Obegripligt att Sverige inte röstade för rätten till vatten

Som jag skrev igår är jag förvånad över att Sverige avstod från att rösta för FN:s resolution om rätten till vatten. Efter ett par timmar här framför datorn idag förstår jag att det inte bara är jag som undrar och ifrågasätter det handlandet. "Herregud, det är orimligt att Sverige inte röstade för resolutionen" säger Jan Eliasson, fd utrikesminister, fd ordförande i FN:s generalförsamling och nyligen tillsatt millenniemålsambassadör. Det står att läsa i GP:s pappersupplaga liksom miljöminister Andreas Carlgrens uttalande som förklarar varför vi inte röstade för resolutionen - "vad vi vänder oss emot är själva principen, att man formulerar det som en mänsklig rättighet...om man börjar formulera sådana rättigheter som människor har, då ska det också ha en full juridisk verkan".

Lite tekniskt om internationella åtaganden i svensk rätt
Som de flesta deklarationer, konventioner och resolutioner är de inte lika tvingande som lagar. Fast det beror dock på hur respektive stat valt att göra när det ratificerar (som handlar om att göra avtalet gällande och är steget efter signeringen av avtalet) internationella avtal och fördrag. En del stater har bestämt att en ratificerad internationell överenskommelse ska gälla som lag, dvs inkorporering, men så fungerar det inte alltid här. Vanligare är att Sverige anser sig redan ha en lagstiftning som överensstämmer med bestämmelserna i de internationella avtalen. I annat fall kan även så kallad transformering tillämpas vilket innebär att texten tas in svensk författning eller att överenskommelsen omarbetas till svensk lag. Vi kan dessutom välja att inte införliva internationella åtaganden och istället tillämpa principen fördragskonform tolkning i våra domsolar. Det innebär att all nationell lagstiftning ska tolkas i ljuset av internationella deklarationer, konventioner och andra avtal. På detta följer också en rad olika kontrollmekanismer som t ex domstolar, justitiekanslern, ombudsmän och flera tillsynsmyndigheter som har till uppgift att se till att lagar och förordningar följs.

Liksom Jan Eliasson säger i artikeln, är resolutionen om rätten till vatten såklart en politisk markering som FN:s generalförsamling gjort för att påskynda millenniemålen och arbetet med att få fram "säkert, rent, tillgängligt vatten till överkomligt pris och sanitära anläggningar till alla". Det är också så att de inom de flesta internationella åtagande ligger ett ansvar och en skyldighet hos de rika länderna att hjälpa de fattiga länderna om ländernas egna resurser inte räcker till. Nu väntar vi med spänning på nuvarande utrikesministerns svar i riksdagen till den skriftliga förfrågan han fått.