Majonnäs, eller?

Majonnäs, eller?

Såser är något jag sällan lagar. Jag minns början av min att-laga-mat-själv-karriär som innehöll en del Blå Band-såser. Min storasyster flyttade till stan före mig och ibland när jag sov över hos henne slog vi på stort. Då stekte vi lövbiff, värmde potatiskroketter i ugnen och vispade till bearnaisesås - från en påse. Ja, ja, vi har alla varit där. Inget jag är särskilt stolt över idag. Då skulle jag i så fall ha ha kokat potatisen, mosat, rullat till kroketter och friterat dem samt vispat och vispat min egen bearnaisesås. Tusan, jag skulle väl ha gödt en kossa för att det skulle vara duktigt nog för en matbloggare. Eller i alla fall slaktat en eller köpt hem halva baken av en.

Sa jag att jag pimplade Coca-Cola då också? Det är ett under att jag fortfarande lever efter alla de halvfabrikat och artificiella livsmedelsliknande saker jag ätit och druckit i mina dagar. Efter ett år, och plus 11 kilo, i Florida var det dags att ta en ordentlig titt på maten. Det är idag nära tjugo år sedan jag bodde i Florida och redan då tyckte jag det rimmade illa med "fettfritt" smör som bara ångade bort i stekpannan. Eller alla lock med decaf diet coke (what's the point?) mamman i familjen sörplade i sig. Skummjölken i kylen, vattenmelonen och jordgubbarna, den skinnfria kycklingen... och ändå var de alla stora som hus!
(Att jag gick upp berodde däremot på alla swirls, Baskin-Robbins-bägare, de nybakade varma chocolate chip cookies man kunde köpa i de stora köpcentren, alla bagles med cream cheese, Bugles, gallons av Tropicana juice, alla otaliga godsaker från Pepperidge Farm och så oändligt mycket mer!).
Jag menar, vad innehåller fettfritt smör? Härdat fett (margarin), natrium, gelatin och stärkelse? Knappast fettfritt och heller inte ens i närheten av smör.

Så, hur var det nu med majonnäsen? Blev det någon eller ej? Förra året, med inspiration av Smaskens och Pytte, kastade jag mig in i projektet egen aioli. I veckan gav jag mig åter igen på denna majonnäsbaserade goja. På bilden ovan ser ni hur gul och fin men också så mycket bubblor den har och så tunn den är. Såser, dressingar och diverse gojor är som sagt något jag sällan gör och när det väl händer blir de ofta pannkaka av allt.
Eller? Är jag "burkmajonnässkadad" tro? Ska den inte vara sådär tjock och nästan krämig i konsistensen? Smaken är ju trots allt ganska god, om än lite för frän i mitt tycke, men konsistensen gjorde att den helt tappade mitt intresse. Jag dippade en näve sockerärtor i den innan den åkte ut i vasken.
Smaken blev ganska ok ändå men det är den tjocka krämiga konsistensen jag är ute efter när det kommer till majonnäs.

Majonnäs


1 äggula
1 1/2 tsk vitvinsvinäger (med smak av valnöt)
1/2 tsk dijonsenap
1/2 tsk salt
1 vitlöksklyfta
1/2 citron, zest och juice
75 ml neutral olja



Jag gjorde något för första gången och använde en mixer istället för att vispa för hand. Det finns säkert en hel vetenskap om det är bra eller ej men så blev det i alla fall denna gången.
Blanda alla ingredienser, förutom oljan, i en mixer och kör igång. Häll sedan sakta i oljan. Helst under tiden mixern är igång. Det kan såklart vara mer eller mindre svårt beroende på vilken slags mixer man använder. Jag har lagt vantarna på en äldre modell av en stavmixer (som inte är någon stavmixer) som har som ett litet lock med ett pytte hål i. Tyvärr kan man inte hälla samtidigt som mixern är igång men det lilla hålet låter ändå oljan ta lite tid på sig ner i resten av blandningen. Nu ska man alltså mixa och hälla i olja tills majonnäsen tjocknar. Jag tror jag hade i en hel dl, trots att receptet endast anger 3/4 dl och den tjocknade aldrig. Jag mixade och mixade och körde på. Den ville aldrig tjockna riktigt.

Är det såhär det blir för att man väljer bort förtjockningsmedel, gelatin, halv- och helfabrikat, artificiell smaksättning och vill laga allt från grunden?

Hur lyckas ni med majonnäsen?

***