Grön måndag

I femton år har mina kostval blivit ifrågasatta. Oavsett det handlar om att inte äta djur (typisk kommentar på det: men fisk* då?) eller avstå från ägg och mejeriprodukter. Till skillnad från vad en skulle kunna tro, att de skulle ge med sig med åren och min vegetariska kost skulle vara lika vanlig och accepterad som animaliskt, är det snarare tvärtom.
Är mer ifrågasatt än någonsin tidigare.
I tidningar, på TV, i div. sociala medier och inte minst bland mina medbloggare så lobbas det stenhårt för kött, mejeriprodukter och allt fler fullkomligt rasar över köttfria alternativ.

Ledsen i ögat blir jag över det. 

 

* * *

*fisk är ett djur sist jag kollade i facit.

Bilden är för övrigt nerladdad från fb där den nyligen fladdrade förbi i flödet.

Sån är det

I en trädgård långt borta

Det är inte förrän i efterhand en vet om så kallade avgörande händelse i livet varit just avgörande, trots att de i stunden verkat just avgörande. När jag åter satte fötterna på amerikansk mark, något jag längtat efter sedan sist (1994) och idag för fem år sedan vaknade upp till en alldeles förförande vacker plats på jorden så trodde jag det var ett livsavgörande ögonblick jag upplevde. Som en vattendelar; livet före och efter. Glädjen över att ha ett jobb var stor och förväntningen inför framtiden omåttlig. Idag har jag en helt annan inställning till livet och tillvaron.

Numera finns en Whole Foods Market även i SB,
(här dock på besök i LA, on 3rd & Fairfax)

Idag minns jag konstigt nog 2009 års första hälft mer än dess andra hälft. Ja, jag minns månaderna i Santa Barbara mer än samma period 2011 hemmavid.
Kanske inte så konstigt ändå. Sinnerna var både vidöppna och på helspänn. Nytt jobb, nytt hem, nya människor, nya rutiner, ny miljö på alla tänkbara sätt.
Att en vanligtvis mörk och kulen januaridag plötsligt befinna sig bland palmer, husväggar klädda av cerise bougainvillea, apelsinträd i var och varannan trädgård, med solsken från klarblå himmel och ett underbart klimat kan få vilken svensk västkustbo tro en hamnat i paradiset. Trots att både halsduk och jeans fanns nära till hands gick jag varje dag barfota i mina flip-flops!

Fikonträd på väg till banken

Precis innan det var dags att resa hem igen så blommade de finaste träden av dem alla. Ja men ni förstår, ett träd modell större - ej att förvexla med blåregn, fullt av lila blommor!!! Alltså nån dag ska jag ha egen trädgård med sådant träd i. Har inte den blekaste aning om vad trädet heter men jag älskart. Syrener, släg er i väggen.

Var det paradiset jag hamnat i? Naturligtvis inte. Det är lätt att förblindas av skönhet och det exotiska. Efter en tid då en synat sömmarna växer en annan bild fram. Mindre smickrande. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Särskilt inte där det är så tort och brinner som fnöske. 

Solsken bakom brandrök

Här har jag skrivit om Jesusita Fire, branden som bröt ut 5 maj 2009.

Sån är det. Livet blir inte alltid som en tänkt sig. Och tur är väl det! Själv hade jag i så fall aldrig fått uppleva Santa Barbara som mitt hem. Aldrig fått njuta av alla fantastiska enorma ekoaffärer som t ex Trader Joe's, Lazy Acres och Whole Foods Market. Förmodligen inte lärt mig norska så bra och jag hade aldrig fått vara med där det hände, då A(H1N1)-utbrottet i april 2009 skenade iväg. Mitt i hårdpluggandet inför tentorna och bara ett par veckor innan Jesusita Fire ställde allt på sin spets.
Tänka sig, här slutar vagnarna gå för 5 cm snö...

* * *

Fler köttätare äter mer kött - beklämmande fakta.

