Stekt majrova och linser

Första gången jag åt majrova var under en resa till Frankrike för snart 14 år sedan. Då kokt. Idag stekt. Nåja, idag är väl att ta i med tanke på att jag tillagade denna rätt den 4 oktober i år. Alltså för långt över två månader sedan.

Enligt Runåbergs fröer hade majrovan sin storhetstid för flera hundra år sedan och har under hela 1900-talet minskat i populäritet. Säg är det inte dags för ett återupplivande av majrovans storhetstid nu då?
I takt med ett allt mer ökat intresse för vegetarisk matlagning (tack och lov för det!) tycker jag mig i alla fall se allt fler sorter och varianter av både grönsaker och rotsaker ute på grönsakshyllorna i butikerna.

Majrovan är ganska mild i smaken och gör sig både rå som kokt eller stekt. Då den ibland kan dra lite åt det beska hållet tycker jag den trots allt är godast tillagad. Gärna då med en smakskjuts av något slag. Antingen med hjälp av pumpafrösaltet jag mixat eller ett gäng rostade och mortlade kryddor som t ex kumminfrön, fänkålsfrön, svartpepparkorn och korianderfrön.  

Stekt majrova med berglinser
1 port

2 medelstora majrovor, eko
ett par msk rapsolja, eko
nån msk pumpafrösalt
svartpeppar, eko
ev ytterligare salt (smaka av först!)
ca 80 g kokta berglinser, eko

Skala och skär majrovorna tunt. Hetta upp en stekpanna och häll i rapsolja. Stek majrovsbitarna på medelvärme ett par minuter. Se till att vända skivorna/bitarna då och då. Tillsätt pumpafrösaltet och fortsätt steka tills allt får en gyllenbrun färg. Vänd i de kokta berglinserna och låt allt bli varmt. Smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer salt.
Servera med en bit bröd eller lite kokt fullkornspasta.

Smaklig spis!

* * *

Gazpacho med kryddstekta majrovor och tomater

När det kommer till mat finns det såklart alltid nya saker att laga, smaker att blanda, såser att koka och bönor att purea. Som vanligt när jag får för mig att göra något jag aldrig gjort tidigare saknar jag ofta en eller ett par ingredienser. Så även nu. Nu* när jag plötsligt fick för mig att göra gazpacho hade jag inte alla ingredienser hemma. Det fick duga med tomater, gurka, vitlök och buljong. Vanligtvis ingår även paprika och lök. Mixade med en vanlig mixerstav och tycker det var för mycket "skal" från både tomaterna och gurkan så jag bestämde mig för att sila soppan men sparade grönsaksköttet.
Kunde ändå inte riktigt bestämma mig om den slutliga konsistensen. Därför blev det ett par glas med en len och slät soppa och en sista skål med rubbet. Vid en närmare efterforskning och läsande av recept inser jag att gurkan ska skalas och tomaterna skållas. Det där med tomaterna visste jag egentligen men av ren lathet struntade jag i det momentet. Bröd är heller inget jag lockas så väldigt av att blanda i och rostade istället ett par skivor rågsurdegsbröd i stekpannan efter att grönsakerna var klara. Och en tunn soppa är inget jag står mig på för en dag så därför blev det lite extra grönsaker till.



Gazpacho a la Åsa med kryddstekta majrovor och tomater

3 röda tomater
1/2 gurka
3 vitlöksklyftor
5 dl grönsaksbuljong

2 kokta majrovor
en näve blandade cocktailtomater
olivolja
örtkryddor av eget val (t ex dragon, oregano, citrontimjan m.fl.)

1-2 skivor rågsurdegsbröd

Mixa tomater, gurka och vitlök i grönsaksbuljongen. Har du tid och ork så kan du istället skålla tomaterna, som du låter svalna ordentligt, och skala gurkan innan de mixas med buljongen. Beroende på din personliga smak så sila eventuellt mixen från skalen.

Fräs sedan majrovorna och ett gäng cocktailtomater i olivolja. Krydda med salt, svartpeppar och en mix av örtkryddor. Stek till sist en eller två skivor surdegsbröd i oljan och kryddresterna från grönsakerna.


Smaklig spis!

***

* Inlägget påbörjades 30 juni 2010. Soppan lagades 28 juni då bilderna är tagna. I dessa höstlika tider (nja, det kanske är att ta i men i morse visade termometern bara 6-7 grader och det är 15 juni!) lockar nästan en krämigare, mustigare och varm soppa.

