Rättvist eller ej, det kan en fråga sig.

Produktbilderna är från Fairtrade Sverige

Det finns egentligen inga ursäkter för den lågintensiva aktiviteten här i bloggen. Jag äter helt enkelt för tråkigt nu, ur ett matbloggsperspektiv vill säga. Favoriter i repris, knaprar i mig ett par morötter medan fullkornspastan kokar, äter kall olivtofu, breder ett lager hemmagjord hummus på knäckebrödet eller fräser svartkål/grönkål i olja och vitlök. Roligare än så blir det inte. Hur mycket jag än älskar hösten blir det heller inga någotsånär hyfsade matbilder, amatör som jag är. Kameran min verkar dessutom vara på dåligt humör. Den fungerar inte alls som jag är van vid och alla bilder blir så mörka. Med blixt blir det å andra sidan inte sällan väldigt fula bilder.

Inte heller har jag bloggat om varken årets Fairtrade Challenge eller ens FN-dagen.
Jo, jag skäms, som den Rättvisemärktambassadör jag trots allt är. Miss Meister's mat hade i sin barndom bl. a. en stor logga med just Fairtrade (dåvarande Rättvisemärkt) i högerspalten. Så dök diskussioner upp bland matbloggarna om spridning, antal läsare, huruvida en ville ha reklam eller ej på sin blogg, helt enkelt hur bloggen skulle bli så attraktiv som möjligt och så att säga öka trafiken till bloggen. Tydligen var min lila bakgrund inte särskilt "läsvänlig". Ändrade naturligtvis genast till vit. Vill ju inte skrämma bort folk vid blotta anblicken. Åren gick och jag plockade även bort loggorna. Inte för att jag slutat vara för rättvisa och ett hållbart samhälle, utan för att världen är mer komplicerad än så.
Hur mycket jag än förespråkar rättvis handel kan jag t ex inte förlika mig med den ohyggligt stora vattenmängd som går åt till rosfarmarna i flera länder i Afrika. Det bara måste finnas bättre, smartare och mer hållbara idéer än att faktiskt slösa bort dyrbart vatten på rättvisemärkta blommor.
Det är så svårt att välja och göra det som på minsta möjliga sätt skadar andra människor och miljön. Den enes bröd den andres död.

Så här i efterhand förstår jag snacket då hade mer att göra med matbloggare som vill sälja något med sin blogg, oavsett det är sina matlagningskonster, recept, bilder, texter eller andra tjänster, allt vilket komplicerar interagerandet i matbloggsfären. Amatörer, aspiranter och professionella blandas på samma arena, samma "topplistor", med helt olika villkor och agendor. Skrev om det tidigare i år att ca 60 % av bloggarna privata. Resten är professionella företagsbloggar, egenföretagare och andra som på ett eller annat sätt tjänar pengar på sin blogg. Att det dessutom handlade av en annat typ av reklam än den jag då hade. På senare år har matbloggar nämligen fått en allt större roll i reklamsammanhang och marknadsföring av matprodukter och allehanda köksprylar. Inte helt lätt att sondera matbloggsterrängen.
Vem skriver vad i vilket syfte och med vilka resurser.

Miss Meister's mat är ingen blogg av rang, får sällan eller aldrig gratiserbjudande, inbjudningar, böcker osv men ibland händer det. Förra året kom t ex ett paket med posten, innehållande en chokladkaka och en portionspåse kaffe av märket Eguale. I följebrevet förklarar Sackeus' (företaget bakom varumärket Eguale) VD Jens Baagoe att Eguale, trots sitt 10-årsjubileum, är små på marknaden och tydligen få som känner till, och fortsätter "vi vill att du ska upptäcka oss. Och i ärlighetens namn så har vi också en liten förhoppning om att du kan hjälpa fler att upptäcka oss". 
Det hela blev på sätt och vis lätt ironiskt för min del. Just för att jag bl. a. jobbat för dem flera gånger. Jag har stått ute och demat deras choklad, bjudit på deras kaffe och muffins och t.o.m. bloggat om dem tidigare. Har vid ett par tillfällen även suttit i möte med representanter får Sackeus inför diverse aktiviteter kring Fairtrade.

