Makaronilåda med grönkål och rotsaker

Så var det ju detta med matlådornas ändlösa värld. Jag har haft matsäckar, frukt och lunchlådor med mig så länge jag kan minnas. Det började redan i låg- och mellanstadiet då jag tränade gymnastik. Eftersom jag då bodde på en ö och träningen låg i stan så blev det väldigt långa kvällar och båtresan hem dög utmärkt som kvällsmatsresa. Kanske är det också de långa pendlingsresorna, med både båt och spårvagn, under gymnasiet som gjort att jag snabbt lärde mig ha vatten och frukt med i väskan, oavsett vad jag skulle göra. När jag på senare år började plugga på Pedagogen, som då låg utslängd som på måfå långt ute i ingenstans, var min standardlåda en 2-liters blå BigPack-burk. Men som den vän av Tupperware jag är dröjde det inte länge innan jag var en stolt ägare av mitt första 4-pack av deras rektangulära 4-decilitersburkar. En perfekt storlek för mina lunchlådor.

Att inte bara förvara maten i lådor utan även äta ur dem sitter som i ryggmärgen. Jag ska villigt erkänna att jag inte är särskilt angelägen om att hälla över innehållet på tallrik innan den värms i mikron på de diverse arbetsplatser jag vistats. Även om alla inte håller med, så går finfint att äta ur lådan. Spar ju dessutom både tid och inte minst disk = bra för miljön väl? ;-) Så nu, exakt två månader senare från det jag skrev denna post, får ni ett förslag på bra "lådmat".


Makronilåda med grönkål och rotsaker
4 port

120 g fullkornsmakaroner
200-300 g grönkål
2 stora morötter
1 stor palsternacka
1 bananschalottenlök
olivolja
1/2 stor burk kokosmjölk
flingsalt
svartpeppar
ost

Koka makaronerna. Skölj och riv grönkålen i bitar. Den tjocka och lite trådiga stjälken går t ex att förvälla tillsammans med makaronerna eller spara till annan måltid. Skala och riv morötterna och palsternackorna grovt. Hacka löken. Häll olivolja i botten på en ugnsfast form och täck med grönkålen. Fortsätt sedan att "bygga" lådan med den hackade löken och sen rotsaksrivet. Salta och peppra. Toppa med de kokta makaronerna (vilket naturligtvis går att göra i förväg) och häll över kokosmjölken. Vill du ha ost så är det nu du avslutar med ca 1 dl grovt riven svart hommage.

Grädda i ugnen på ca 200 grader i ca 20 min. Låt svalna och lägg sedan i matlådor.
Eftersom jag uppenbarligen inte har det goda minne jag ibland inbillar mig, t ex att jag ska komma ihåg vad det är jag fryser in och i vilken låda. Haha, vem lurar jag egentligen? För att minimera risken att jag tar med mig en tunn soppa istället för den tänkta bönröra med pasta, så märker jag helt enkelt lådorna med en bit maskeringstejp/frystejp på vilken jag skriver ner innehållet i respektive låda. Inte världens mest innovativa påhitt men som sagt, det hjälper definitivt till att hindra mer eller mindre katastrofala missöden. Jag menar en burk med krossade tomater till lunch är ingen hit. Särskilt inte då det ska tränas på kvällen.
Lådorna ställer jag först in i kylen några timmar innan de åker in i frysen.


Smaklig spis!

***

Not to self - chatta inte på fb när jag har mat i ugnen!

Sista helgen Bondens marknad höll öppet i Haga slog jag på stort och köpte tre sorters kål. Av svartkålen lagade jag det här och så återstod både grön och lila kål. Och som så många gånger förr blev jag inspirerad av Lilla Matderivéns mat som i sin tur fått idén av allas vår Heidi i San Francisco. Ja hon med bloggen 101 Cookbooks som också gjort flera kokböcker.
Men nu följde jag alltså receptet quinoasallad med rostad grönkål och kokosflingor. Jag har rostat både brysselkål och spetskål i ugnen men aldrig rivna kålblad. Inte heller har jag varken ljus soja eller sesamolja så det fick bli vanlig soja och hasselnötsolja till marinaden. Allt verkade gå som en dans. In i ugnen. Höll ett vakande öga hela tiden. Öppnade luckan titt som tätt och flyttade runt maten på plåten.

Men så hände det som inte får hända.

Jag brände maten.

Och då talar vi inte om lite brända kanter eller så utan t o t a l b r ä n d e allt som fanns på plåten. Och med nyinstallerat brandlarm var det inte utan att jag studsade runt som en toka, viftade med armarna och öppnade de fönster som går att öppna. Trots att vädret är förhållandevis varmt för årstiden var det sedan väldigt kallt när jag till slut kröp till kojs.
Nu har jag ingen tjusig lila kål kvar. I affärerna som det till och med kan vara svårt att ens hitta färsk grönkål annat än till jul, lär jag väl få vänta ända till nästa år innan den lila kålen åter visar sig i mitt kök.


Det blev en skål kokta makaroner den kvällen...

