Ugnsbakade körsbärstomater

Idag är matinfluenser och recept oändliga och extremt tillgängliga. I princip skulle en kunna ägna sig åt matlagning dagarna i ända, år ut och år in, och ändå inte hinna pröva allt en ser och hör. Konstigt nog går jag ändå på rutin och veckornas alla matlådor har pinsamt lite variation. 
Så ibland, då gnistrar det till och jag lagar mig igenom ett recept här och var. Senast i raden var Slow-roast balsamic tomatoes, ur det brittiska matmagasinet Vegetarian Living. Ugnsrostade tomater är förstås ingen revolutionerande matnyhet, det går bara att göra på lite olika vis så detta var en ny variant för mig.
Det visade sig att inte hade någon balsamicovinäger hemma så det blev att improvisera med en skvätt vitvinsvinäger och en skvätt balsamicokräm istället. Same, same, but different. Det blev rackarns gott det med! 

Ugnsbakade körsbärstomater
1-2 port

20 körsbärstomater (eller 10 plommontomater)
4 hela vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger (röd)
salt 
svartpeppar
färsk basilika, timjan eller oregano

Sätt ugnen på 150 grader.
Skölj och halvera tomaterna. Lägg i ugnsfast form tillsammans med vitlöksklyftorna (behöver ej skalas). Ringla över rikligt med olivolja och balsamicovinäger. Salta och peppra.
Baka tomaterna i ugnen ca två timmar, tills de blir genombakade och mjuka.
Ta upp vitlöksklyftorna, skär av de grova ändarna (se till att inte bränna fingrarna!) och kläm ut den mjuka vitlöken över tomaterna och vänd om allting ordentligt.
Toppa med färsk basilika, timjan eller om du hellre föredrar färsk oregano.

Servera till stekt grön sparris (och fullkornspasta eller polenta). Eller använd i tomatsåsen, på pizzan, i soppor m.m. Bara fantasin sätter gränser!

Smaklig spis!

* * *

Dadelbalsamico

För den intresserade är nagellacket förövrigt
av färgen Metro Chic från O.P.I.

Jag har tidigare skrivit om min upptäckt av dadelbalsamico vilken jag inhandlade på en chokladfestival för cirka två och ett halvt år sedan. Den säljs visst på Olovolja etc i Haga. Men i somras fick jag en annan sort i min hand av en bekant. Trots att det står Crema di balsamico på etiketten är den lite tunnare i konsistensen än den jag köpte på chokladfestivalen och mycket tunnare än den mer välkända varianten i liten plastflaska av större välkänt märke vad gäller oljor och vinäger i Sverige. Det var också den på bilden jag använde i receptet på paprika- och kaprisfräset nyligen. Var den går att få tag på vet jag dessvärre inte men gissar den finns i i de större matbutikskedjornas mer välsorterade butiker.

Och som så många gånger förr när jag föreställer mig göra ett kort och snabbt inlägg sätter hjärnan igång och sprider snabbt tankar åt alla håll och kanter. Därför måste jag genast börja nysta i alla trådarna (och inlägget tog plötsligt två timmar att komma igenom)

För det första; vad är egentligen balsamico- eller balsamvinäger?
Som namnet avslöjar är det såklart vinäger vilket i sig är en slags ättika som tillverkats av vindruvor. Till skillnad från ättika (vilket i princip är jäst alkohol) så lagras den druvmusten på direkten och ättikabakterier tillsätts manuellt i många år innan den är klar. Och eftersom jag inte är någon expert på själva proceduren med kokning i kopparkärl osv hoppar jag här över ett par tillverkningssteg.
Med åren dunstar hur som helst druvmusten i de stora trätunnorna. Med jämna mellanrum hälls den dunstande vätskan över på mindre tunnor och efter minst 12 år, då den äkta Balsamico di Modena är färdig. Till exempel nämns på Wikipedia att slutprodukten av startinnehållet i en 75-literstunna blir 1 liter färdig balsamicovinäger. För att kallas för äkta balsamico ska den ha tillverkats i antingen Modena eller Reggio Emilia i Italien. För fem år sedan var priset på 10 cl äkta balsamicovinäger 700 kr.