Aldrig att jag hymlat om att jag är Fairtradeambassadör, för mänskliga rättigheter och ökad jämlikhet på jorden. Jag har ägnat (slösat bort?) otaliga år av mitt liv på utbildning (+dyra studiemedel) och engagemang för att på riktigt kunna göra skillnad för dem som har det allra sämst. Ändå är mina ord av fjäderlätt vikt. Det känns det inte sällan som att jag existerar i ett vakuum. Även om jag är allt annat än fullärd så räknas aldrig de erfarenheter och kunskaper som jag faktiskt har. Varken professionellt eller privat.
Det är en märklig känsla.

Nu dags att kontemplera över livet med en kopp kaffe. Fairtrade såklart. Förresten vet väl ni alla tedrickare där ute att Eguale även har Fairtrade-märkt te i sitt sortiment.

Önskar er alla en rättvis helg!

***

Kommentar ang posten om cashewnötterna

Skärmdump från dagens jämförelse under den senaste veckan.

För nytillkomna läsare av min blogg vill jag bara nämna att jag i början av 2000-talet ägnade flera år på universitetet åt att skriva uppsatser, tentor och rapporter om världens orättvisor. Om ekonomisk politik. Om krig och barnsoldater. Om barn som syr fotbollar till både UEFA och FIFA. Om Läkare utan gränser som struntar i sina egna riktlinjer och själva bidrar till att upprätthålla orättvisor med ena handen samtidigt som de "hjälper" med andra. Om barnfattigdom och svält och en hel del annat. Trots att jag ännu inte lyckats få ett riktigt jobb inom ett någorlunda nära fält med det jag helhjärtat satsat på (och inget annat utan för lådan heller för den delen) så hindrar det mig inte från att göra mina egna små undersökningar emellanåt. Det är nämligen så svårt att ta av sig de kritiskt granskande glasögonen när de väl har tagits på.

Ni som minns början av min bloggtid minns kanske också att jag hade både Fairtrade och Rädda Barnens logga i menyn till höger. Jag får inte på något sätt betalt av organisationerna utan väljer helt utifrån mitt eget engagemang och initiativ att sprida deras budskap. Det är heller ingen hemlighet att jag under många år haft de organisationerna som mål med min utbildning och gratisarbete men idag är läget något annorlunda och jag har rensat lite i röran.
Det hindrar mig som tur är inte från att skriva mer eller mindre undersökande bloggposter och eftersom min blogg till största delen handlar om mat så har jag därför också valt att kombinera mat och mänskliga rättigheter. Att kombinera min vilja att veta och förstå hur världen ser ut, och kanske också främst vad det är för mekanismer som ligger bakom att den ser ut just som den gör, med matrelaterade berättelser är ett sätt att få lite utlopp för min frustration att inte få jobba med detta på riktigt.

Diagram från dagens jämförelse över det senaste halvåret

Så med detta sagt kunde jag alltså inte låta detta passera då jag förra helgen började söka i cashewnötens hemliga liv. Det hela började med att cashewnötter är en välanvänd nöt inom vad som kallas rå mat/levande föda/raw food. En läsare påstod att de först måste rostas för att bli av med giftet som omger dem och därför ifrågasattes om huvuvida cashewnötter är råa eller ej. Jag avslutade det hela med påståendet att jag kommer fortsätta äta cashewnötter*, oavsett de räknas som fullvärdig rå mat eller ej - och lämnade en reservation, vilken kommer här:


