Ugnsbakade körsbärstomater

Idag är matinfluenser och recept oändliga och extremt tillgängliga. I princip skulle en kunna ägna sig åt matlagning dagarna i ända, år ut och år in, och ändå inte hinna pröva allt en ser och hör. Konstigt nog går jag ändå på rutin och veckornas alla matlådor har pinsamt lite variation. 
Så ibland, då gnistrar det till och jag lagar mig igenom ett recept här och var. Senast i raden var Slow-roast balsamic tomatoes, ur det brittiska matmagasinet Vegetarian Living. Ugnsrostade tomater är förstås ingen revolutionerande matnyhet, det går bara att göra på lite olika vis så detta var en ny variant för mig.
Det visade sig att inte hade någon balsamicovinäger hemma så det blev att improvisera med en skvätt vitvinsvinäger och en skvätt balsamicokräm istället. Same, same, but different. Det blev rackarns gott det med! 

Ugnsbakade körsbärstomater
1-2 port

20 körsbärstomater (eller 10 plommontomater)
4 hela vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger (röd)
salt 
svartpeppar
färsk basilika, timjan eller oregano

Sätt ugnen på 150 grader.
Skölj och halvera tomaterna. Lägg i ugnsfast form tillsammans med vitlöksklyftorna (behöver ej skalas). Ringla över rikligt med olivolja och balsamicovinäger. Salta och peppra.
Baka tomaterna i ugnen ca två timmar, tills de blir genombakade och mjuka.
Ta upp vitlöksklyftorna, skär av de grova ändarna (se till att inte bränna fingrarna!) och kläm ut den mjuka vitlöken över tomaterna och vänd om allting ordentligt.
Toppa med färsk basilika, timjan eller om du hellre föredrar färsk oregano.

Servera till stekt grön sparris (och fullkornspasta eller polenta). Eller använd i tomatsåsen, på pizzan, i soppor m.m. Bara fantasin sätter gränser!

Smaklig spis!

* * *

Vackraste bönan i stan - Borlotti

Färska, okokta borlottibönor är nog de vackraste bönor av alla bönor. Påminner om den lika vackra auberginen. Sorgligt nog försvinner all den vackra marmoreringen när man kokar bönorna, oavsett de är färska eller torkade, och de antar en lätt grisrosa och rätt så tillintetsägande färg. Som tur är smakar bönan hundra gånger godare än vad den ser ut. Hittills har jag bara blötlagt torkade borlottibönor och kokat men för några veckor sedan hittade jag färska bönskidor!

Kanske säger det mer om min oförmåga till rörlighet och begränsningen till Göteborg jag har men jag kan inte minnas att jag tidigare stött på dem färska, här hemma. De är bara sådana jag sett på bilder, tagna utomlands. I tidningar. I kokböcker. Från bloggare ute i världen vars bilder vittnar om matmarknader en annan bara kan drömma om. Från andras semesterbilder. Det kan också hända att jag sett men att de varit så hutlöst dyra att jag lämnat dem därhän.

Nu köpte jag mig iaf en näve. Gick hem. Beundrade skidorna. Öppnade dem och beundrade de absolut underbart lätt blanka färska bönorna inuti. Plockade ur dem och beundrade dem lite till innan allt det magiskt vackra bokstavligt talat var bortkokat.
Vad gillar du själv för bönor? 

Gjorde en enkel pastasås av: 

cocktailtomater i olika färger

schalottenlök

olivolja

färsk dragon från odlingslotten samt 

salt och svartpeppar

Bladade sedan i de kokta bönorna med tomaterna, alldeles på slutet. Serverade med inget märkvärdigare än fullkornsspagetti.

Smaklig spis!

***

Stekta gröna tomater. Igen.

Det är nästan på dagen sex år sedan jag var i Småland och hälsade på en väninna som då bodde där. Hon handlade bokstavligt talat närodlat, från grannbonden och grymmaste grönsakshandlaren. Det var första gången jag åt stekta gröna tomater. Då stekta i smör och med salt och svartpeppar på. När man varken har egen bonde i närheten eller möjlighet att odla egna tomater så får en helt enkelt passa på när tillfället bjuds. Så i fredags förra veckan lade jag vantarna på de tre sista gröna tomaterna i "Trädgårdstomatlådan" i affären. Har alltså inte ätit stora gröna tomater sedan den där gången jag var i Småland och hälsade på.

Mat väninnan hade med sig hem från grönsakshandlaren

Det är absolut oundvikligt att i sammanhanget låta bli att nämna filmen med samma namn som dagens rubrik (vilket jag även gjorde i blogginlägget för sex år sedan). Jag har förmodligen inte gråtit så mycket till någon film som till den - visst har ni förresten sett den? - fast det var nog egentligen lite hemlängtan som låg bakom då också. Såg nämligen den då jag bodde och jobbade som aupair i Florida (för hundra år sedan!) och som tur var, eftersom jag grät floder, hade jag hyrt den när hela familjen var bortresta och såg den hemma i soffan istället för på en biograf.
Jag minns inte hur de tillagade tomaterna i filmen men om jag ska ge mig på en kvalificerad gissning, baserad på mina egna erfarenheter och fördommar om att amerikanarna gillar att fritera det mesta (till och med chokladbitar!) så tänker jag mig de i filmen faktiskt friterade tomaterna snarare än stekte dem. På engelska heter steka fry, samma sak alltså som fritera; fry. Jag gjorde ett mellanting och panerade tomatskivorna innan de stektes i solrosolja.

Stekta gröna tomater
1 port

3 gröna tomater (inte allt för mjuka)
1 dl panko/ströbröd
1 tsk salt
1 tsk torkad ramslök
1/2 tsk torkad dill
solrosolja

Skölj och skiva tomaterna i halvcentimetertjocka skivor. Blanda panko/stöbröd och kryddor. Vänd tomatskivorna i pankoblandningen och stek i solrosolja.
Med tanke på ovan resonemang tror jag det går lika bra att göra en frityrsmet, t ex som jag gjorde till zucchiniblomman, och sedan fritera tomatskivorna i olja.
Servera på en skiva surdegsbröd. Är du inte vegan kan du eventuellt steka ett ägg till också.  

Smaklig spis!

***

Ärtpesto och ricotta - en lyckad kombination

Som jag skrev igår har jag lagat mycket mat under förra månaden. Dessvärre har tiden inte räckt till att blogga om det. Nu hoppas jag kunna beta av alla de påbörjade inläggen. Först ut blir ett som följde efter det att jag mixat min ärtpesto. Den fjärde och sista rätten av den färska pastan jag inhandlade för en tid.
Jag skar alltså den sitsta biten pasta i strimlor och kokade som om de vart fettuccine.
In i ugnen åket en liten form fylld med skivade cocktailtomater, olivolja, flingsalt och svartpeppar toppat med en blandning av 2 matskedar ricotta och 1 1/2 matsked ärtpesto. Grädda i 200 g i ca 8 minuter. Garnera vid servering med några finstrimlade färska basilikablad.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 8 sept 2012