Trots att det inte alls blev som jag planerat under min visit i stora staden hade jag supertrevliga dagar och kände mig riktigt inspirerad på många sätt när jag reste hem igen. En av alla saker jag var tvungen att göra när jag kom hem var att steka crêpes. Jag är ingen höjdare på varken pannkakor eller crêpes. Har för övrigt alltid undrat vad skillnaden egentligen är mellan de två. Jag har fått för mig att crêps är de lite tunnare pannkakorna och nästan lite torrare och kanske slätare liksom. Men ack, efter ett tags googlande hittar jag ingen annan förklaring än att crêpes helt enkelt bara är "mindre" än pannkakor. Hrm, jag är inte riktigt nöjd med den förklaringen och lovar att söka vidare. Jag gör ju både små och stora pannkakor och inte kallar jag den ena för pannkaka och den andra för crêpes. Inte heller är Creperiets (på Linnégatan i Göteborg) crêpes speciellt små - de är nog de största jag sett i alla fall - som kocken fyller med godsaker och viker den sedan till en fjärdedel (favoriten är den med Nutella)
Hur som helst. Jag blev i alla fall supernöjd med mina crêpes. Hemligheten tror jag låg i grädden jag hade i smeten. Det har jag aldrig haft tidigare. Bara ägg, mjölk och mjöl. Och lite smör också förstås. Samma stekpanna som jag använder till att göra pannkakor i. Fast denna gången använde jag bara den mindre av mina stekpannor vilket säkert också bidrog till bättre koncentration och fokus på vad jag gjorde. Det kan bli lite stressigt att steka i två pannor samtidigt.
Jag fyllde crêpesen med apelsin och getost, den där fetaliknande varianten som Zeta tillverkar.
Kokade en sockerlag men använde Dansukkers nya Fairtrade rörsocker och det hela blev liksom för tjockt och stelnade när jag blandade med apelsinbitarna. Vad gäller just sockerlagen försökte jag höfta till det från ett recept jag använt tidigare, hämtat ur Anna och Fanny Bergenströms Under valnötsträdet. Jag halverade även det, hoppade över saffran och det såg ut att bli bra till en början. Vet ej om jag kokade för länge eller om det helt enkelt var sockret som ställde till det. Hur som helst blev det sött och gott till slut i alla fall. Ett tips är att spara på apelsinsaften som blir över efter du fileat apelsinerna, jag använde två, då det hjälpte till att göra lagen lite saftigare.
Jag har inget särskilt recept på crêpes eftersom jag nu aldrig gjort det förut. Så jag bläddrade igenom alla mina bak- och kokböcker för att se vad som fanns. Jag hittade några stycken som i stort varandra. Jag valde till slut att använda ett recept ur Bonniers Nya Kokbok. Men om den är så ny vet jag inte, den är från 1989 ;-) Receptet jag använde heter Crêpes med lax och ägg och presenteras som en "lyxigt god entrérätt". Jag åt istället en lyxigt god kvällsmat :-) Jag halverade även receptet och använde vanlig vispgrädde. Det står annars "tunn grädde" i receptet.
Som tur är väl att recepten fortfarande funkar. Det är som tur inte alltid åldern som avgör. Se bara här vad man kan göra med gamla recept :-) Kinna har verkligen tagit vara på den kunskap och ser till att den lever kvar idag, och många år och förhoppningsvis generationer fram i tiden. Way to go, Kinna!
Crêpe(halverat recept)
2-3 port
2 ägg
1 1/2 dl vispgrädde
1 dl vetemjöl
1 1/2 dl mjölk
1/2 tsk salt
1 msk smält smör
Vispa först ihop äggen och grädden. Blanda sen i vetemjöl och salt och till sist i med mjölken och det smälta smöret. Stek i en upphettad panna och gärna lite, lite smör i också. Det behövs inte till varje crêpe, det beror lite på hur het pannan är och hur det ser ut. Man får liksom höja och sänka värmen lite hela tiden då stekpannan måste vara väldigt het men inte på max då det kan bränna vid ganska fort. Stekpannan jag använde är bara 15 cm i botten och det blev till slut 12-13 små crêpes på denna smet.