*Eller vänta, nej det kommer jag inte alls att göra. Men inte av den anledning om huruvida de är
råa eller ej.
Nej, för intet ont anat dök nämligen den emellanåt väl dolda akademikern i mig fram och inte blev jag direkt förvånad men cashewförädling är ju matens motsvarighet till klädernas sweatshops. Och inte nog med det, från år 2000 har importen här av cashewnötter ökat med 5000 %! Från 65 ton till hela 3232 ton, på sju år. En kvinna i Indien som förädlar cashewnötter tjänar 7 rupier/kg nötter. På en dag kan det bli 10 kilo (70 rupier=11 SEK) likväl som bara 4 kilo. ActionAid har naturligtvis tidigare haft en kampanj om de usla lönerna för cashewskalare... ja nä, jag kan helt enkelt inte hjälpa att det blir såhär. Det är detta jag brinner för. Jag avskyr orättvisor och utnyttjande av andra människor och vill bidra med så mycket fakta och uppgifter om hur det faktiskt ser ut i världen.

Och det är ju inte utan att man undrar vem som egentligen håvar in mest pengar på några av de, här i Sverige, allra dyraste nötterna. ICA säljer exempelvis cashewnötter för 130 kr/kg. Det är över 1000 % mer än vad cashewförädlaren tjänar på ett kilo. Och så är det med mycket av det vi konsumerar. När det gäller Fairtrade (vilket inte de nämnda ICA-nötterna är) finns i alla fall en garanti att odlare och anställda i utvecklingsläder ska få möjligheten att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Därav det högre priset på Fairtrade-produker. För det är ju det som är själva kärnan i att handla rättvist. Att betala ett pris för de produkter du vill ha som bland annat gynnar goda arbetsförhållanden och ger en skälig lön till odlare och anställda för sina arbetsinsatser.
Det är dessvärre dåligt med nötinformation på Fairtrade:s hemsidor och jag hittar inget produktblad någonstans. Fairtrade Sverige skriver här att mer information om just nötter kommer snart (och det skrevs i januari i år).

***

Fler grävande bloggposter om vatten och bananer, bananas och lite perspektiv på livet. Och som om det inte var nog med mänskliga rättigheter på en och samma gång är det dessutom idag, den 17 oktober, FN:s internationella dag mot utrotandet av fattigdom.
Europaparlamentet har på senare år också utfärdat en resolution om utrotandet av fattigdomen av skälen som följer:

::: Fattigdom är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett oacceptabelt brott mot den mänskliga värdigheten.

::: Kampen mot fattigdomen är en grundläggande förutsättning för fred i världen och en hållbar utveckling, och måste därför till fullo integreras i all gemenskapspolitik.

::: Extrem fattigdom drabbar hundratusentals kvinnor, män och barn i världen och mer än en miljard människor lever med mindre än en dollar per dag.
::: I Europeiska unionen lever 65 miljoner människor med mindre än 60 procent av den nationella genomsnittsinkomsten. Stora variationer förekommer beroende på medlemsstaterna.

::: Det är nödvändigt att bättre kartlägga det ömsesidiga förhållandet mellan den ekonomiska, sociala, miljömässiga, kulturella och utbildningsmässiga politiken.

::: Kampen mot fattigdomen kräver ett främjande av solidariteten mellan samtliga medborgare och inom ramen för nord-syd-dialogen.


Vill du veta mer om vad vi tillsammans kan göra för att minska fattigdomen i världen så klicka dig hit.

Gillar skarpt

Bild lånad från GP/konsument, tagen av Anders Hofgren

Förra veckan läste jag en artikel i GPom Anders Hill, en stor äggkonsument, som en dag reagerade på hur olika storlek äggen i samma kartong hade. Han bestämde sig för att börja väga äggen han köpte hem. Det visade sig att äggens vikt inte stämde vilket förvånade Anders. Hans miniforskning kom att visa på att av 16 äggförpackningar var det endast en (1) där samtliga ägg höll den vikt* som utlovades på förpackningarna. Hela 45 % vägde mindre än de ska. Är det systematiskt fel tro? Ohederlighet eller slarv?
Anders skrev således brev till Axfood (alla ägg han vägt var av Axfoods egna märke) och berättade om vad han kommit fram till. Det automatiska svaret "vi återkommer till sig så snart vi kan" var det enda han fick. Snart efter upptäckte Anders att de XL-märkta äggförpackningarna hade försetts med tillägget "viktklassen 63-73 gram", vilket är absolut missvisande då det är viktklassen för L-märkta ägg, och han fortsatte väga sina inköpta ägg med oförändrat resultat.
När Anders väntat tre veckor på svar från Axfood så kontaktade han GP, som i sin tur vägde ägg och kom fram till liknande resultat. När GP därefter kontaktar Axfood i samma ärende kommer en ursäkt till Anders och värdecheckar som kompensation.

