Tidig morgon i ett iskallt Göteborg

Det sägs att morgostund har guld i mund. Varför vet jag inte men gissar att uttrycket har med soluppgången att göra. Personligen är jag för sovmorgon och är väldigt långsam i starten. Däremot har jag sällan problem att stanna uppe sent på kvällarna. Ibland ända långt inpå nätterna. Mitt magiska klockslag inträffar runt 14-tiden. Oavsett var jag är eller vad jag gör är det som att hjärnan kopplar upp sig då och jag sätter fart.

Hur som helst. För en tid sedan började jag träna i mina mått mätt extremt tidigt på måndag morgnarna. Trots att jag knappt kan se eller koordinera mig själv så är det en f a n t a s t i s k start på dagen. Just på måndagar bjuder även gymmet på frukost också. Bonus. Allt klappat och klart inför en ny dag. En ny vecka.
Nu när jag inte längre är tvångsplacerad, men dock utan lönearbete, har jag börjat träna samma tid även på torsdagar. Visst lockar det att stanna kvar under täcket när kvicksilvret visar -15 ute men hej och hå, vad gör man inte för hälsan. En promenad (jo, cykeln är trasig - igen) på 35 min till gymmet och sen 55 härliga minuter med bästa Caroline, och så följer den lika långa promenaden hem igen. Och vet ni, nu har det hunnit ljusna till att passet är över. Det hade det inte gjort bara för några veckor sedan.
Älskar iskalla och soliga dagar som denna!

***