Bild hittad på nätet. Minns ej var så tipsa gärna!

Det lackar mot jul, årets i särklass störtsa köttfrossarhelg. Personligen har jag aldrig gillat skinka, sill, rulle, sylta och vad det nu kan vara på julbordet. Som liten var jag inte heller särskilt förtjust i risgrynsgröt. Åt stekt prinskorv, mammas hemmagjorda småköttbullar och hembakade plattebröd. I övrigt levde jag mest på nötter, pepparkakor och annat sött som flödade. Tack och lov är det idag endast ett minne blott. Idag äter jag mest rödkål, grönkål, brysselkål och ja, grönt och skönt helt enkelt.
Men nu kan jag inte längre låta bli att högt reagera.

Då och då återkommer jag till varför jag har valt att äta i huvudsak vegansk kost och aldrig har jag brytt mig särskilt mycket om vad eller varför andra äter som de gör, bara jag slipper äta djur. På senare år har debattklimatet vad gäller vår allmänna kosthållning hårdnat. Samtidigt som detta med så kallad en köttfri dag i veckan blir alltmer populärt och det dyker upp något fler vegetariskt alternativ på restaurangernas menyer, så har jag aldrig tidigare varken hört, sett eller upplevt så mycket ilska, inte sällan rena rama  rappakaljan, kring vegetarisk mat som nu. En skulle nästan tro att folk sliter rått kött av benen, precis som familjen Hedenhös, och aldrig ätit en endaste grönsak.

Nyligen stötte jag på denna artikel om att vi människor håller på att bli mer och fler köttätare världen över. Kött är i många delar av världen inte bara föda utan en statussymbol. Oroande utveckling för hållbarheten av vår planet. Värst är ändå att Sverige ligger i topp vad gäller köttkonsumtion i hela världen.

Imagenär bild på " matkassebil"
(företaget på bilden har inget att göra med företaget i texten nedan)

I somras råkade jag på en fb-sida för en av de till synes oändliga matkasseföretagen som på senare år ploppat upp likt svampar efter en regnig sommar. Fastnade av ren förskräckelse i en lång tråd efter en fråga om huruvida de skulle lansera en vegetarisk rätt/matkasse eller ej. Den ena kommentaren efter den andra fick nästan mina ögon att trilla ur. Det var svart hat mot grönsaker och allt vad vegetariskt heter som vällde ut och rent av en hel del korkade kommentarer om hur proteinfattigt vegetarisk mat är.
Vad är det med folk? Har de aldrig ätit en gurkskiva ens?

Det faktum att vi i Sverige konsumerar mer kött än någonsin, och bara av en minskning till 1990-talets nivå skulle göra kunna göra skillnad, gör mig extra arg över alla köttvurmare. Vem tyckte t ex de åt för lite kött för 10-20 år sedan?
Nä hörrni, skärpning!
Det är naturligtvis en utopi att hela mänskligheten skulle gå bananas och vara veganer all in.
Men för tusan, vi håller på att äta ihjäl oss här i väst. En 150-grams hamburgare är knappast något problem för köttätare att trycka i sig men att äta 150 gram kål verkar vara i paritet att bestiga Mount Everest. Eller än värre.
Är du miljövän och vill äta klimatsmart? Då är det dessutom mer effektivt att välja grönsaker framför ekologiskt kött, säger Fredrik Hedenus, som också är en av personerna bakom rapporten "Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtionen 2050" (vilken är en kort, översatt text av den mer omfattande rapporten som finns här).
Minsann.

Go, vegan, go vegan, go vegan!

***

Ett ljus i mörkret

I tisdags släppte Livsmedelsverket en rapport (pdf) om hur mycket maten vi äter påverkar miljön. Inte en dag försent om ni frågar mig. För inte kom det väl som någon överraskning att den största miljöboven när det kommer till råvaror är djur och andra animaliska produkter som ost och ägg. I pressmeddelandet skriver Livsmedelsverket att ändrade matvanor skulle kunna halvera växthusgasutsläppen, samtidigt som vi också skulle få i oss mer av olika viktiga näringsämnen jämfört med idag. 