Funderingarna har nu då hamnat kring det uppenbara att de sorter vi vanligtvis använder således är falsk balsamicovinäger. Den är tillverkad av vanlig vinäger, sötad med druvmust eller sirap, färgad med brun karamell (sockerkulört) och innehåller kanske någon typ av förtjockningsmedel. Så, dadelbalsamicon på bilden innehåller alltså:

Dadelsirap,
Balsamico di Modena (vinäger, druvsaftkoncentrat, karamell, antioxidantionsmedel (sulfit)),
sockerbetasirap och
brännvinsvinäger.

Jaha ja. Så var det med den balsamicovinägern. Någon äkta vara lär dröja innan jag kan lägga vantarna på sådan. Men tills dess kommer jag gladeligen använda de sötsyrliga falska och billiga ersättningarna.

Eller vänta, hjärnan fortsätter att spinna på (inte konstigt att jag lider av allvarliga sömnstörningar) och hur är det med den vanliga röd- och vitvinsvinägern då? Om nu balsamvinägern, oavsett crema eller ej, i huvudsak består av vinäger är det väl lika så bra att använda just röd- och/eller vitvinsvinäger i maten och själv söta med sirap eller socker av eget val. Och kanske till och med strunta i frånvaron av den djupa bruna färgen vi vant oss vid från de sorter vi hittar i mataffärerna. Jag menar, det är väl lättare, och prismässigt överkomligt, att hitta äkta rödvinsvinäger? Eller?

***

Rotselleri- och kålrotsmos

Förra helgen bjöd plötsligt på högsommarvärme och fler än vanligt fick problem under årets heta Göteborgsvarv! Det var enna riktiga 71 597 kämpar som tog sig runt i banorna. Jobbade också under helgen med en uppgift jag fått på min praktik och dra på trissor om handledaren erkände att hon var ärligt imponerad av resultatet. Hon hade nog inga större förväntningar innan när hon såg hur jag samlade på mig en massa fakta, lånade böcker på biblioteket osv. Allt för bara en liten kort intervju och en text på max 300 ord!

Nu i veckan är det iskallt igen och snålblåsten slänger hit och dit med både hår och halsduk och verkar inte vilja ge sig. Så vad passar inte bättre än lite vintermat? Njae, skivad stjälkselleri är väl sval och passande mat nu och ingen direkt vintermat förstås. Full av nyttiga vitaminer, mineraler och fibrer och dessutom lite kalorier. Faktum är att jag lagade och fotade maten i slutet av januari i år och drisslade över den goda dadelbalsamicovinägern jag fick med mig hem från, hör och häpna, chokladfestivalen i höstas. Tycker dock det smakade lika bra härom dagen då raggsockorna åkte på igen liksom tjocktröjan.



Rotselleri- och kålrotsmos
1 port

100-150 g rotselleri
100-150 g kålrot
flingsalt
svartpeppar
olivolja

Skala och skär rotsellerin och kålroten i små bitar. Lägg i kastrull och täck med vatten precis över bitarna. Koka tills bitarna är mjuka. Häll av vattnet men spara vid sidan om du skulle behöva till moset. Mosa med gaffel.
Krydda och skvätt i lite olivolja. Om du tycker moset är för torrt så tillsätt lite av det varma vattnet du kokat rotfrukten i. Rotfruktsmos blir inte alltid lika torrt som potatis och behöver sällan extra vätska. Olivoljan kan räcka.
Servera med några skivade stjälkselleristänger, drisslade med god tjock (dadel)balsamicovinäger.



Smaklig spis!

