Grönkålssås och fullkornspasta

Matsvinnet är på tok för stort. Det slängs ohyggligt mycket mat här i världen. Samtidigt som ohyggligt många inte har mat nog för dagen. Vattnet sinar och miljön förstör på grund av den enorma matproduktionen som pågår världen över. Jag har ingen quick fix på det så här mitt i veckan, mitt i livet, mitt i utanförskapet men av mina samlade kunskaper vågar jag ändå påstå det är helt *** galet. Vi kan bara inte fortsätta hantera mat på det sätt vi idag gör.
Brittiska Institution of Mechanical Engineees gav tidigt i år ut rapporten Global Food - Waste not, want not (pdf) och skriver i den att orsakerna till att så mycket som 30-50 %, det vill säga 1.2 - 2 miljarder ton, av all producerad mat slängs varje år. Dels på grund av dålig kunskap om skörd, förvaring och transport samt matsvinn i handeln och av konsumenter.

"...unnecessarily strict sell-by dates, buy-one-get-one free and Western consumer demand for cosmetically perfect food, along with "poor engineering and agricultural practices", inadequate infrastructure and poor storage facilities." (ur nämnda rapport)

Jag har varken vuxit upp i eller fostras in i något särskilt miljömedvetet eko-reko-tänk och vet inte riktigt när och hur jag började intressera mig för det. Det var iaf jag som ville ha bruna kaffefilter, bruna näsdukar, Svanen-märkta kuvert och ja, ni minns såklart hur det första miljövänliga pappret såg ut. Minns också en grådassig mapp jag hade i skolan som ut att vara av tuggat tidningspapper. Länge hade vi bara vita och gröna glasigloon på ön och en container för tidningspapper. Senare fick vi även en grön komposttunna bredvid den gamla soptunnan plåt.

Kanske trodde mina föräldrar då att det bara var en tillfällig "grej", som skulle gå över med åren. Så här i efterhand är det bara att konstatera att intresset och medvetenheten snarare blivit än mycket starkare med åren. Om det beror på att jag är grym på att hushålla eller för att jag är tvungen att hushålla pga usel ekonomi ska jag vara osagt men jag skäms när jag tvingas slänga en dålig avokado eller då bönorna hunnit mögla i kylen. Jag skäms för att jag längtar efter att handla nya skor och kläder, gå till frissan, resa till solen, måla om väggarna, slipa golvet, köpa takeaway-mat och vill ha fler storlekar och form på allehanda köksattiraljer. Trots att jag har mer än tillräcklig, inte behöver frysa och fortfarande går i samma vinterkängor sen 1997 (om det blir riktigt kallt vill säga, annars funkar gummidojorna året om). Det gör mig extra ledsam då jag är mindre än en droppe i havet och problemen med detta oerhört stora matsvinn är strukturellt och till största delen skapat av oss i västvärlden.

Det enda jag kan göra är att fortsätta cykla, laga mina kläder, ha det ganska svalt inomhus, sopsorterar och inte minst att ta vara på och använda all mat jag handlar, i så stor utsträckning det bara går.
I dessa grönkålstider är det sannolikt många lätt träiga stammar som åker i komposten (eller rent av i soporna om en nu inte har någon kompost). Själv tar jag naturligtvis vara på dem. Bland annat har jag gjort grönkålsmos av dem och idag kommer tips på en tunnare röra, mer åt det såsiga slaget att göra av de lite hårda grönkålsstammarna.

Grönkålssås med tofu och pepparrot
ca 4-5 dl

ca 200 g grönkålsstammar
200 g mjuk tofu (naturell)
salt/örtsalt
svartpeppar
1 msk riven pepparrot
ev en slatt kokosmjölk

Ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i 5-10 minuter eller tills de är ganska mjuka. Häll av kokvattnet och låt svalan en liten stund. Lägg i mixer tillsammans med tofu, salt, svartpeppar och riven pepparrot. Blir det för tjockt så späd ev med kokosmjölk eller havregrädde.
Håller ett par dagar i kylen.

Koka fullkornspasta. Häll av vattnet och blanda sedan pastan med ca 1 dl av grönkålsröran. Klart.

Vill du ha mer så servera pastan och grönkålssåsen tillsammans med en enkel tomatsås.
Tips på en snabb sådan att göra i stekpannan:
1 finhackad schalottenlök/1 riven vitlöksklyfta/2 hackade tomater/pressad citron/en klick dijonsenap/en klick tomatpuré/timjan/oregano/salt/svartpeppar/ev paprikapulver.

Smaklig spis!

***

1002

Det ena leder till det andra, som leder till det tredje, som i sin tur leder till det fjärde och så där håller det på. Ett ständigt återkommande tema för både mig och Miss Meister's mat. Dessvärre har mina tankekedjor allt som ofta sådan hiskelig fart att jag på intet vis hinner med att följa upp dem rent praktiskt. Det är nämligen inte min mening att börja rubricera varje bloggpost med siffror.
Men.
Det bara bubblar upp fler reflektioner som jag gärna vill reda ut.

