Rättvist eller ej, det kan en fråga sig.

Produktbilderna är från Fairtrade Sverige

Det finns egentligen inga ursäkter för den lågintensiva aktiviteten här i bloggen. Jag äter helt enkelt för tråkigt nu, ur ett matbloggsperspektiv vill säga. Favoriter i repris, knaprar i mig ett par morötter medan fullkornspastan kokar, äter kall olivtofu, breder ett lager hemmagjord hummus på knäckebrödet eller fräser svartkål/grönkål i olja och vitlök. Roligare än så blir det inte. Hur mycket jag än älskar hösten blir det heller inga någotsånär hyfsade matbilder, amatör som jag är. Kameran min verkar dessutom vara på dåligt humör. Den fungerar inte alls som jag är van vid och alla bilder blir så mörka. Med blixt blir det å andra sidan inte sällan väldigt fula bilder.

Inte heller har jag bloggat om varken årets Fairtrade Challenge eller ens FN-dagen.
Jo, jag skäms, som den Rättvisemärktambassadör jag trots allt är. Miss Meister's mat hade i sin barndom bl. a. en stor logga med just Fairtrade (dåvarande Rättvisemärkt) i högerspalten. Så dök diskussioner upp bland matbloggarna om spridning, antal läsare, huruvida en ville ha reklam eller ej på sin blogg, helt enkelt hur bloggen skulle bli så attraktiv som möjligt och så att säga öka trafiken till bloggen. Tydligen var min lila bakgrund inte särskilt "läsvänlig". Ändrade naturligtvis genast till vit. Vill ju inte skrämma bort folk vid blotta anblicken. Åren gick och jag plockade även bort loggorna. Inte för att jag slutat vara för rättvisa och ett hållbart samhälle, utan för att världen är mer komplicerad än så.
Hur mycket jag än förespråkar rättvis handel kan jag t ex inte förlika mig med den ohyggligt stora vattenmängd som går åt till rosfarmarna i flera länder i Afrika. Det bara måste finnas bättre, smartare och mer hållbara idéer än att faktiskt slösa bort dyrbart vatten på rättvisemärkta blommor.
Det är så svårt att välja och göra det som på minsta möjliga sätt skadar andra människor och miljön. Den enes bröd den andres död.

Så här i efterhand förstår jag snacket då hade mer att göra med matbloggare som vill sälja något med sin blogg, oavsett det är sina matlagningskonster, recept, bilder, texter eller andra tjänster, allt vilket komplicerar interagerandet i matbloggsfären. Amatörer, aspiranter och professionella blandas på samma arena, samma "topplistor", med helt olika villkor och agendor. Skrev om det tidigare i år att ca 60 % av bloggarna privata. Resten är professionella företagsbloggar, egenföretagare och andra som på ett eller annat sätt tjänar pengar på sin blogg. Att det dessutom handlade av en annat typ av reklam än den jag då hade. På senare år har matbloggar nämligen fått en allt större roll i reklamsammanhang och marknadsföring av matprodukter och allehanda köksprylar. Inte helt lätt att sondera matbloggsterrängen.
Vem skriver vad i vilket syfte och med vilka resurser.

Miss Meister's mat är ingen blogg av rang, får sällan eller aldrig gratiserbjudande, inbjudningar, böcker osv men ibland händer det. Förra året kom t ex ett paket med posten, innehållande en chokladkaka och en portionspåse kaffe av märket Eguale. I följebrevet förklarar Sackeus' (företaget bakom varumärket Eguale) VD Jens Baagoe att Eguale, trots sitt 10-årsjubileum, är små på marknaden och tydligen få som känner till, och fortsätter "vi vill att du ska upptäcka oss. Och i ärlighetens namn så har vi också en liten förhoppning om att du kan hjälpa fler att upptäcka oss". 
Det hela blev på sätt och vis lätt ironiskt för min del. Just för att jag bl. a. jobbat för dem flera gånger. Jag har stått ute och demat deras choklad, bjudit på deras kaffe och muffins och t.o.m. bloggat om dem tidigare. Har vid ett par tillfällen även suttit i möte med representanter får Sackeus inför diverse aktiviteter kring Fairtrade.

Aldrig att jag hymlat om att jag är Fairtradeambassadör, för mänskliga rättigheter och ökad jämlikhet på jorden. Jag har ägnat (slösat bort?) otaliga år av mitt liv på utbildning (+dyra studiemedel) och engagemang för att på riktigt kunna göra skillnad för dem som har det allra sämst. Ändå är mina ord av fjäderlätt vikt. Det känns det inte sällan som att jag existerar i ett vakuum. Även om jag är allt annat än fullärd så räknas aldrig de erfarenheter och kunskaper som jag faktiskt har. Varken professionellt eller privat.
Det är en märklig känsla.

Nu dags att kontemplera över livet med en kopp kaffe. Fairtrade såklart. Förresten vet väl ni alla tedrickare där ute att Eguale även har Fairtrade-märkt te i sitt sortiment.

Önskar er alla en rättvis helg!

***