Rödkål till lunch

Hurra! Det är vinter! Natten till igår snöade det som bara den. Jag trodde nog det skulle vara borta till morgonen och gissa om jag blev förvånad när det var helt vitt ute när jag drog upp persiennen. Än mer förvånad blev jag när det mot kvällen igår fortfarande var snö kvar. Den hade inte regnat eller töat bort helt. Dock blev lite isig då kvicksilvret sjuk under noll igen. På vägen hem från träningen såg jag en massa stjärnor också :)




I morse visade min termometer - 8 grader! Tjohooo! Det kan ju tyckas tokigt nu när säkert de flesta av er längtar efter våren. Men jag har ju väntat på vintern ända sedan i höstas juh! Bättre sent än aldrig ;-) Idag strålar solen från en klarblå himmel och det är fortfarande ett vitt täcke utanför på kullen (bilden är från igår). Vägarna är torra och fina här för det kom inte så mycket snö som inåt landet. Där vart det rena rama snökaoset då det inte bara snöade igår utan även blåste rejält. Här har det annars mest varit som ett enda grått töcken ända sedan november förra året.




Rödkål tycker jag är så smaskens och äter den gärna på andra tider än just vid jul. Det här blev en variant med lite riven morot i också som egentligen inte var meningen men som jag i stundens hetta råkade slänga i fel skål. Det blev gott ändå. Rev och strimlade en del och fick därför över en del som jag senare även blandade i ett rivet syrligt äpple också och kryddade med curry. Men först kommer här recept, utan äpple, på rödkålsfräset till lunchen.



Rödkål till lunch
2 port

200-300 g rödkål, fint strimlad
1/2-1 gul lök, fint strimlad
ev 1 morot, grovt riven
olivolja KRAV
balsamicovinäger, röd
1/2 pressad citron
honung
1/2 tsk senapsfrön (vita och svarta)
1 tsk spiskumminfrön
1/2-1 tsk anis, malen (krydda efter smak)
flingsalt
bbq & grill mesquite (santa maria)
1/2 dl gröna russin, kishmish (ej att förväxla med sultanrussin som har olika toner av brunt i färgen)
ev vatten


Hetta upp oljan och stek spiskummin- och senapsfröna tills de börjar poppa. Glöm inte att ha ett lock till hands! Lägg så i löken och rödkålen (och ev grovt riven morot) och låt fräsa en stund på medelvärme. Se till att inte bränna vid. Beroende lite på hur fint du strimlat rödkålen och hur mycket du använder kan det ta lite olika tid. Krydda med anis, salt och santa marias bbq & grill mesquite. Vill du inte ha den lite rökiga smaken så ta vanlig svartpeppar istället. Tillsätt någon matsked honung, balsamicovinägern och pressa över citronsaft. Häll ev under tiden på lite vatten ifall det börjat bli torrt i stekpannan. Blanda till sist i en näve gröna russin och låt puttra 10-20 min under lock. Klart att servera när kålen blivit lagom mjuk men inte helt tappat krispigheten.

Smaklig spis!

Dijon- och balsamicostekt paprika med lök och ärtor

För att pigga upp mig lite här i mörkret stekte jag en stor orange paprika och gröna ärtor till middag idag. Nu tillhör paprika det så kallade solanaceae-släktet, potatisväxter, som till exempel då potatis men också tomat, aubergine, physalis och faktiskt även tobak. Dessa potatisväxter är inte att rekommendera om man lider av ledproblem som exempelvis reumatism. Alltså inte bästa maten för mig men det hoppas jag då balansera med vanlig gul lök som enligt kinesisk kostlära sägs eliminera kyla, cirkulera qi och eliminera stagnationer och lök stärker qi och hjälper tarmrörelserna. Gul lök är lämplig vid bland annat förkylning, snuva, aptitlöshet och svaga muskler. Och de fiberrika gröna ärtorna fuktar och aktiverar tarmarna, när qi, blod och vätskor samt eliminerar svullnader och motverkar hudutslag. Låter utmärkt tycker jag för en mulen dag som denna.



Dijon- och balsamicostekt paprika med lök och ärtor

1 orange paprika
1 liten gul lök
gröna ärtor
solrosolja
1 tsk dijonsenap
1-2 msk balsamicovinäger
svartpeppar, nymalen
ev salt

Skär paprikan och löken i strimlor och låt steka på medelvärme i ca 20 minuter. Tillsätt ärtorna, dijonsenap och balsamicovinäger och låt koka ihop. Krydda med nymalen svartpeppar och salta eventuellt efter smak.


Smaklig spis!