***

Kryddiga kålrotstäringar

Kräftpremiären är som bekant den första onsdagen i augusti och säkert är det många av er som redan haft, eller snart ska ha, kräftskiva. Om inte annat är det dessutom snart dags för hummerpremiär. Själv äter jag varken hummer eller kräftor. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.* Dill däremot har jag svårt att motstå. Krondill. Den är inte bara vacker utan luktar gott i hela köket. Jag kokar färskpotatis med krondill och jag snoppar av de små små fröna från blomställningarna och blandar i yoghurtröror eller i sallader.

Till de stekta kryddiga kålrotstärningarna gjorde jag en snabb grej. Det var inte planerat och inte heller tänkt som bloggmaterial (därav heller ingen bild) men det blev så himla gott att jag bara måste dela med mig. Jag strimlade resten av spetskålen jag hade i kylen, vilket var någonstans mellan 50-100 g. Så strödde jag över de små fröna från krondillen (av 4-5 små blomställningar), och fräste i en kastrull med upphettad olivolja i botten.
Efter ett par minuter hällde jag i en skvätt vatten och sänkte värmen. I med några nypor salt och två vrid med pepparkvarnen. Förutom ett par matskedar nykokade belugalinser tillsatte jag också resten (ca 1/2 dl) av havregrädden och lät det puttra ihop i någon minut.
Det blev riktigt gott må jag säga och kan varmt rekommendera att äta till de stekta kryddiga kålrotstärningarna.



Kryddiga kålrotstärningar
2 port

300 g kålrot
1/3 tsk bockhornsklöverfrön
1/3 tsk spiskummin
1/3 tsk korianderfrön
3-4 st svartpepparkorn
1/2 tsk svart spiskummin
olivolja
flingsalt


Skala och skär kålroten i tärningar och koka ca 10 min. Häll av vattnet. Kan göras i förväg och förvaras i kylen ett par dagar. Rosta kryddorna, förutom den svarta spiskumminen, i torr stekpanna och mortla sedan till fint pulver. Häll olivolja i den varma stekpannan och tillsätt kryddpulvret och de svarta spiskumminfröna. Låt fräsa en kort kort stund och vänd sedan i kåltärningarna. Stek på medel till hög värme i 5 minuter.
Skaka pannan då och då så tärningarna får kryddblandningen runt om sig och en jämn färg och som en lite hårdare stekyta på alla sidor.

Till de kryddiga kålrotstärningarna åt jag snabbstekt spetskål och belugalinser.


Smaklig spis!

***

* Hummer har jag faktiskt ätit en gång och hummersoppa ett par gånger.

Spetskålsspagetti

Så märks det då att det blivit lite klarare väder här hos mig och trots en hel del regn är luftfuktigheten inte längre lika påträngande som när det är över 25 grader varmt ute. Och vet ni, härom dagen var första kvällen på länge som jag tog på mig en långärmad tröja, sockor och gjorde mig en stor kopp te. Ja, av någon anledning dricker jag mest bara kaffe som enda varma dryck när det är varmt ute. Jag tror det är absoluta favoritårstiden som är på gång.

Mest märks det det ändå på att något förändrats i matlagningen. De lite mustigare kryddorna har börjat smyga sig in i maten igen. I vintras köpte jag svart spiskummin, eller kala jeera som det står på påsen, som fick spela huvudrollen i maten häromdagen. Det tål att upprepas att det inte är samma som Nigella. Vad gäller detta med "svartkummin" hittar jag så många motstridiga uppgifter att det å ena sidan är den svarta spiskumminen å den andra sidan är Nigella. Så är man ingen större smakkännare, vilket jag inte är, så skiljer man lättas kryddorna åt genom utseendet. Den svarta spiskumminen (Bunium persicum) är avlång, lite tunnare än vanlig spiskummin (och kummin för den delen också) och lite svartare men inte nödvändigtvis lika svart som Nigella (Nigella sativa) som dessutom är mer åt det lite klumpiga hållet och triangelformade frön.

Då jag av förklarliga skäl ätit mycket kål den senaste tiden så gäller det att hitta på olika smakkombinationer och en dag blev det just den svarta spiskumminen som blev smaken för dagen. Jag har många gånger önskat jag hade en sådan kul mackapär som Anne har. Inte så att jag funderar på det varje dag men när jag hyvlade spetskålen med mandolinen slog mig tanken att de spagettiliknande kålremsorna påminde om just Annes morötter och rödbeta hon vevat sig igenom på hennes bild.



Spetskålsspagetti
1 port

200 g spetskål
1 liten rödlök
rapsolja/solrosolja eller valfri ganska neutral olja
1 tsk svarta spiskumminfrön
1 tsk bockhornsklöver, malen
flingsalt
vitpeppar
1/2 pressad citron

ev 100 g kikärter


Hyvla spetskålen fint med hjälp av en mandolin. Är du flink i fingrarna så gör samma sak med rödlöken eller strimla fint som vanligt med kniven. Hetta upp olja och fräs löken på medel till hög värme. Tillsätt den hyvlade kålen och låt fräsa sig mjuk. Rör om i stekpannan och se till att inget bränner vid (jag övar mitt tålamod då och då genom att sänka värmen en aning och låter det ta några extra minuter).Krydda och pressa över citronsaften.
Själv åt jag spetskålspagettin tillsammans med kokta kikärter, som jag blandade i på slutet. Det smakar även gott tillsammans med en sojakorv och eventuellt lite senap.


Smaklig spis!

***