De gick alldeles utmärkt att spara i kylen ett par dagar och de fick bli både lunch (fyllda med keso och hackad tomat) och kvällsmat (ofyllda)ett par gånger om.
Smaklig spis!
Trots att solen lyser nästan varje dag nu är det ändå mörk större delen av min vakna tid. Därför gäller det att hitta på så mycket som möjligt för att pigga upp mig så att jag inte sover dygnet runt. Apelsin är just ett sådant uppiggningsmedel för mig. Inte bara för sin färggladhet utan också för att den är så saftig, söt, syrlig och uppfriskande. Allt på samma gång. Att den dessutom innehåller den C-vitaminer, eller askorbinsyra som det också heter, gör naturligtvis inte saken sämre. Dock är den kanske inte så full av vitaminer som man gärna vill tro. Ska vi få i oss ordentligt med C-vitamin kan vi istället äta bl a camu camu som innehåller 30 gånger så mycket c-vitamin som apelsiner, eller Australiens bäst bevarade hemlighet - kakaduplommon - som innehåller två gånger så mycket C-vitamin som camu camu och sist men inte minst har vi såklart våra härliga nypon.
Denna enkla apelsinsallad passar som kvällsmat, som förrätt eller efterrätt. Och nästan hade jag ätit upp allt innan jag kom ihåg att fota! Och granatäpple är inte fy skam heller vad gäller bra och uppiggande innehåll då den är en så kallad superfrukt och full med antioxidanter.
Apelsinsallad med granatäppelkärnor och getost
1 apelsin
ett par msk granatäppelkärnor
en liten bit getost
Skär bort skalet och allt det vita från en apelsin. Skär i tunna skivor. Lägg upp på fat och strö över ett par matskedar granatäppelkärnor. Smula över lite getost.
Ett par dagar innan jul tittade jag på min favorittvkock och hans julspecial tanken slog mig då att jag säkert hade en lyxig kväll som kunde ägna mig åt slötittande på både tv och dator då jag inte behövt varken baka eller laga någon särskilt till jul. De flesta av er stod säkert i köket, städade, pyntade, handlade gran eller shoppade julklappar som tokiga då. Men då kanske ni fick möjlighet att se reprisen som visades tidigare idag, fredag
Kanske är era kylskåp fortfarande dignande fulla av mat, men kan tro att det är mest rester av allehanda julrätter som är kvar. Ett sätt att servera resterna på kan vara att fylla i små knyten eller formar av smördeg eller filodeg. Inspirerad av Jamie som gjorde en variant på den typiska brittiska mince pie, En dessert med den söta fyllning av så kallad mincemeat och som till jul passar med blandningen av torkad frukt som t ex sultanrussin, aprikoser, plommon samt nötter, kryddor, apelsin och whisky. (hittade t o m ett recept på Mince pie från 1623...). Men nu är det ju inte sötsaker jag ska ägna mig åt utan vanlig matlagning. Nyligen la Ilva ut ett recept på smördegsbyttor med kronärtskockor som var av det lite matigare slaget och då var vägen inte längre lång till att jag tog fram ett paket filodeg som legat i frysen alldeles för länge. Mina rester i kylen var nu quinoa, kikärter och färsk spenat som sjöng på sista versen.
Trots att det mesta bestod av rester var detta den mest avancerade maten jag lagat på flera månader. Det var riktigt kul måste jag erkänna. Tänkte först att det är så smart att göra mat i portioner på annat sätt än i stora grytor som jag annars gör. Oftast fryser jag in mat så jag kan ta med matlådor. I efterhand insåg jag att dessa "filodegsvingar" inte är speciellt förvaringsvänliga. Det hade såklart varit roligast att kunna servera och äta upp alla med det samma och slippa frysa in. Så nästa gång ska jag vika över och täcka toppen med filodegen.