Pressansvarig för Axfood lovar att utreda saken genom att vända sig till sina leverantörer. Angående etiketter märkta med XL och redovisar vikten för ett ägg i L-klassen menar han det är någon som helt enkelt tryckt ut en felaktig etikett. Ordförande i Svenska Ägg menar istället att några gram mer eller mindre inte bör uppfattas som ett problem, tanken har tydligen inte ens slagit henne, (trots att ägg förpackas enligt fyra olika viktklasser!) och hon ser förpackningar för ägg i olika storlekar hade varit justare mot konsumenterna. Hur tänker hon där?

Två äggulor - tur eller otur?

Så varför gillar jag Anders då? Jag gillar konsumenter som faktiskt reflekterar över vad de köper med sig hem från affären. Som reagerar på vad förpackningen säger och vad som faktiskt finns i den. Det är ingen överraskning att förpackningarna bilder allt för ofta ljuger. Inte minst vad gäller färdiga rätter (och jag letar febrilt efter den underbara sidan, som florerade för ett par år sedan, vilken visade en mängd exempel på detta fenomen. Särskilt vad gäller färdig mikromat. Någon som minns?). Även texten kan vara vilseledande vad gäller vikt och vilka ingredienser produkten innehåller.
Själv har jag tidigare skrivit om mungbönorna från Nylands Gröna Linje i Brämhult som långtifrån höll den vikt som förpackningen utlovade. Jag fick ett mycket underligt svar från den enda, via mail, kontakuppgift jag kunde hitta:

"Hupps, det var inte alls roligt att höra. Då vi har sålt företaget o vi varit många som packat även jag själv, ibland väger vi tråget men helt klart har något gått snett. jättetråkigt men om du vill så ring till mig, kan lägga av ett kg mungbönor på FRAM på Nordenskiöldsgatan."

Precis då var jag på snabbvisit i Stockholm. Jag svarade henne samt tackade för erbjudandet. Jag frågade även efter kontaktuppgifter till nuvarande ägare till företaget och/eller den som ansvarig för packningen? Jag har inte hört en flaska av henne sedan dess. Och inte har jag varit särskilt sugen på 1 kg mungbönor heller.
Poängen med att uppmärksamma tillverkare och/eller försäljare på felaktig information/innehåll är inte att få värdecheckar, tillgodokvitto, gratis mat eller vad företag nu erbjuder, utan snarare Handlar det om att jag som konsument inte vill bli lurad. Det är inte ok att lämna vilseledande information på förpackningar. Det är inte ok att varken visa eller påstå något om innehållet som inte stämmer överens med verkligheten. Det handlar alltså inte om mitt personliga tyckande för det finns lagar och regler vad gäller mat och förpackningar av mat.

Det ställs många krav på maten från oss konsumenter idag. Inte bara vill vi ha mat utan allt för många tillsatser, den ska vara ekologisk, gärna rättvis också, inga onödiga förpackningar och gärna närproducerad. Allt för ofta vaggas vi in i en falsk trygghet att det vi köper är ok och uppfyller allt vi vill. Det är lätt att stirra sig blind på t ex sockermängden, fiberprocent osv. En liten märkning här döljer palmoljan där, en ökning här döljer förtjockningsmedel och onödiga kemikalier där.
Fler borde reagera, uppmärksamma och kommentera felaktigheter med flera av våra dagligvaror. Kanske är jag ensam om det men jag lägger i stort sett alla pengar som blir över efter hyra, el, internet,telefon, försäkringar och CSN, på mat. I praktiken är förstås bara en droppe i havet men jag är långtifrån ensam i kassaköerna på Hemköp. Det är inte mer än rätt att jag ska få med mig hem det jag enligt förpackningen tror att jag köpt.