Rödbetor och majrova i stekpannan

Kikärter och belugalinser har jag nästan alltid färdigkokta och portionsförpackade i frysen. Vid tillfälle blötlägger jag även kidneybönor eller borlottibönor och kokar för att antingen frysa i portionsvis eller laga större mängd mat. Mat som jag sedan fryser i portionsvis till matlådor att ta med. Tidigare åt jag ofta adzukibönor, pintobönor, sojabönor och svarta bönor. Däremot har jag aldrig lagat ärtsoppa på gula bönor eller kokat bruna bönor. När det gäller de större vita bönorna som t ex stora vita bönor köper jag dem färdiga på burk istället för att blötlägga och koka själv. Jag får liksom aldrig till dom ordentligt. Förkokar dem alltid och de blir mjöliga och torra. Det är även lätt hänt med kidneybönorna. Lite svårt att få tillräckligt mjuka utan att de kokar sönder. Hur som helst finns det alltid bönor och linser i någon form och förpackning här hos mig.

Och nu till dagens snabbmat. Som med all snabbmat kräver den sin prepp och i mitt fall har jag redan kokat rödbetorna och som sagt fanns de stora vita bönorna på burk. Jag lagar i stort sett dagligen enportionsmat men när jag ska koka t ex rödbetor så kokar jag såklart inte en eller två åt gången! Nä, fram med stora kastrullen och koka ett gäng på en och samma gång. Så har jag rödbetor, som trots allt håller några dagar i kylen, att laga lite som jag känner för de kommande dagarna.


Rödbetor och majrova i stekpannan
1 port

1-2 blad purjolök
1 vitlöksklyfta
1 majrova, grovt riven
1 rödbeta, kokt
1 dl stora vita bönor
olivolja
svartpeppar
flingsalt
dragon
1/2 dl havremjölk eller kokosmjölk


Oftast strimlar jag purjolök från båda sidorna. Nu råkade jag få tag på en ovanligt jordig en så jag skalade av två lager och strimlade istället. Fräs purjon lätt i olivolja. Riv över vitlöksklyftan. Skala och riv en majrova grovt och tillsätt tillsammans med den redan kokta rödbetan som du skurit i tärningar. Fräs en stund tills allt är varmt. Krydda efter smak. Tillsätt de stora vita bönorna och vätskan. Låt puttra bara en liten stund och servera direkt.


Smaklig spis!

***

Majrovor med dillsmör

Tänk att man aldrig kan sluta göra saker för första gången. Det kan ju bara inte finnas någon människa på denna jord som gjort precis allt? Det är nästan så att golvet svajar under mig när jag tänker på hur mycket det finns ute i världen som jag aldrig gjort. Ställen jag aldrig varit på. Leder jag aldrig vandrat. Hav jag aldrig badat i och så otroligt mycket som jag aldrig ens kommer vara i närheten av att ha gjort, veta, smakat och erfarit när jag dör.
Det tar på krafterna att hela tiden lära sig nytt. Att förstå och begripa saker samt att hela tiden lära känna nya människor. Ibland vill jag liksom bara vila i det bekanta. Det invanda och den ofta händelselösa vardagen. Men så tröttnar jag och blir mest frustrerad att hjärnan och kroppen inte hänger med i samma takt som viljan att lära mig fler saker. Det går helt enkelt inte så fort som jag skulle vilja.


Förra helgen lagade jag supergod risotto med rostad paprika i och kokade majrovor till och serverade med dillsmör; Blanda en rejäl klick Smör, en stor knippe finhackad dill och några nypor flingsalt. Forma till en rulle och lägg i kylen (alt frysen) och ta fram vid behov. Gott också på kokt färskpotatis!
Jag åt majrova för första gången för ca 10 år sedan. Jag var på besök i Lyon, Frankrike och blev bjuden på torsk kokt i mjölk. Till det fick jag kokta majrovor avblankade med persiljesmör. En mild och inte allt för avancerad smaksensation till middag den gången. Har egentligen aldrig tillagat majrovor på något särskilt sätt annat än kokat och haft som tillbehör till övrig mat, rostat och mixat till rotsakssoppa och en gång prövat göra puré ihop med potatis. Vad gör man med majrovor egentligen? Hur gör ni?

Var inte åpna i affären och gå efter de lite större exemplaren. Risken att de är lite torra och träiga inuti ökar nämligen med storleken.