Obama och övervikten

I natt sov jag med Obama inpå bara kroppen. Jo, det är sant. Han och jag i samma säng. Sov som en stock gjorde jag. Tråkigt nog är det något som hör till ovanligheterna i mitt liv. Det var för övrigt något jag gjorde under mina månader i USA – sov gott om nätterna. Allt för ofta var det ganska få timmars sömn som hanns med men jag sov utan att vakna. Utan den där obehagliga nattmaran eller vad det nu är som hela tiden stör mig. Lyckligtvis höll den goda sömnen i sig ett tag efter jag kom hem men den senaste månaden har störningarna så smått börjat komma tillbaka.
'

Ja, jag har varit hemma ett tag igen efter en väldigt intensiv tid i USA. Min intention var såklart att fortsätta blogga under tiden där. Jag hade föreställt mig alla roliga butiker, marknader och maträtter att skriva om. För att inte tala om alla mängder av prylar och produkter till köket jag säkert skulle komma att hitta. Och visst var det en del nytt jag hittade men tiden blev allt för knapp och bloggandet fick komma i sista hand.

Väl hemma igen var jag taggad och hade hopp om både livet, framtiden och bloggen – i ungefär sisådär ett par veckor bara. Jag lagade mat, bakade och fotade men sedan vet jag inte vad som hände. Jag blev helt tom i bollen. Ledsen, apatisk, olustig och ja, jag kan inte beskriva hur tomt, ensamt och konstigt livet blivit. Tillbaka till arbetslösheten, utanförskapet och allt som där tillhör. Men jag ska ta mig tillbaka upp. Det ska lösa sig för mig med.

T-shirten med Obama var en av de få prylar och ”souvenirer” jag köpte med mig hem från Santa Barbara. Hade känslan av att jag inte handlat så mycket men ändock lyckades jag få en hel extra väska med mig hem! Och inte bara en extra väska utan även extrem övervikt av bagaget. Och det enda i matväg jag fick med mig hem var en påse kokosnötsmjöl! Släpade annars på schampo, body scrub och annat tungt. Var såklart tvungen att släpa med mig lite tidningar och broschyrer också. Eftersom jag aldrig bloggade om det där har jag såklart en tanke på att göra det här hemma istället. Minnet mitt är inte det bästa så för att vara på den säkra sidan tog jag således med mig allt material hem (ännu mer vikt...).

(och du som är uppmärksam noterar säkert de lila gummihandskarna nere i hö hörnet - jag kunde bara inte låta bli!)

Vi får se hur det blir med den saken. Det tar tid att blogga och jag har märkt att jag inte är ensam om att ”falla bort” där ute i cybervärlden. Men kanske är det så det får vara ibland. Jag tycker det är kul att blogga och vill gärna läsa och kommentera på andras bloggar också. Under tiden i USA blev det mest att försöka hålla mig uppdaterad på en del bloggar jag gillar men hann inte med kommentarer och annat. Ska göra ett ärligt försök att visa mig här ute igen. Ska också på jakt efter en ny och bättre dator som också orkar hålla ångan uppe :-)

So long!