Otal gånger har jag genom åren nämligen funderat över bloggens vara eller icke vara. Så passera åren obarmhärtigt förbi i alla fall och här är jag. Still standing, som man säger.
Precis som bion avslöjar är detta en matblogg fylld med enbart vegomat. Trots att jag själv inte är någon fullfjädrad vegan är maten mestadels helt vegan. Men att enbart spotta ut recept varje dag var aldrig tanken med bloggen. Det finns oändligt av det redan. Recept alltså.
Hur mycket jag än hänger här på nätet, företrädesvis bland andra matbloggar och matbloggare, så är min främsta matinspiration fortfarande kokboken. Eller snarare kokböckerna. Det är dem jag bläddrar i och låter mig lockas. Det är i dem jag letar efter grundrecept till en sås, till marmelad, till koktider och så vidare. Sen modifierar jag, mixar och byter ut ingredienser, tillsätter nya smaker och så vidare.

För mig är mat så mycket mer än bara råvaror och övriga ingredienser som enligt ett visst mönster (recept) sätts ihop för att således bilda den för dagen inmundigade måltiden.
Så oändligt mycket mer.

När jag nu då, till mitt tusende inlägg, fick frågan av Ann-Louise; Vilket är ditt favoritinlägg undrar jag?:) startade naturligtvis än fler tankekedjor och det är så galet mycket jag skulle vilja hinna med att skriva och berätta om genom Miss Meister's mat.

Vilken bra fråga, Ann-Louise! Tusen tack!

Fast, hur är det ens möjligt att välja bland tusen poster? Och gäller frågan om vilken mat jag lagat som jag tycker är allra bäst om? Eller är det rent stilistiskt vilket inlägg jag gillar mest? Eller, ja vad. Inatt tog jag mig en ordentlig funderare och har kommit fram till att det inte är en alldeles lätt fråga att svara på.

Som jag skrivit tidigare år är jag varken professionell kock, receptmakare, matskribent eller bagare, ens med ambitioner att heller så bli (trots att jag en gång för många år sedan sökte in på bagare- och konditorutbildning, fast det var nog bara ett desperat sätt att komma ifrån min dåvarande sjuka arbetsplats). Jag är helt enkelt bara en privatperson som gillar att stå vid köksbänken och där, så mycket det går, från grunden förbereda och laga mat.

Märkligt nog, kan tyckas för en matblogg, är det mitt inlägg om mat och mänskliga rättigheter som jag gillar allra mest i Miss Meister's mat. Tätt följt av alla inlägg jag skrivit om vatten och konsekvenser av vattenbristen i världen, mitt första längre och forskande inlägg om bananer och faktiskt detta om (o)pastöriserad apelsinjuice. 
Med andra ord inga inlägg med recept.

Rostad paprika goes O'keeffe

Det är omöjligt att välja ut min absoluta favoriträtt. Så fort jag tänker på en grej så dyker någonting annat upp. Dock är jag särskilt nöjd med mitt första bidrag till Paper Chef  då jag är ovan att använda engelskan i skrift och faktiskt fick ihop ett inlägg till slut (kan dock ha att göra med att jag vann den omgången) vilket ledde till flera engelska inlägg. Och till sist, om jag ska välja ut en grej som hänt under tiden jag bloggat så är det detta med att själv rosta paprika! Jo, det är nog "ingrediensen" - rostad paprika - över alla som verkligen förändrat både smak och utseende för mina annars rätt så vanliga och intetsägande matlagning. Och upptäckten av svart kardemumma.

Och här slutar jag. För nu måste jag äta mat innan jag trillar av stolen av hunger.

Vilket är förresten ditt favoritinlägg?

***

Grönkålspesto

Säkert är det många som slänger bort stammen från grönkålen, som kan vara lite torr och trådig. Eller broccolistammen. Eller fullt dugliga bitar av morötter, paprika och ja vad det nu kan vara i frukt- och grönsaksväg. Jag skäms å era vägnar.
Tvi vale för hur mycket mat som slängs här i världen. I rapporten Global food - Waste not, want not, står att läsa  det är så mycket som 30-50 % av all matproduktion som aldrig blir uppäten. Samtidigt läser jag i GP att några professorer tycker växtförädling är livsviktigt på grund av en beräknad växande befolkning på vår jord. Jag kan inte låta bli att förundras över det påstående och tänker att vi i alla fall borde börja med att ta hand om och utnyttja det som redan finns. Eller? Ekvationen går annars inte ihop. Producera mer - så vi kan slänga än mer? Eller vad?

Mer om Taste the Waste hittar ni här.

Så koka era grönkålsstammar som om de vore broccoli, gör Grönkålsmos av dem eller så mixa till en:

Grönkålspesto

kokta grönkålsstammar
färsk koriander
lime
olivolja
flingsalt

Beroende på vikten grönkålsstammar så varierar övriga ingredienser. Börja med att ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i vatten tills de är mjuka. Häll av vattnet och låt grönkålen ånga av en kort stund. Lägg sedan i mixer och tillsätt till en början 1/2 pressad lime, någon matsked olivolja och en näve färsk koriander. Mixa. Salta. Mixa lite till. Är det för torrt så tillsätt mer lime. Mixa. Smaka. Mer olivolja. Mixa. Smaka och se om peston nått önskvärd konsistensen.
Ät på en skiva surdegsbröd eller med spagetti och tomatsås. Och för icke-veganer funkar grönkålspesto till både buffalomozzarella och getfeta.

Smaklig spis!


Trots allt är det främst vi här i Europa och de så kallade utvecklade länderna och post-industriella samhällen som slänger bort mest av fullt duglig mat. Vill du veta mer om hur du kan göra för att slänga bort mindre mat så ta en titt på sidan Konsumentföreningen Sthlm gjort om just detta ämne.

***