Getmese och grönkål - en otippad kombo

För mycket järn?

Det har i dagarna gått fem år. Fem år sedan Miss Meisters mat med mera... föddes. Fem år av hopp och förtvivlan. Till skillnad från många andra så började jag blogga på grund av den sociala biten. Jag hade då relativt nyligen gått och blivit med egen dator för första gången i livet mitt, och fick plötsligt för mig att vara med i Cyberkocken. Sedan dess fanns det liksom ingen återvändo. Många nya bekanskaper som jag fått genom mitt bloggande glädjer mig oerhört mycket. Utan er vet jag inte hur jag skulle stå ut med min tillvaro. Jo, för allt sedan jag började blogga har mitt privatliv och jobbsituation blivit allt mer ansträngt. Bloggandet och alla snälla, omtänksamma och trevliga medbloggare lyser upp i mörkret.
Men trots en del annat än rent och skärt matrelaterat så handlar till syvende och sist bloggen om just mat ur alla möjliga perspektiv. Så härom dagen då en bekant påminde mig om hur urbota tråkigt det är att laga och äta mat ensam, är det inte utan att jag behöver ta mig en rejäl funderare över varför jag, som ju är just ensam och både lagar och äter mat själv, ens bry mig om att blogga om något så oangenämt. Jag begripert inte.
Men övertygad om att jag inte är den enda som svajar i både tillgivenhet och uthållighet med det idoga arbete bloggandet så många gånger kräver, så är jag inte beredd att ge upp. Än.

Som så många gånger förr börjar jag äta på varorna jag köpt med mig hem i takt med att jag packar upp dem och medan jag funderar på vad jag ska laga för mat. Ibland slutar det med att jag inte behöver laga mat alls eftersom jag ätit så mycket och redan. En av mina större matlaster i livet är ju ost. Det finns liksom ingen ände på hur mycket ost man kan äta. Det är så gott! En av favoriterna är den norska brunosten som är gjort på getmjölk. Haha, upptäckte just att jag tidigare kallat denna ost för mesgetost. Fråga mig inte hur jag fick ihop det men jag har till och med en tagg för det. Ja, det räcker väl egentligen att kalla den getmese. Eller i alla fall getmesost. Och där stod jag alltstå en sen eftermiddag och visste inte riktigt vad jag skulle göra med maten och började småäta. Och vips hade jag skapat ett perfekt tilltugg till fördrinken på lördagskvällen. Eller ja, det funkade alldeles utmärkt utan alkohol och inte heller tror jag det var lördag men varför inte?
Jag bör dock höja ett varningens finger att detta tydligen kan smaka för mycket järn men har dessvärre inget förslag nu på rak arm vad som behövs för att balansera det. Har ni några idéer om det? Tveka i så fall inte att dela med er. Tips mottages tacksamt!


Hyvla getmesen och riv den färska grönkålen grovt.
Gör små klämmor och ät med detsamma.
Vill du servera på fat till flera personer kan du sticka en tandpetare genom osten så den håller ihop bättre.


Trevlig helg!

***