Groddar och polenta

Snabbt och enkelt mellanmål:
Dagen-efter-polenta och bockhornsklövergroddar.

Premiär för mina bockhornsklövergroddar! Förvånansvärt milda i smaken och en annan har fått mersmak. Här ska definitivt groddas mer framöver. Fast först ska jag nog odla skott istället. De är mildare i smaken än groddar, som ju drar åt det beska hållet (även om just dessa var ovanligt milda för att vara groddar), och fina att toppa varma grönsaksröror och soppor med. Eller som här, på resterna av polenta som fått ligga på ett fat i kylen över natten.

Världspremiär för mina groddade bockhornsklöverfrö.

För tricket med groddar är att blanda dem med andra grönsaker. Som i en sallad, inte i varsin hög på tallriken. Företrädesvis med morötter, paprika och andra grönsaker och rotfrukter som går åt det söta hållet. Det tar lite udden av beskan. Dessutom gäller det att äta upp groddarna omgående då de blir allt beskare för varje dag som går.
Mungbönor verkar vara den absolut vanligaste bönan att grodda (och att köpa). I Miss Meisters skafferi råkar det nu finnas "moths", vilka tillhör samma släkte som mungbönor och adzukibönor (har ingen aning om vad de kan tänkas heta på svenska, andra namn är t ex matki och dew beans), så de får bli mina försöksbönor att grodda.

Trots att polenta fått sig ett uppsving på senare år har jag väldigt lite erfarenhet av att både äta och laga polenta och har svårt att både beräkna portioner eller få ett jämt resultat. Recepten skiljer sig åt och jag använder alltid mer vatten/buljong än angivet. Garanterat får jag också över och då smetar jag ut den på en tallrik och låter stelna. På det blir det alltså en "ny" rätt dagen efter.

Hur gör ni andra lägenhetsinnehavare, utan balkong eller särskilt stora och odlarvänliga fönsterplatser, när det kommer till hemodling?

* * *