Fyllda filodegsformar med quinoa, kikärter, spenat och kronärtsskocka
12 st
1 paket filodeg
100 g kokt röd quinoa
100 g kokta kikärter
chiligrydda
2 bananschalottenlökar
150 g färsk bladspenat
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
ev kronärtsskockshjärtan
1 näve cashewnötter
riven lagrad getost (svart homage)
Tina filodegen enligt paketet och rulla sedan ut arken. skär i tolv bitar och pensla sedan lite neutral olja mellan arken (behövs inte så supernoga och inte mellan varje). Jag fick ut fyra lager till varje form.
Finhacka schalottenlöken och fräs i rikligt med olivolja. När den blivit mjuk och genomskinlig vänder du i den avsköljda färska bladspenaten och river över 2-3 vitlöksklyftor. Låt spenaten smälta i kastrullen eller stekpannan. Se till att inte ha för hög värme.
Chilikrydda quinoan och kikärterna som du fyller i botten på formarna. Sätt in i ugnen på närmare 180 - 200 grader i ca 10 minuter. Rosta och hacka under tiden cashewnötterna och riv osten.
Fyll sedan på med den frästa spenaten och har du som jag en burk kronärtsskockhjärtan i skafferiet kan du dela dem i bitar och lägga på toppen. I min burk fanns nio stycken som jag var och en delade i fyra, vilket precis räckte till tre bitar i varje form. Strö över de hackade nötterna och toppa med den rivna osten. Säll in i ugnen igen i ca 5-10 minuter. Servera med detsamma! Har du fortfarande rödkål kvar så värm upp den och servera till eller koka lite brysselkål, gröna bönor eller något annat grönt och gott.
Smaklig spis!
Ja, ibland ler livet verkligen mot en. Efter ett par timmar på stranden, ett dopp i det blå kom jag hem och plockade färska kryddor i landet utanför lägenheten som jag använde i den sallad jag slängde ihop. Men det var i måndags det. Igår blåste hård kuling här med långt över 20 m/s i byarna! Idag skiner solen men blåsten viner fortfarande. Inget strandväder direkt men heller inget regn. Det är så torrt ute och midsommarblomstern har mer eller mindre blommat över. Det ser mörkt ut nu för mina små stackars plantor som börjat sticka upp ur jorden
Det var kanske inte den bästa starten på en vecka att börja med småkaksrecept därför kommer här en sallad gjord på dinkel, vattenmelon, grillad paprika, getost med mera och smaksatt med lite gurkmeja färsk mynta och citrontimjan. Jag hade t o m kommit ihåg att ta ut en burk med redan kokad dinkel ur frysen innan jag gav mig iväg för lite sol och bad. Och grillad paprika hade jag också färdig i kylen. Har du ingen grillad paprika över i kylen och ändå vill det ska gå fort, så skiva istället en bit rå paprika tunt och blanda i.
Dinkelsallad med vattenmelon och getost
1 port
100 g kokt dinkel
en stor näve haricot verts
1/2 grillad paprika, röd eller gul
en tjock skiva vattenmelon
ca 40 g getost, (ny variant som är som är som fetaosten)
olivolja
1/2 pressad citron
gurkmeja
svartpeppar
flingsalt
några blad färsk mynta, hackad
en repad kvist färsk citrontimjan
Blanda allt i en skål. Ät!
Smaklig spis!
Lite i mörkaste laget blev rödbetschipsen denna gången men smakade gott ändå. Kanske skulle jag "möblerat om" lite mer på plåten under tiden som jag brukar. Det fanns helt enkelt inte tid denna gången samt att jag glömde bort tiden. Beroende på om du ska äta själv, bjuda som tilltugg eller som tillbehör till huvudrätt anpassar du mängden rödbetor själv. Gör du chips på ett kg rödbetor skulle jag rekommendera att använda flera plåtar samtidigt. Om du har en varmluftsugn vill säga. Annars kanske du får göra chipsen i ett par omgångar. Se till att de ligger så fritt som möjligt och helst inte på varandra då de inte blir så krispiga då.
