Fredagsmys. Eller nåt.

Bild hittad på och lånad från lekohobby.com/godsvagnar

När jag växte upp hade vi fredagsmys. Eller var det kanske rent av lördagsmys. Jag minns inte riktigt vilken dag i veckan men chansen att det var lördagar som gällde är stor då jag är en av dem som är uppvuxen med lördagsgodis och veckopeng. Två kronor. Två och femtio. Och jisses, efter en tid lyckades jag till och med förhandla till mig fem kronor. Att dåvarande bästis visst fick en femma i veckopeng gjorde förstås saken lättare. Nog för att jag befinner mig "mitt i livet" så kan jag inte påstå att jag är direkt lastgammal men alltså, tänkt så mycket man fick för bara några kronor då (ja, visst låter det nu som att jag är just lastgammal). Och smågodis köptes styckvis. Över disk. Mannen i kiosken där jag bodde hade stort tålamod, och var riktigt bra på huvudräkning, när alla vi barn kom med kronor och ören och skulle köpa en påse "blandat".

"En sån, två sånna, en sån och så ett lejonhuvud och, hur mycket har jag kvar? Då vill jag ha två sånna, en röd och en blå och, hur mycket har jag kvar nu? Åh, då tar jag en kanonkula också"

Snusklubban fick vänta till jag hade en 5:a till veckopeng. Och då kunde jag köpa en pytteliten chipspåse också. Hur som helst. Fredags- och/eller lördagsmyset, vilket är barnfamiljer förbehållet, bestod i att att mamma bakat kladdkaka, grädda våfflor eller snott ihop något annat gott som vi fick äta nere i källaren. Framför tv:n! Jominsann. Inga chips hos oss inte. Mamma och pappa drack kaffe och syrran och jag drack saft eller fick dela på en, håll i hatten, 33 centiliters Zingo. Här gällde millimeterrättvisa. Samma sak om vi t ex köpt godis, vilket var pappas uppgift, att gå ut och handla GT och godis. Ibland hade syrran och jag den stora förmånen att följa med för att ev kunna påverka valet av godis för kvällen i fråga. Det kunde vara en påse Brio eller Polly. Väl där hemma igen delades påsens innehåll upp i fyra högar. En till oss var. Med lika många bitar i. Millimeterrättvisa.

Häromdagen åt jag upp en hel påse ostbågar.
Innan lunch.
Ur led är tiden. 

Men vad gör man inte när en fick gotter med posten. En får offra sig ibland. Ostbågarna med prästost (ostpulver av präsost/havarti/gouda) som skymtar till vänster i bild, under de poppade chipsen, var goda men trots all extra ost så måste jag säga att inget slår OLW's ostbågar. Jag ä l s k a r ostbågar! (tror ostbågar är djävulens påfund åt oss med bristande karaktär). Synd och skam (eller tur) att OLW slutat tillverka de små påsarna. 
Men poppade chips? Strunt samma om de innehåller 40% mindre fett än vanliga chips. Tråkiga med bitter eftersmak är mitt betyg. Dessutom begriper jag mig inte riktigt på hur ordet hälsosam ens kan tryckas på en förpackning innehållande chips. Jorå, chipsen är tydligen friterade i "hälsosam solrosolja". Jag ser inget hälsosamt över huvudtaget med varken chips, poppade som opoppade, eller ostbågar.

Trevligt fredagsmys alla familjer!

 ***