Groddar och polenta

Snabbt och enkelt mellanmål:
Dagen-efter-polenta och bockhornsklövergroddar.

Premiär för mina bockhornsklövergroddar! Förvånansvärt milda i smaken och en annan har fått mersmak. Här ska definitivt groddas mer framöver. Fast först ska jag nog odla skott istället. De är mildare i smaken än groddar, som ju drar åt det beska hållet (även om just dessa var ovanligt milda för att vara groddar), och fina att toppa varma grönsaksröror och soppor med. Eller som här, på resterna av polenta som fått ligga på ett fat i kylen över natten.

Världspremiär för mina groddade bockhornsklöverfrö.

För tricket med groddar är att blanda dem med andra grönsaker. Som i en sallad, inte i varsin hög på tallriken. Företrädesvis med morötter, paprika och andra grönsaker och rotfrukter som går åt det söta hållet. Det tar lite udden av beskan. Dessutom gäller det att äta upp groddarna omgående då de blir allt beskare för varje dag som går.
Mungbönor verkar vara den absolut vanligaste bönan att grodda (och att köpa). I Miss Meisters skafferi råkar det nu finnas "moths", vilka tillhör samma släkte som mungbönor och adzukibönor (har ingen aning om vad de kan tänkas heta på svenska, andra namn är t ex matki och dew beans), så de får bli mina försöksbönor att grodda.

Trots att polenta fått sig ett uppsving på senare år har jag väldigt lite erfarenhet av att både äta och laga polenta och har svårt att både beräkna portioner eller få ett jämt resultat. Recepten skiljer sig åt och jag använder alltid mer vatten/buljong än angivet. Garanterat får jag också över och då smetar jag ut den på en tallrik och låter stelna. På det blir det alltså en "ny" rätt dagen efter.

Hur gör ni andra lägenhetsinnehavare, utan balkong eller särskilt stora och odlarvänliga fönsterplatser, när det kommer till hemodling?

* * *

Stekt polenta och grönsaker

Om du som jag driver ett enpersonhushåll och oftast lagar mer mat än bara en portion så får en vara uppfinningsrik och gilla rester. Till exempel när jag kokar polenta så blir det alltid två eller fler portioner. Oavsett konsistens häller jag upp på fat och smetar ut det som blir över. Låter svalna en stund och ställer sedan in i kylen. Perfekt att steka till lunch nästa dag. 

Recept till polenta finns här och göres till fördel dagen innan polentan ska stekas. Och dessutom, om den redan från början ska stekas går det lättare med en tjockare och lite stabbigare polentagröt än den krämiga och lösa varianten, vilken jag för övrigt tycker är godare att äta.
Ta fram den kalla polentan och skär i önskvärda bitar; fyrkanter, trianglar, stavar.
Hetta upp olivolja i en stekpanna och stek polentan. Beroende på tjocklek både på själva gröten och formen som stelnat kan det variera om polentan låter sig stekas hel eller ej så var vaksam.
Servera tillsammans med grönsallad/tomatsallad och en avocado.
Den kokta och kylda polentan håller sig väl ett par dagar i kylen så en slipper äta polenta flera dagar på raken.

Smaklig spis!

***

Ursprung: 2 sept 2012

Krämig polenta med tomatsås och trattkantareller

Det är förvisso inte svampsäsong nu men tänker ändå bjuda er på stekta trattkantareller. Bland annat. Huvudrätten i dagens inlägg är något mindre framträdande än svamp men ack så god och användbar. I augusti förra året då jag var i Stockholm fick jag smaka på den bästa polentan någonsin hos Annika. Jag tar tillbaka (nästan) allt ont jag tidigare kastat ur mig vad gäller polenta. SMASKENS recept jag länkat till är för grillad polenta men vi åt en riktigt krämig variant av den. Gissa om jag ätit polenta i omgångar sedan dess.
Första gången blev den lite för stabbig. Passade dock väldigt bra till att grilla dagen efter. Jag har ätit polenta med bland annat het tomatsås, freestajlad från besöket hos Annika, med riven zucchini och belugalinser och med stekt svamp.

