citatet är hämtat ur Peter Torssell's bok Kinesisk kostlära (2000) Akupunkturakademin, under rubriken: Födoämnens effekt, Saffran
Bilden med saffran är hämtad från Wikipedia - Saffron
Miss Meister, cyklande vegetarian med sikte på magrutor. Bloggar här mest om vegomat och en del om världens tillkortakommanden kring hur vår matproduktion och konsumtion påverkar planeten vi bor på.
