Inför nyårsaftonen med getostfyllda dadlar

Ja nu drar det ihop sig. Snart ringer vi åter igen in ett nytt år. Kan inte förstå vart det gamla tagit vägen. Hur kommer det sig egentligen? Går ett år verkligen så fort eller är det bara upplevelsen av det? Går ett år fortare om man har mycket att göra eller om man inte har något alls att göra? Går ett år fortare om man reser, byter jobb, får barn, flyttar eller vad det nu kan vara än om man liksom bara lunkar på i sitt vanliga fotspår?


Man kan nog aldrig så noga veta. Jag kommer på mig själv i alla fall att liksom bli lite förvånad över att året redan är slut. Det var ju så mycket som skulle hända i år ju - och det har ju inte hänt så då kan det ju inte redan vara dags för nästa år! Men varför tänker vi och lever så i "årscykler"? Jag menar, vad är egentligen ett år av en hel livstid. För många år sedan läste jag om en ö utanför Japan någonstans där man räknar med att världens äldsta befolkning finns. Där finns en markant mindre andel åldersrelaterade sjukdomar som t ex olika demenssjukdomar och även mindre fall av kärlkramp och andra "välfärdssjukdomar". Varför är det så frågade man sig. Maten verkar vara en faktor. Ingen bullar, kakor, hambugare och vitt bröd som vi äter direkt. De flesta människorna tränade varje dag. Ute, påväg till jobbet, tillsammans med andra. Det är som vilken daglig rutin som helst. Allt det där känner vi igen från flera asiatiska länder. Men så var det det här med synen på livet. Synen på vår livscykel. Det visade sig att man där firade sin födelsedag först när man blivit vuxen - vid 55 års ålder! Nästa firande var vid runt 80-90 år då man liksom nått sin topp och tanken är inte då att livet är slut utan snarare att man då vänder och går tillbaka till barnstadiet! Jag tror vi alla skulle må bättre av att inte hela tiden tänka på vad, när och hur vi ska leva och bete oss vid en viss ålder. Det är ju hur stressande som helst! Vi hänger upp allt vi gör, hur vi mår, vilka krämpor vi har etc vid en viss ålder.


Så släpp lite på strukturerna nu! Var glad för livet och hälsan och vårda det gott. Men det finns ju en nyårsafton kvar att fira innan du kan börjar slå av på takten med frosseriet av den goda maten! Varför inte servera stora goda (säkert totalt klimatfarliga, GMO-odlade och besprutade helt mot mina principer men àck så söta och goda) färska dadlar och ost!
Skär en skåra längst med dadeln och ta ur kärnan. Skär sedan en bit av Tomme de Chèvre - fransk opastöriserad getost - och stoppa i dadeln. Klart! Det ska vara ost av det mjukare slaget och ingen hårdost. Kan serveras på buffébordet eller som drinktilltugg. Kommer du ha ostbricka på festen skulle jag tipsa om en klick rårörda fikon på osten. Den smakar gott även till en lite hårdare variant av getosten som exempelvis Caprinelle som är gjord på baskisk pastöriserad getmjölk.


Smaklig spis!


Ett litet tillägg. Jag vet att "Tomme de chèvre" helt enkelt betyder getost, men så stod det på lappen och så sa de i affären. Sorten jag handlat är lite mjukare och i form av en stor platt rund ost, istället för den vanliga rullen. Smakar mer och liksom smälter i munnen :)