Visar inlägg med etikett salt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett salt. Visa alla inlägg

tisdag 30 september 2014

Bondbönor med pumpafrösalt

Säsongen sjunger redan på sista versen och de färska bondbönorna lyser allt mer med sin frånvaro. Har du turen att ha några kvar kan jag bara gratulera och ge tips om att bemöda sig med pilljobbet att efter kokningen ploppa den mjälla gröna supergoda bönan ur det lite hårdare bönskalet (som naturligtvis är ätbart). Om du inte har bondbönor så går det lika bra med edamamebönor.
Smaksätt med den godaste olivoljan, lite torkad dill och blandningen mixade pumpafrön och örtsalt. Servera med kokta sobanudlar (bovetenudlar). Minns inte längre hur jag fick idén att göra pumpafrösaltet men det blev så bra att jag nu gjort det igen. Denna gången rostade jag fröna först och tog lite mindre salt i.
 
 

Pumpafrösalt

2 dl pumpafrön (t ex Kung Markatta)
1/2-1/3 msk örtsalt

Rosta pumpafröna i torr stekpanna. Häll sedan fröna och saltet i en mixer och kör på fullt tills allt påminner om ströbröd. Tar cirka en minut. Förvara pumpasaltet i burk med tätslutande lock. Pumpasaltet kan med fördel strös över sallader, användas som smaksättning till pastan/färska bönor/ stekt sparris med mera.
Det är bara att smaka dig fram!

Smaklig spis!

* * * 

torsdag 16 januari 2014

Sätt lite krydda på tillvaron vetja


The Sound of Taste from Grey London on Vimeo.

Det faller sig inte helt enkelt, varken i munnen eller tanken, det att sätta krydda på tillvaron. Tycker det låter extremt amerikaniserat och kan inte riktigt relatera till vad det egentligen innebär. Trots att uttrycket kan handla om att göra tillvaron lite mer intressant, lite roligare eller till och med sexigare och utmanande så kan jag inte kan påstå mig använda det. Särskilt inte då jag tycker det oftast används ang. det sistnämnda, av främst (äldre) män, vilket lämnar bitter eftersmak.
Faktiska kryddor använder jag å andra sidan väldigt mycket. 

Smaker. Nyanser. Färger.
Ja, vad vore livet utan kryddor säg?

Videon ovan är en reklamfilm för ett brittiskt "kryddmärke". Hur cool som helst. Det är precis så det kan kännas i munnen när en smakar den där perfekt smaksatta rätten. Jag är glad det finns så många olika kryddor att få tag på idag. Frågan är bara när, var och hur kom människan på att först torka vissa växters frön för att sen använda i maten?
Det är knappast en hemlighet att mat, oavsett det är råvaror, örter eller kryddor, påverkar kroppen på olika sätt. Det har vi haft tusen och åter tusen år på oss att pröva oss fram till. Fast det är främst förknippat med själva reaktionen snarare än smakupplevelser. Vem har t ex inte släppt väder efter löksoppan eller kåldolmarna och vem har inte fått en svettdroppe i pannan av en het chiligryta?
Tänk om de går hand i hand? Att vi lärt oss vissa (smak)kombinationer för att de i grunden är bra för kroppen snarare än att de tilltalar gommen. Vi uppfattar ju ändå smaker olika, även om vi kan skilja på själva grundsmakerna. 
Men hur började allt egentligen?

För att inte tala om salt och svartpeppar. Varför kan vi inte närapå inte leva utan salt och svartpeppar? Eller ja, salt kan vi faktiskt inte leva utan men hur kom vi på det? Det fanns knappas en manual att klicka sig fram till på tiden det begav sig.
Tanken på att så många av de vanligaste kryddor jag använder är importerade grämer mig dock en del. Ta bara svartpeppar som exempel. Den går inte att odla i kalla Sverige utan växer bäst på långt mer varmare breddgrader. Eller chili, som förvisso går att odla här under rätta omständigheter, vilken trivs bäst långt borta i den latinamerikanska regionen. Och ingefära liksom svartpeppar växer i tropiskt klimat
Tur ändå att dragon, oregano, timjan, körvel, anis, mejram, basilika, fänkål, myntor med flera går att odla här i Sverige. För att inte tala om färsk koriander (även om jag allt som ofta saknar den mörka och kraftiga varianten som finns i USA). Tror nästan inte jag skulle vilja leva utan färsk koriander. 

Vilken krydda kan du inte leva utan?

* * *



torsdag 18 april 2013

Haricot de mer - sjökorall

Strosade på stan en dag, lite sådär för att känna mig som om att jag också är del av något jag på senare år glidit allt längre och längre ifrån. Jo. Jag gör så ibland. Går på stan och låtsas att jag också är en av de flesat andra, en som har pengar att handla (onödiga) saker för. Går in och ut i affärerna. Tittar på skor, kläder, klockor, köksprylar, böcker och drömmer mig bort till den bästa hårsalongen. Ibland provar jag något som jag skulle vilja ha.
Ibland känns det bra och jag gillar stan. Fascineras av myllret av människor som rör sig. Några sitter på en bänk och pratar. En annan väntar kanske på någon vän eller läser dagens tidning. Mycket att iaktta.Tog mig också en sväng genom Saluhallen på Kungstorget och precis på vägen ut fladdrade något förbi i ögonvrån som jag inte sett i någon butik förut. Sjökorall.
Jag backade och frågade om jag fick smaka.

Så väldigt salt.
Som saltvatten.

Kanske inte helt otippat då denna gröna glasört växer just vid strandkanten till havet.
På skylten i butiken fanns mattips om att servera sjökorallen till fisk vilket naturligtvis inte är något alternativ för mig. Åtog mig självmant utmaningen att laga till något vegetariskt och köpte några gram för 12 kronor. Ja, inte billigaste råvaran direkt men ibland tar helt enkelt smaknyfikenheten mig i besittning och jag bara måste testa.
Recept kommer snart.

Någon som smakat? Och själv tillagat? Fallit någon i smaken?


***

Related Posts with Thumbnails