Det började med alfalfagroddar. Men sin beska och annars ganska smaklösa framtoning tog det ett tag innan jag tog dem till mig. Minns ni den så kallade "salladsbuffén", i matsalar och lunchrestauranger, bestående av skurna grönsaker, burkmajs, burkananas och så alfalfagroddar. Eventuellt fanns keso och majonnässtinn pastasallad och inga bönor i sikte.
Jodå. Jag åt dem. Groddarna. Tyckte aldrig de var särskilt tilltalande. Kanske är det anledningen till att jag aldrig brytt mig om att grodda själv. Dessutom är utbudet numera större, i alla fall i butikerna, och med lite tur går det att hitta både solros- och ärtskott, vilka är mildare i smaken än groddar.
Nu innehåller groddar en hel del protein, fibrer, vitaminer och mineraler så det skadar inte att försöka öka mängden groddar i maten. Dessutom behövs ca 300 g alfalfagroddar för att få i sig 100 kilokalorier (kcal), en ansenlig mängd jag inte med bästa vilja i världen skulle få i mig till lunch.
Efter allt mitt prat om bockhornsklöver häromdan så har jag startat min allra första groddning. Av bockhornsklöverfrön såklart. Att glasburkar med tunna "tyglock" behövs vet jag. Och att de ska sköljas flera gånger om dagen men blir inte riktigt klok på var burkarna bäst ska placeras. En del påstår att de första dagarna ska stå mörkt och varmt. Andra ljust och varmt. Gärna så varmt som 20-25 grader. Hoppsan, jag som trodde de skulle stå i kylen.
Ljus och varm plats finns inte i min lägenhet som håller härliga 17-18 grader. Däremot är det av okänd anledning supervarmt i garderoberna i sovrummet så burkarna får väl flytta in där ett par dagar. Fast allra först ska fröna få ligga i blöt över natten.
Jodå. Jag åt dem. Groddarna. Tyckte aldrig de var särskilt tilltalande. Kanske är det anledningen till att jag aldrig brytt mig om att grodda själv. Dessutom är utbudet numera större, i alla fall i butikerna, och med lite tur går det att hitta både solros- och ärtskott, vilka är mildare i smaken än groddar.
Nu innehåller groddar en hel del protein, fibrer, vitaminer och mineraler så det skadar inte att försöka öka mängden groddar i maten. Dessutom behövs ca 300 g alfalfagroddar för att få i sig 100 kilokalorier (kcal), en ansenlig mängd jag inte med bästa vilja i världen skulle få i mig till lunch.
Efter allt mitt prat om bockhornsklöver häromdan så har jag startat min allra första groddning. Av bockhornsklöverfrön såklart. Att glasburkar med tunna "tyglock" behövs vet jag. Och att de ska sköljas flera gånger om dagen men blir inte riktigt klok på var burkarna bäst ska placeras. En del påstår att de första dagarna ska stå mörkt och varmt. Andra ljust och varmt. Gärna så varmt som 20-25 grader. Hoppsan, jag som trodde de skulle stå i kylen.
Ljus och varm plats finns inte i min lägenhet som håller härliga 17-18 grader. Däremot är det av okänd anledning supervarmt i garderoberna i sovrummet så burkarna får väl flytta in där ett par dagar. Fast allra först ska fröna få ligga i blöt över natten.
* * *
3 kommentarer:
jag har mest groddat mungbönor, som jag tycker är godast av alla groddar. Bockhornsklöver är jag inte förtjust i.
Har ett par lådor avsedda för groddning, men har använt både burkar och spritt ut fröna på en tallrik med hushållspapper - det är inte så kinkigt. Jag har aldrig funderat varken på temperatur eller ljus, och det har alltid gått bra.
Margaretha
Nu blev jag supersugen på att grodda! Min favvo är mungbönsgroddar. Underbara i koreanska rätter t ex.
Margaretha - jag ska gå på din linje! Garderoben kändes minst sagt som överkurs. Tror diskbänken duger alldeles utmärkt.
Krasse har jag för längesedan odlat på hushållspapper. Kanske är det nu läge för krasserenässans.
Fröken Dill - Haha, jag säger det igen och inte helt osökt att jag tänker på dig när det kommer till odling av ätbart grönt :)
Koreansk mat är ett förhållandevis obekant område för mig. Dags att rota fram de gamla asiatiska kokböckerna!
Skicka en kommentar