Det går troll i mitt liv. Som om att det är bestämt så på högre ort. Som om att absolut inget bra och trevligt får hända mig utan att jag sedan drabbas av flera gånger värre och tråkigare saker. I förra veckan t ex träffade jag inte bara en utan två vänner från Stockholm som var här på besök. Fika i solen med den ena och middag i regnet med den andra. Så fick jag helt oväntat ett paket med posten som gjorde mig tårögd av tacksamhet och så fick jag en fillifjonka (ja, inte ens cykelkillen hade bättre namn på grejen) till bakskärmen på cykeln helt gratis av cykelkillen i butiken. Det kan tyckas låta som en helt vanlig vecka för vem som helst så därför tillägger jag att så många bra och trevliga saker inom loppet av en vecka existerar knappt i mitt liv. I alla fall är de oerhört sällsynt.
Så i helgen tog oron en järngrepp om mig och jag varken sover eller äter som jag ska. Det känns som att jag äts upp inifrån av blodtörstiga parasiter.
Jag blir såklart utskälld av sur mobilreparatör (som gjort sönder min mobil under reparationen, den mobil som jag förmodligen får se mig om i stjärnorna efter eller i alla fall aldrig mer kunna använda) som tycker jag är helt störd, står "strandad" mitt i natten och regnet på Ytterby station (hatar Västtrafik och dess inkompetenta chaufförer), kan inte få hjälp med försäkringen för min skada, får ytterligare två nej på sökta jobb, har en inte helt oproblematiskt situation med familjen varpå nya otroligt störande och ledsamma uppgifter dykt upp och som att fukten inte bubblat och svällt upp tillräckligt här hemma tappade jag en skål i kylskåpet nyss då jag höll på att torka ut alla bananflugelik där inne. Jag brukar bli ganska ledsen när muggar och skålar går sönder men just idag önskar jag att så varit fallet, istället för att själva glashyllan i kylen skulle spricka!
Nä, nu är det jag och Gamla-Bettan* som hänger här hemma i ett regnigt sommargöteborg. Sol och salta bad blir det väl först igen nästa år kan jag tro. Och när jag har en glashylla i kylen igen, en respektabel mobil, råd att resa på semester eller ens resa med Västtrafik, kan ställa till med stort kalas, kan köpa fina och respektabla kläder, och får ordning på trassliga håret kan vi alla sia om i stjärnorna.
Gamla-BettanMen vad fan gör det när miljoner och åter miljoner människor svälter? Jag önskar jag kunde hjälpa på något sätt. Att människor som dessa(Somali's al-shabaab) kan se sig själva i spegeln på morgonen är för mig ett av livets största mysterier...
Jag vet att världen inte svälter mindre om jag slutar äta (kommer dock göra ett ärligt försök att dra ner på iaf hälften av allt jag proppar i mig!) men jag kan inte låta bli att le åt historien jag läste i G-P idag. Jag förstår trots allt restaurangägaren som inte ville ge dessert åt gästerna som inte ätit upp maten.
* Jag brukar kalla allt som fortfarande fungerar finfint, trots många år på nacken, för Gamla-Bettan
1 kommentar:
Kram på dig!
Skicka en kommentar