Våga säga ifrån!


*Viktklasser för ägg:

S små under 53 gram
M medlestora 53-63 gram
L stora 63-73 gram
XL mkt stora 73 gram eller mer

***

Perspektiv

"När folk blir rädda försvinner solidariteten"*

Här har jag gått helt upp i fet majonnäs när svälten breder ut sig i världen. Jag behöver definitivt inte återinföra majonnäs i mitt liv. Snarare tvärtom.
Jag tröstar mig med fett och sötsaker liksom andra dricker alkohol, röker på eller vilken destruktiv handling det nu kan vara, när jag inte mår bra. Trots att jag är så medveten om det är det så fruktansvärt svårt att låta bli. Det finns något så uppgivande i det. Som att inget spelar någon roll längre. Någonstans långt där inne vet jag att det finns någon mening. Det har bara blivit så förtvivlat svårt att finna den.
Och inte slutar människor hungra för att jag slutar äta. Inte blir det fred på jorden för att jag låter bli att kriga. Vet ni förresten att 90 % av alla dödsoffer i krig är civila. Hälften av dem är barn. Det kan jämföras med t ex andra världskriget då siffran för civila dödsoffer var 65 %.
I klartext betyder detta att det idag dör fler barn i krig än vad det gör soldater.

"Om man är väldigt stark måste man vara väldigt snäll"

Det finns ingen rättvisa på något sätt. Eller gör det? Förra veckan lyssnade jag på Fredrik Gertten, ni vet han som gjorde filmen om bananer, gift och sjuka bananodlare, som var sommarvärd i Sommar i P1. Rubriken för hans program lyder som följer:
Imorgon brakar helvetet löst. Inte kunde vi då ana till vilka rubriker och efterföljande tid Norge skulle gå till mötes det kommande dygnet.
I samband med filmpremiären av BANANAS* blev Fredrik Gertten själv stämd av bananjätten Dole. En historia inte helt olik den om David och Goliat. Fredrik är alltså en journalist och dokumentärfilmare som rest jorden runt och träffat många många människor och dess livsöden. Han sa så många bra saker och jag blev än en gång påmind om varför jag valt den väg jag själv vandrar.

"Fega bekväma människor finns i alla länder. En del talar svenska"

Vad var det egentligen som fick mig söka mig till samhälls- och rättvisefrågor. Jag var ju satt att läsa tyska och jobba på kontor, trots att jag då när det begav sig ville bli frisör. Skulle kunna blivit en rekorderlig ekonom då jag spenderade min gymnasietid till det. Men av outgrundlig anledning började jag arbeta inom äldreomsorgen när jag var klar gymnasieekonom. Det är inte utan att jag idag sitter här och funderar på hur det kunde bli så fel. Men jag hatar orättvisor.

Kanske är det så att vara utsatt och utanför redan som liten sätter spår. Får en att fundera. Olika är våra sätt att hantera det. Olika är våra vägar att vandra i livet. Mitt liv är fyllt av oändlig sorg över och saknad av genuin kärlek och omtanke. Det är kantat av ilska mot dem som slagit, mobbat och stött ut mig. Säkert bär vi alla på mer eller mindre tråkiga erfarenheter. Några mer, andra mindre. Några är drabbade av enstaka händelser och andra av långvariga svårigheter.
Saken är ändå den att det finns få saker i världen som provocerar mig så mycket som, liksom Fredrik Gertten säger, det fega, oärliga och orättvisa. Av egoister som bara sätter sitt eget först, som glömmer att de också är en del av en större gemenskap.
Jag upprörs också över människors frossande i nyheter om diverse naturkatastrofer (som de en månad senare redan glömt) och plötsliga händelser och som sen inte ens lyfter på ögonbrynet för människohandel (världens 3:e största organiserade brottslighet efter narkotika och vapen), barnsoldater, hunger, barnadödlighet, hedersmod, korruption, barnarbete och så oändligt många fler oegentligheter och strukturella orättvisor världen över som gynnar de redan rika. Ett strukturellt utnyttjande och marginaliserande av stora delar av befolkningen, som faktiskt går att göra någonting åt.

