Söndagsbestyr

Här sitter jag - ännu en söndag och försöker sortera mina tankar och uppfattning om världen. Har under hösten läst en distanskurs om att handla rättvist. Varje vecka får vi en uppgift som vi senare ska presentera på ett gemensamt forum. Dessutom ska vi läsa och kommentera varandras inlägg. Det är lite som att blogga :) Hur kul och intressant som helst! Lite svårt kan det bli emellanåt med disciplinen att verkligen skriva och kommentera hos alla. Varje vecka går jag ut i full fart för att sedan åter sitta här på söndag och försöka knåpa i hop något vettigt. Alltså, när jag börjar låter allt så bra. Jag anser mig ha bra koll på vad jag tycker. Så läser jag lite till. Kolla några fler siter. Lyssnar på nyheterna ... och vips - så vet jag inte vad jag tycker längre!



En fråga som ständigt gör sig påmind och som jag hela tiden vacklar i är den om handel verkligen leder till ökad välfärd? Visst kan handel leda till effektivare resursanvändning på så sätt förstärka och öka ekonomisk tillväxt - men är det samma sak som att välfärden också ökar? Spelar det någon roll om den ekonomiska tillväxten är hållbar eller ej? Idag sker handeln kors och tvärs världen över och vi köpare och producenter blir allt mer anonyma för varandra. Kan det inte däri ligga en risk att sociala världen och miljökostnader liksom blir osynliga för oss? Att allt det där som bidrar till ett ohållbart samhälle för individen skyms och räknas inte med när vi ska förklara välfärdsbegreppet? Men vad är då välfärd egentligen?


Två intressanta artiklar från Göteborgs Fria Tidning handlar om vår arbetslinje och shoppingkultur vilket är både ekologiskt och mänskligt ohållbart. Vi jobbar mer än någonsin. Och vi jobbar för att kunna köpa mer! I artikeln av Lennart Fernström står det att miljörörelsen har, i över 30 år, hävdat att vår livsstil är ekologiskt ohållbar. Nu börjar fler vakna, inser och accepterar detta faktum. Det paradoxala är att samtidigt som vi försöker stoppa växthusgaser har tvi redubblat vår konsumtion under de senaste 50 åren. Och takten lär vi inte slå av på utan snarare ökar den med åren. I en annan artikel menar Stefan Edman att vår shoppingkultur är farlig för vår jord och säger att det finns en "religiös kulthandling att handla på stormarknaden på lördag". Att vi hela tiden måste bekräfta oss själva och ständigt visa upp vårat nya yttre gör att vi fått ett väldigt ytligt förhållningssätt till livet. Och så tillbaka till arbetet...


Fernström fortsätter och skriver att "rätten till arbete en gång ett politiskt krav med syftet att ge folk frihet och makt över sina egna liv". Som en liten parentes vill jag bara påminna om artikel 23 i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som i korthet säger att alla har rätt till arbete, till skälig lön för detta och till fackliga rättighter (se hela artikel 23 nedan). Idag är det dock det omvända menar Fernström. Arbete är inte längre en rättighet utan ett tvång och han skriver att arbetspiskan i form av "försämrad a-kassa och sjukpenning och allt mer orimliga ams-tvångsåtgärder har gjort att rätten till arbete har förbytts mot ett tvång". Vi ska alla springa i ekorrhjulet och hålla igång tillväxtmaskineriet. Och allt detta fastän produktionen idag kräver mindre arbetskraft än tidigare, fler människor går så att säga in i väggen och enligt en Sifo-undersökning menar så många som 57 procent av befolkningen att de hellre väljer minskad arbetstid än högre lön. Och ändå jobbar vi mer och mer... Vart är vi påväg undrar jag? Jag har inga svar på alla mina frågor. Kanske kommer jag aldrig hitta dom heller. Men dom finns där och jag kommer fortsätta leta! Och liksom Stefan Edman säger i Frida Nygårds artikel, säger också jag, tänkt om man skulle få ett antal di Leva-typer som skapar status kring att inte ha mycket grejer. Varför skulle inte det vara möjligt?


Trevlig advent!


I FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (hämtad från Regeringens webbsida för mänskliga rättigheter) artikel 23 står som följer:

1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.

3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.