Annika använde en vansinnigt god parmesan i polentan - Parmigiano Vacche Rosse - en ost jag tyvärr inte hittat någonstans här i Göteborg. Som namnet avslöjar är den osten gjord på mjölk från från röda kossor, vilket tydligen är ovanligt när det kommer till mjölk och ost. I en av alla ostbutiker där jag letade efter dito föll valet på en pikant Pecorino sardo istället för vanlig parmesan. Med den i blev det en pecorinopolenta som hetter duga.
Då min mobil inte är fullt så pålitlig och smidig som jag skulle kunna önska så följer jag inte riktigt med i vad som händer på nätet under tiden jag är ute på vift. Tydligen missar jag en del och jag bara älskar ostdiskussionen som uppenbarligen pågick då jag åt och njöt av maten Annika bjöd på när det begav sig. 

Krämig pecorinopolenta
4 port

2,5 dl polenta (200g)
1,5 liter grönsaksbuljong
1 msk örter (t ex oregano, salvia, mejram, körvel/dragon)
2 msk smör
1 1/2 dl finriven Pecorino sardo
ev svartpeppar och lite salt

Koka upp vatten till buljongen. Är du som jag, och inte så haj på polenta, kan du använda två kastruller. En för buljongen och en för själva polentan. Jag är nämligen osäker på de rätta proportionerna för att få den konsistens jag vill ha. Med två kastruller har jag hela tiden mer varmt vatten/buljong att fylla på med, ungefär som när jag kokar risotto, om polentan tjocknar för fort. Detta för att inte riskera det omvända och polentan bara blir en lös och vattnig gröt.
Låt polentan koka upp och puttra ett par minuter. Rör om då och då. Rör i kryddorna. Dra sen kastrullen av plattan och låt svälla färdigt. Var uppmärksam på att den inte blir för tjock (såvida du inte ska breda ut den och låta svalna för att senare grilla den). Tillsätt i så fall mer buljong och rör om ordentligt. Ställ tillbaka på varm platta och tillsätt smör och den fint rivna osten. Rör om och servera omgående.

Het tomatsås
3-4 port

3 små schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
1/2-1 röd chili (beroende på chilitolerans)
1/2 gul zucchini (ca 200-250g)
2 msk olivolja
1 liten burk Mutti tomatkross (210g)
10-15 cocktailtomater
en skvätt vitt vin
1 tsk oregano
1 tsk timjan
flingsalt
svartpeppar

Skala och finhacka schalottenlöken och vitlöken. Ta bort kärnor och de vita innerväggarna i chilin och hacka fint. Värm olivolja i en kastrull och fräs löken och cilin på medelvärme. Tvätta och tärna den gula zucchinin och tillsätt i lök- och chilifräset. Se till att det inte blir för torrt i kastrullen och häll i de krossade tomaterna, en skvätt vitt vin och torkade örter. Tvätta och dela de färska cocktailtomaterna i halvor och lägg i den puttrande tomatsåsen. Låt tomatsåsen få tid snarare än att hasta iväg. Den vinner på att få stå på eftervärme och dra till sig alla smaker. Kan med fördel värmas på igen vid servering. Smaka av med salt och peppar. Servera till krämig pecorinopolenta.

Stekta trattkantareller

trattkantareller
smör
salt
svartpeppar
ev små färska tomater av blandade sorter

Rensa och putsa svampen ordentligt, för det är inte alltid man vill äta det som lurar i trattkantarellernas skrymslen och gömmor! Torrstek svampen först så vätskan dunstar lite och lägg sedan i en klick smör och fortsätt stek svampen några minuter. Smaksätt med salt och svartpeppar. Vill du så skär upp några små tomater av varierande färg och sort och stek med svampen nån minut på slutet. Servera tillsammans med den krämiga pecorinopolentan.


Smaklig spis!

***

Åsa's Rabarbermarmelad - på Ilvas kakor!

Ja, det är så mycket som är på gång nu. Inget betalt jobb än men en hel del ideella aktiviteter, träning och så har jag (i brist på sysselsättning trodde jag) i höst börjat en kvällskurs på Pedagogen (Göteborgs Universitet) i presentationsteknik. Eftermiddagarna och kvällarna är fullbokade varje dag. Under dagtid har jag varit på en del möten, seminarier och andra träffa plus att jag måste läsa och förbereda presentationerna till skolan, så mina dagar är rejält uppstyckade. Det är väl förmodligen där den största anledningen ligger, till att jag inte mäktat med bloggandet på ett tag nu.
Men av någon anledning saknar jag det! Går hela tiden omkring med känslan av att det är något jag borde göra men aldrig riktigt hinner med. Tänker hela tiden på upplägg, sparar artiklar och antecknar när jag kommer på något jag vill lyfta här. Kommer liksom aldrig ikapp mig själv.

Och så blev ju min allra käraste vän och livskamrat - cykeln - stulen för på dagen sex veckor sedan. Känner mig helt vilsen och klarar inte riktigt av att ställa om från "cykeltid" till spårvagnstid... De kommer föresten aldrig i tid heller och alltid är det stopp någonstans på vägen. Det som tidigare tagit mig 20 min från min dörr och uppställning i Dojang (vår träningssal) tar numera 30-45 min. Jag blir tokig! Är också fortfarande rasande på den eller de som helt kallt lyft bort min ögonsten, och enda trygghet i mitt liv, och ställt min tillvaro på kant.

Så för att pigga upp mig lite bakade jag faktiskt kakor för ca tre veckor sedan. Jorå, jag som för övrigt inte äter sådant längre (då jag fortfarande kämpar med näbbar och klor att bli av med en massa tunga kilo jag lyckades dra på mig under årets första 4 månader) slog på stort och valde Ilvas polentakakor med sylt. Jag gjorde ungefär likadant men använde fint majsmjöl, Ilva körde polentan i mixern innan, formade degen till en rulle som jag sedan skar i skivor och klickade i rabarbermarmelad som var det enda söta jag hade hemma. Men istället för att skriva vad som redan Ilva kommit på så får ni här istället min rabarbermarmelad jag gjorde redan i juni av årets första rabarberskörd. Jag kokade med en hel del ingefära också vilket ger marmeladen lite sting som faller mig i smaken.


Åsa's Rabarbermarmelad

1/2kg rabarber
1 rejäl bit färsk ingefära
2 citroner
2 1/2 dl vatten
5 dl syltsocker

Tvätta och skär rabarberna i bitar. Tvätta citronerna ordentligt och riv av cesten. Skala bort det beska vita på citronen och skär fruktköttet i bitar. Finns det kärnor i citronen så peta ut dom och lägg i en tesil eller knyt in dom i en liten påse av gasväv eller liknande. De innehåller mycket pektin, ett naturligt geléämne, vilket behövs för att marmeladen ska tjockna. Skala och finhacka en stor bit färsk ingefära.
Koka rabarberna, citronbitarna och citroncesten i vatten ganska länge. Tills rabarberna börjar bli mjuka. Blanda i den finhackade ingefäran och koka med 5-10 min. Rör i sockret, lite i taget. Koka marmeladen ganska kraftigt under några minuter och gör sedan marmeladtestet.* Häll upp på varma, väl rengjorda burkar. Vill du spara marmeladen länge ska du desinficera burkarna först. Koka dom och ställ uppochned på handduk eller värm i ugnen innan du häller i marmeladen.

Hua, tänker ni säkert nu - använder hon sådantdär syltsocker fullt med kemikalier? Varför inte bara vanligt socker? Jo, men nu blev det såhär då marmeladen behöver tjockna mer än t ex curd och vanlig sylt. Jag kollade i mina kokböcker, googlade och försökte hitta ett rabarbermarmeladrecept. Men icke. Så jag mixade och trixade mellan lite olika recept jag kunde hitta. Främst använde jag mig av Caroline Hofberg's bok Citrusköket men använde andra ingredienser och även en mindre mängd. Jag missade dock det där med kylan till testet och hällde på lite mer syltsocker... det skulle jag aldrig ha gjort. När den svalnat och stelnat ordentligt blev den i det hårdaste laget. Smaken är såklart där och den funkar lite som gelé också :-)

Såklart får du ju "klä" burkarna, och göra fina lappar, om du tänker ge bort dom! En perfekt julklapp!

Smaklig fika!


* Marmeladtestet: Enligt Citrusköket av Caroline Hofberg (2004, Prisma) ska du göra såhär: Kyl ett tefat i frysen. Ös upp lite av den heta marmeladsaften på fatet och gör en ränna med en sked. Om geléet inte flyter ihop igen är det gärdikokt. Koka annars 3-5 minuter till. Marmeladen kan behöva stå till sig ett par dagar för att stelna.

Jag som mindes ett marmeladtest från tv, tror det var Matnicklas, så skulle man bara doppa skeden i marmeladkoket, göra en ränna på baksidan, hålla skeden på tvären och om den övre delen inte rinner ner och täcker rännan igen är marmeladen färdig. Så gjorde jag...