"segern var så jävla funfuckingtastic"

Ja, Fredrik Gertten vann över Dole som tillbakavisades på alla punkter. Som om detta inte var nog lyssnade jag, som ofta, på Ring P1 idag (28/7) och Täppas fick verkligen slita. Själv skriver han i sin blogg om sommarsorgen och faktiskt om dagens program:

"Religiösa fundamentalister lever i den här världen men har sin lojalitet någon annanstans. Massmördaren i Norge lydde sin egen Gud och hade inga känslor för dem han avrättade. En man i dagens program menade att de riktigt konservativa i USA , t.ex. Tea Party-rörelsen, struntar i, eller t.o.m. gläds åt, om ekonomin faller samman. Det påskyndar Guds Rikes ankomst och de som är bundis med den Guden klarar sitt eget skinn."

Va? Skulle ni vilja sitta som programledare med sådana talare? För alla som gnäller på Täppas - kom ihåg att han faktisk följer sin arbetsgivares avtal att som programledare "aktivt arbeta MOT diskriminering och vara FÖR jämställdhet." All heder åt Täppas som vågar säga ifrån!

"Everything is ever changing - and this too is no exception"
anonym

Jag avslutar detta viktiga inlägg med en hemlis. Trots att det just nu behövs pengar till mat och medicin, så är det långt ifrån genom bara ekonomiska tillgångar som det går att på sikt förändra och förbättra för utsatta människor i vår värld.
Det är faktiskt våra attityder och fördomar, den ständiga exkluderingen och utnyttjande av människor och natur, det är egoism och tron på den osynliga handen som är det avgörande faktum att miljontals människor världen över lider, svälter, torteras och dör i tysthet.
Om vi med ena handen ger pengar och med den andra fortsätter att bidra till upprätthållandet av utnyttjandet av människor, håller avståndet till oliktänkande och marginaliserar grupper, till och med hela stater, så kommer ingen förändring att ske. Oavsett hur mycket pengar vi ger.

Jag kan inte rädda världen. Inte ensam. Det måste vi göra tillsammans. Visa civilkurage. Säga ifrån när någon beter sig illa eller är elak. Låta bli att skratta åt det där sexistiska skämtet kollegan drog på förmiddagsfikan. Läs en bok du inte tänkt och få nya perspektiv på världen. Ta dig en ordentlig funderare på vilken del du själv har i upprätthållandet av andras utsatthet. Sannolikheten att du kan förändra det förhållandet är stor.

***

Läs mer om:

Child Trafficking - varav nära 80% handlar om sexuellt utnyttjande
Child soldiers
Barnsoldater
Ishmael Bea - A Long Way Go
"Land grabbing"
UNICEF:s faktasida om hur barn påverkas av krig, arbete, diskriminering, hemlöshet och mycket, mycket mer. Klicka er fram längst menyn till vänster på den sidan för bra och tydlig information.
Unicef ger dessuom ut den årlig sammanställningen The State of the World's Children. Lite avancerad men mycket intressant fakta om läget för barnen i världen. Rädda Barnen ger i sin tur varje år ut den liknande rapporten The State of the World's Mothers. Båda är mycket faktaspäckade och fulla av siffror för den som gillar det.

Och så kan jag inte sluta tjata om Vikten av rent vatten för vår överlevnad!