Rödbetschips med pepparrot och getost
Rödbetor KRAV
Neutral olja KRAV
Flingsalt och/eller örtsalt
Pepparrot KRAV, färsk
Getost, färsk av god kvalité
Hallonvinäger
Granatäpple
Skala och skiva rödbetorna tunt. En mandolin är att föredra eller i en matberedaren om du gör större mängd. Häll olja i en långpanna eller på plåt och fördela de tunna rödbetsskivorna väl över hela ytan. Salta. In i ugnen på ca 200 g i 35-40 minuter. Håll ett öga på rödbetorna under tiden och se till att de inte bränner vid. Kanske de allra minsta tunna skivorna får bränna vid då de lite större tar längre tid för att de ska hinna bli lika krispiga och goda. Lägg över skivorna på hushållspapper och låt oljan rinna av.
Lägg upp på stort fat och riv rikligt med färsk pepparrot över och strö sedan över ordentligt med smulad getost. Stänk gärna några droppar god hallonvinäger på toppen och avsluta med de lite syrliga granatäppelkärorna. Tips på hur du får ut kärnorna hittar du här.
Smaklig spis!
Ja nu drar det ihop sig. Snart ringer vi åter igen in ett nytt år. Kan inte förstå vart det gamla tagit vägen. Hur kommer det sig egentligen? Går ett år verkligen så fort eller är det bara upplevelsen av det? Går ett år fortare om man har mycket att göra eller om man inte har något alls att göra? Går ett år fortare om man reser, byter jobb, får barn, flyttar eller vad det nu kan vara än om man liksom bara lunkar på i sitt vanliga fotspår?
Man kan nog aldrig så noga veta. Jag kommer på mig själv i alla fall att liksom bli lite förvånad över att året redan är slut. Det var ju så mycket som skulle hända i år ju - och det har ju inte hänt så då kan det ju inte redan vara dags för nästa år! Men varför tänker vi och lever så i "årscykler"? Jag menar, vad är egentligen ett år av en hel livstid. För många år sedan läste jag om en ö utanför Japan någonstans där man räknar med att världens äldsta befolkning finns. Där finns en markant mindre andel åldersrelaterade sjukdomar som t ex olika demenssjukdomar och även mindre fall av kärlkramp och andra "välfärdssjukdomar". Varför är det så frågade man sig. Maten verkar vara en faktor. Ingen bullar, kakor, hambugare och vitt bröd som vi äter direkt. De flesta människorna tränade varje dag. Ute, påväg till jobbet, tillsammans med andra. Det är som vilken daglig rutin som helst. Allt det där känner vi igen från flera asiatiska länder. Men så var det det här med synen på livet. Synen på vår livscykel. Det visade sig att man där firade sin födelsedag först när man blivit vuxen - vid 55 års ålder! Nästa firande var vid runt 80-90 år då man liksom nått sin topp och tanken är inte då att livet är slut utan snarare att man då vänder och går tillbaka till barnstadiet! Jag tror vi alla skulle må bättre av att inte hela tiden tänka på vad, när och hur vi ska leva och bete oss vid en viss ålder. Det är ju hur stressande som helst! Vi hänger upp allt vi gör, hur vi mår, vilka krämpor vi har etc vid en viss ålder.
Så släpp lite på strukturerna nu! Var glad för livet och hälsan och vårda det gott. Men det finns ju en nyårsafton kvar att fira innan du kan börjar slå av på takten med frosseriet av den goda maten! Varför inte servera stora goda (säkert totalt klimatfarliga, GMO-odlade och besprutade helt mot mina principer men àck så söta och goda) färska dadlar och ost!
Skär en skåra längst med dadeln och ta ur kärnan. Skär sedan en bit av Tomme de Chèvre - fransk opastöriserad getost - och stoppa i dadeln. Klart! Det ska vara ost av det mjukare slaget och ingen hårdost. Kan serveras på buffébordet eller som drinktilltugg. Kommer du ha ostbricka på festen skulle jag tipsa om en klick rårörda fikon på osten. Den smakar gott även till en lite hårdare variant av getosten som exempelvis Caprinelle som är gjord på baskisk pastöriserad getmjölk.
Smaklig spis!
Ett litet tillägg. Jag vet att "Tomme de chèvre" helt enkelt betyder getost, men så stod det på lappen och så sa de i affären. Sorten jag handlat är lite mjukare och i form av en stor platt rund ost, istället för den vanliga rullen. Smakar mer och liksom smälter i munnen :)
