I en trädgård långt borta |
Det är inte förrän i efterhand en vet om så kallade avgörande händelse i livet varit just avgörande, trots att de i stunden verkat just avgörande. När jag åter satte fötterna på amerikansk mark, något jag längtat efter sedan sist (1994) och idag för fem år sedan vaknade upp till en alldeles förförande vacker plats på jorden så trodde jag det var ett livsavgörande ögonblick jag upplevde. Som en vattendelar; livet före och efter. Glädjen över att ha ett jobb var stor och förväntningen inför framtiden omåttlig. Idag har jag en helt annan inställning till livet och tillvaron.
Numera finns en Whole Foods Market även i SB, (här dock på besök i LA, on 3rd & Fairfax) |
Kanske inte så konstigt ändå. Sinnerna var både vidöppna och på helspänn. Nytt jobb, nytt hem, nya människor, nya rutiner, ny miljö på alla tänkbara sätt.
Att en vanligtvis mörk och kulen januaridag plötsligt befinna sig bland palmer, husväggar klädda av cerise bougainvillea, apelsinträd i var och varannan trädgård, med solsken från klarblå himmel och ett underbart klimat kan få vilken svensk västkustbo tro en hamnat i paradiset. Trots att både halsduk och jeans fanns nära till hands gick jag varje dag barfota i mina flip-flops!
Fikonträd på väg till banken |
Var det paradiset jag hamnat i? Naturligtvis inte. Det är lätt att förblindas av skönhet och det exotiska. Efter en tid då en synat sömmarna växer en annan bild fram. Mindre smickrande. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Särskilt inte där det är så tort och brinner som fnöske.
Solsken bakom brandrök |
Här har jag skrivit om Jesusita Fire, branden som bröt ut 5 maj 2009. |
Tänka sig, här slutar vagnarna gå för 5 cm snö...
* * *
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar