Ugnsrostad brysselkål med kokt vitlök och citron

Det är väldigt sällan jag följer ett recept till punkt och pricka. När jag väl står där och tänker laga något jag sett i en kokbok som verkar lockande, saknas det alltid något. Antingen har jag det inte alls  eller ingen tillräcklig mängd osv. Då blir det till att improvisera. Ibland är det också så att vissa moment kan vara för omständliga så då förenklar jag och justerar lite i recepten.

Med tanke på att jag lagade denna rätt i slutet av januari i år finns är det kanske inte helt lätt att hitta brysselkål nu men hey, det är snart höst igen. Då ska du röva denna rätt som utgår från Yotam Ottolenghi och hans senaste kokbok Plenty more. Jag har lagt till och dragit ifrån lite på en höft här och slutresultatet blev hur som helst gott ändå.

Ugnsrostad brysselkål med kokt vitlök och citron
2 port

250 brysselkål
4 vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger
1-2 citroner
salt
chili
risnudlar

Putsa och skär brysselkålen i halvor/skivor. Lägg i ugnsfast form. Dressa med olivolja och salt. Ugnsrosta brysselkålen i ca 30 min, 180-200 grader. Den ska bli något mjuk och få lite färg. Tiden kan variera något beroende på ugn, typ av form och storleken på brysselkålen.

Koka vitlöksklyftorna i ett par minuter. Häll av vattnet och torka vitlöken lätt med hushållspapper. Stek dem sedan i olja. Rör om hela tiden så de får färg runtom. Tillsätt balsamicovinäger och låt puttra tills vätskan tjocknat.

Tvätta citronerna och riv av zesten. Pressa ut så mycket citronjuice som möjligt och koka zesten i citronjuicen. Ställ åt sidan då vätskan kokat ner och tjocknat lite.

Blanda vitlöksklyftorna och sirapen (som blev av stekningen) samt citronzesten med den varma brysselkålen.
Servera med svarta risnudlar.

Smaklig spis!

* * *

Påbörjad 27 jan 2015

Året som försvann

Livet har varit minst sagt omtumlande sedan mars/april förra året. I julas kom bekännelsen och jag har fortfarande inte riktigt smält det hela. Det var bland det svåraste beslut jag hittills tagit. Nyligen passerade jag 1-årsdagen på nuvarande arbetsplats. Så. När jag trodde livet inte gick att pausa mer blev det etter värre.
Väl medveten om att ni är många där ute som har svårt att förstå och sätta er in i min situation, hey, vi kände ju inte ens varandra före fejan, twitter och inte minst innan jag tog mig an Blogger dot com. Präglade av det individualistiska samhället som vuxit fram under min livstid, med starkt fokus på bara-du-vill-så-går-det-mentaliteten och positivt tänkande, så förstår jag det är svårt, för att inte säga omöjligt, för många att förstå och acceptera det finns människor som visst tar tag i sin liv och gör allt och lite till för att förbättra, utveckla och röra sig framåt.
Utan. Att. Lyckas.
Det betyder dock inte att vi inte finns.

Kanske är det förresten just därför en annan känner sig så fatalt misslyckad. För att hela samhället mer eller mindre skriker ut budskapet att om du inte når fram dit du önskar, om du är arbetslös, om du är utanför osv så beror det enkom på dig och att du inte gör och vill tillräckligt mycket.

Hur som helst. Att i över tio års tid strävat efter att bli frisk, hitta nytt yrke som är både fysiskt och psykiskt hållbart och hålla mig så smärtfri som möjligt är det obeskrivligt tungt att tvingas gå tillbaka till samma plats som gjorde mig så sjuk att jag knappt kunde ta på mig kläderna på morgonen. Det är också pga den anledningen livet fortsatt på "paus" då varje ledig minut går åt till att vila kropp och knopp för att orka gå tillbaka till jobbet nästa dag.
Det var ju precis detta jag ville ifrån.

Värt att påminna om är, jag har sagt det förr och säger det igen, vad barnen beträffar går det hur bra som helst. De är mina små stjärnor i livet. De är så glada och ivriga att de nästan spricker när de lyckas erövra den ena färdigheten efter den andra. De är små filosofer, så underfundiga och smarta och jag älskar hur de bubblar och vill berätta allt mellan himmel och jord för mig.

Men organisationen är förfärlig. Vad håller Sverige på att göra med förskolan? Varför? Gång efter annan hör jag hur "viktigt" mitt jobb är. Jag om någon vet precis hur viktigt mitt jobb är. Men arbetsförhållanden på en vanlig svensk förskola idag säger raka motsatsen. De är allt annat än hållbara. Det går inte att fullfölja det pedagogiska uppdraget på ett tillfredsställande sätt. 
Öppettider blir längre och längre vilket gör att personal jobbar mer ensam och har väldigt lite tid tillsammans.
Planeringstiden är godtycklig. Tas med andra ord när "tillfälle dyker upp" som in praktiken innebär 10 min här och där (har en tur hinner datorn starta upp)
Fikaraster existerar inte. Knappt hinner en gå på toa ens.
Barngrupper blir antingen större (storarbetslag) eller mindre. Då på bekostnad av personal vilket i slutändan ändå gör att det går 5,5-8 barn/personal. Inga smågrupper där inte.


Jag. Räcker. Inte. Till.
Nej. Jag räcker helt enkelt inte till. Till alla och allt som ska göras för att fullfölja uppdraget. Det, tillsammans med tempot, ljudnivån och alla tusen intryck en utstår dagarna i ända tär på både kropp och psyke.

* * *

Linssallad med morötter och selleri

Visst är det så att även den mest matglada amatörkock ibland varken känner för eller hinner laga särskilt rolig mat. Idag var just en sådan dag. Inte heller var jag särskilt hungrig. Det blev därför en enkel kall linssallad. Utan att kolla något särskilt recept (eller snarare med hjälp av otaliga recept och salladsmonteringar genom åren i bakhuvudet) tog jag ingredienser som fanns inom räckhåll. Just denna sallad fick rester av en buffalomozzarella men den går naturligtvis att göra helt vegan, utan ost (nej, går inte alls lika bra med veganost pga inte gott).

Det tar en liten stund att rensa de kokta linserna från stenar men det väl värt mödan! Du slipper knaster och framförallt har du tänderna i behåll efter maten! 

Småsten bland linserna

Linssallad med morötter och selleri
1 port

1-1 1/2 dl kokta linser (eko) t ex berg-, beluga- eller gröna linser
1 morot (eko)
1 stjälk bladselleri (eko)
1/2 pressad citron (eko)
timjan (torkad backtimjan) (eko)
chiliflingor
salt
svartpeppar (eko)
olivolja (eko)

Linser behöver, till skillnad från bönor, inte ligga i vatten innan kokning så finns inte redan kokta linser över i kylen så går det fort att koka någon deciliter. Lite beroende på sort förstås men de behöver oftast inte koka mer än 10-20 min.

Skala moroten och fortsätt hyvla den med potatisskalare. Tvätta och skär sellerin (på tvären) i strimlor.
Blanda först linser och selleri i en bunke. Vänd i citronjuicen och olivolja. Salta, peppra och krydda efter smak. Nej, jag lämnar inga exakta kryddmått här för någon gillar mer sälta, en annan mer chili, en tredje mer örter osv. Samma sak gäller för olivoljan men se upp för att inte göra salladen allt för oljig.
Blanda till sist i moroten.

Oavsett det är kalla eller nykokta linser går salladen att äta meddetsamma men gör sig också bra om den får stå och dra åt sig smakerna en stund.

Smaklig spis!

* * *

Bara Bra mat i Majorna

Av en slump (?) fick jag syn på en relativt nyöppnad butik i Majorna, i Rollands frukt och grönt's gamla lokal. De har även en butik i Olskroken (vet ej hur länge den funnits där) samt en nätbutik. Började klicka mig runt och fick snabbt syn på mitt favoritmärken på fullkornspasta, La BIO IDEA. Bäst av allt, de har min älsklingspasta! Jo, inte mycket roligare än makaroner (och spaghetti). Tidigare handlade jag dem på Gröna boden i Vasastan men de slutade ta in dem och har bara icke-fullkornspasta (vilket jag ytterst sällan äter) av samma märke. Köpte till och med med mig ett par påsar hem från Goodstore i Stockholm senast jag var där.
Vad annat att göra nu än att kasta mig på cykeln och snabbt göra mitt första besök.

Så.
Jag säger bara.
BaraBraMat

BaraBraMat - En organisk handelsbod. Kanske blev jag bara nostalgisk men det kändes lite som att vara tillbaka på Lazy Acres i Santa Barbara. I mindre format. Grymt skön stämning. Skulle kunna spendera en hel dag där och bara njuta av musiken, kaffedoften och all god mat som pryder hyllorna.
Hann inte kolla färskvarorna men helt klart värt (flera) återbesök. Någon som varit där? Som känner till utbudet och kvaliteten på frukt och grönt också?

* * *

Sanna och Hannu

Sanna, Hannu och kaprisbusken

Till min stora förvåning är det tydligen många i min omgivning som varken känner till Sanna eller Hannu, de två gnistrande pärlorna som stått bakom det italienska matresearrangemanget. Som mat- och odlingsintresserad önskar jag förstås fler ska hitta fram till dem. Ja, för det är just pärlor de är!
Tillsammans har de gjort boken Syditaliens kök och skafferi (Bonnier Fakta, 2014), vilken matresan utgick ifrån.

Men vilka är de då, Sanna Töringe och Hannu Sarenström? Jag ska i sanningens namn erkänna att Sanna varit okänd för mig ända fram till för ett par år sedan då Gunnel Carlson, hon från STV:s Gröna rum ni vet, gjorde en miniträdgårdsserie om drömmen om Italien. Där "mötte" jag Sanna för första gången. Hannu å andra sidan "mötte" jag redan i ovan nämnda trädgårdsprogram för en herrans massa år sedan, då han under flera år var krönikör i programmet. Han talade fort, passionerat och kröp liksom nästan igenom tv-rutan och rakt in i mitt lilla trädgårdshjärta.
Just nu visas den allra första säsongen av Gröna rum, från 1996!, i STV:s Öppet arkiv så passa på att få dig en liten bit svensk trädgårds-tv-historia.

Hannu är inte karln med solbrillor i pannan, ovanför de vanliga brillorna
utan han i vit t-shirt. Med solbrillor i t-shirthalsen.

Under åren har Hannu skrivit trädgårdsböcker och på senare år även kokböcker. Flera av er har säkert stött på honom på bokmässan eller i helt andra sammanhang. Kanske någon till och med varit hemma hos honom och hans mathelger? Om inte så finns det några få platser kvar en helg i augusti. Skynda, skynda! Om jag förstått saken rätt finns snart en rykande het kokbok ute så håll ögonen öppna, Sköna, gröna sommar finns snart i en bokhandel nära dig!

Sanna är författare och journalist som bland annat skrivit både trädgårds- och kokböcker. Och faktiskt ett par barnböcker! Så var det ju det där med drömmen och huset i Italien. Lyllos dem som fått chansen att hyra det en vecka eller två!
Sanna säljer också olivoljor. Hon har en alldeles egen olivoljebutik och har du tur kan du handla henner olivoljor, oliver och annat gott i en fysisk butik där du bor.
Vi fick smaka på flera olika sorter under resan. Så har du inte redan som jag, ett litet sortiment olika olivoljor hemma, så tycker jag du ska ta tillfället i akt och handla en flaska eller två av Sanna. Olivoljor to die for!

Här har ni bara fått ett pyttelitet smakprov på Sanna och Hannu av mig. Nu är det upp till dig läsare att lära känna dem mer. Du kommer inte ångra dig!

Tack, Sanna och Hannu,
för en rackarns bra resa!

* * *