Ja, var inte detta sommarläsning nog för er alla så hör av er. Jag har många fler tips att ge. Det finns en hel uppsjö av böcker, rapporter, filmer och organisationer världen över att förkovra sig genom. Det globala kasinot (K. Hermele) Business as unusual (A. Roddick), Att skydda eller skövla? och Krig om vattnet (V. Shiva), En liten bok om ondska, A. Heberlein, Såld (O. Kalemi) Bomull (G. Ander), filmerna BANANAS*, Tapped och The Corporation (finns t o m att se på Youtube!).
Så till syvende och sist, matbloggen till trots, så uppmanar jag er att se Food Inc. I början av 2010 skrev jag om filmen men hade själv inte ännu sett den. Nu har jag. Två gånger.



* Citaten till höger i kursiv stil är från Fredrik Gertten och hans sommarprat i radion.

Kan inget någon gång bara få vara bra?

Det går troll i mitt liv. Som om att det är bestämt så på högre ort. Som om att absolut inget bra och trevligt får hända mig utan att jag sedan drabbas av flera gånger värre och tråkigare saker. I förra veckan t ex träffade jag inte bara en utan två vänner från Stockholm som var här på besök. Fika i solen med den ena och middag i regnet med den andra. Så fick jag helt oväntat ett paket med posten som gjorde mig tårögd av tacksamhet och så fick jag en fillifjonka (ja, inte ens cykelkillen hade bättre namn på grejen) till bakskärmen på cykeln helt gratis av cykelkillen i butiken. Det kan tyckas låta som en helt vanlig vecka för vem som helst så därför tillägger jag att så många bra och trevliga saker inom loppet av en vecka existerar knappt i mitt liv. I alla fall är de oerhört sällsynt.

Så i helgen tog oron en järngrepp om mig och jag varken sover eller äter som jag ska. Det känns som att jag äts upp inifrån av blodtörstiga parasiter.
Jag blir såklart utskälld av sur mobilreparatör (som gjort sönder min mobil under reparationen, den mobil som jag förmodligen får se mig om i stjärnorna efter eller i alla fall aldrig mer kunna använda) som tycker jag är helt störd, står "strandad" mitt i natten och regnet på Ytterby station (hatar Västtrafik och dess inkompetenta chaufförer), kan inte få hjälp med försäkringen för min skada, får ytterligare två nej på sökta jobb, har en inte helt oproblematiskt situation med familjen varpå nya otroligt störande och ledsamma uppgifter dykt upp och som att fukten inte bubblat och svällt upp tillräckligt här hemma tappade jag en skål i kylskåpet nyss då jag höll på att torka ut alla bananflugelik där inne. Jag brukar bli ganska ledsen när muggar och skålar går sönder men just idag önskar jag att så varit fallet, istället för att själva glashyllan i kylen skulle spricka!

Nä, nu är det jag och Gamla-Bettan* som hänger här hemma i ett regnigt sommargöteborg. Sol och salta bad blir det väl först igen nästa år kan jag tro. Och när jag har en glashylla i kylen igen, en respektabel mobil, råd att resa på semester eller ens resa med Västtrafik, kan ställa till med stort kalas, kan köpa fina och respektabla kläder, och får ordning på trassliga håret kan vi alla sia om i stjärnorna.

Gamla-Bettan

Men vad fan gör det när miljoner och åter miljoner människor svälter? Jag önskar jag kunde hjälpa på något sätt. Att människor som dessa(Somali's al-shabaab) kan se sig själva i spegeln på morgonen är för mig ett av livets största mysterier...

Jag vet att världen inte svälter mindre om jag slutar äta (kommer dock göra ett ärligt försök att dra ner på iaf hälften av allt jag proppar i mig!) men jag kan inte låta bli att le åt historien jag läste i G-P idag. Jag förstår trots allt restaurangägaren som inte ville ge dessert åt gästerna som inte ätit upp maten.



* Jag brukar kalla allt som fortfarande fungerar finfint, trots många år på nacken, för Gamla-Bettan

***

TisdagsTema - Rättvisa

Maria på TisdagsTema har idag varit så gullig och antagit mitt förslag om att använda Rättvisemärkt som tema idag. Som fototema blev det rättvisa. För övrigt har jag en cyberfika på min blogg idag. Ni är alla hjärtligt välkomna!


Kolla in här för fler rättvisa foton idag!