Sällan lägger jag mig i vad andra människor äter, så länge jag själv slipper äta djur. Det var ett medvetet beslut jag tog för över ett decennium sedan, långt innan bloggen fanns. Med åren lär jag mig mer och mer om både vegetarisk matlagning men också om världens matproduktion, djurhållning och dess förhållande till miljön. Skrämmande nog, trots att vi blir mer och mer medvetna om världen, miljön och inte minst vår egen hälsa, så ökar både ost- och köttkonsumtionen. Och det i rasande fart.
Sedan 1970-talet har ostätandet fördubblats. Köttkonsumtionen har samtidigt ökat med drygt 50 procent. Störst och snabbast ökning skedde dessutom under 2000-talets första decennium. När detta förs på tal idag skriker karnivorerna sig hesa, kom inte här och kom, och minsann om inte de anser sig ha rätten att äta så mycket kött de bara orkar med. Och sen lite till. Fick de välja skulle väl alla grönsaker dessutom utrotas helt och hållet.

Nä.
Jag har ingen lust längre.
Att vara snäll och förstående.
När det kommer till vår överdådiga matkonsumtion.

***

Grönkålssås och fullkornspasta

Matsvinnet är på tok för stort. Det slängs ohyggligt mycket mat här i världen. Samtidigt som ohyggligt många inte har mat nog för dagen. Vattnet sinar och miljön förstör på grund av den enorma matproduktionen som pågår världen över. Jag har ingen quick fix på det så här mitt i veckan, mitt i livet, mitt i utanförskapet men av mina samlade kunskaper vågar jag ändå påstå det är helt *** galet. Vi kan bara inte fortsätta hantera mat på det sätt vi idag gör.
Brittiska Institution of Mechanical Engineees gav tidigt i år ut rapporten Global Food - Waste not, want not (pdf) och skriver i den att orsakerna till att så mycket som 30-50 %, det vill säga 1.2 - 2 miljarder ton, av all producerad mat slängs varje år. Dels på grund av dålig kunskap om skörd, förvaring och transport samt matsvinn i handeln och av konsumenter.

"...unnecessarily strict sell-by dates, buy-one-get-one free and Western consumer demand for cosmetically perfect food, along with "poor engineering and agricultural practices", inadequate infrastructure and poor storage facilities." (ur nämnda rapport)

Jag har varken vuxit upp i eller fostras in i något särskilt miljömedvetet eko-reko-tänk och vet inte riktigt när och hur jag började intressera mig för det. Det var iaf jag som ville ha bruna kaffefilter, bruna näsdukar, Svanen-märkta kuvert och ja, ni minns såklart hur det första miljövänliga pappret såg ut. Minns också en grådassig mapp jag hade i skolan som ut att vara av tuggat tidningspapper. Länge hade vi bara vita och gröna glasigloon på ön och en container för tidningspapper. Senare fick vi även en grön komposttunna bredvid den gamla soptunnan plåt.

Kanske trodde mina föräldrar då att det bara var en tillfällig "grej", som skulle gå över med åren. Så här i efterhand är det bara att konstatera att intresset och medvetenheten snarare blivit än mycket starkare med åren. Om det beror på att jag är grym på att hushålla eller för att jag är tvungen att hushålla pga usel ekonomi ska jag vara osagt men jag skäms när jag tvingas slänga en dålig avokado eller då bönorna hunnit mögla i kylen. Jag skäms för att jag längtar efter att handla nya skor och kläder, gå till frissan, resa till solen, måla om väggarna, slipa golvet, köpa takeaway-mat och vill ha fler storlekar och form på allehanda köksattiraljer. Trots att jag har mer än tillräcklig, inte behöver frysa och fortfarande går i samma vinterkängor sen 1997 (om det blir riktigt kallt vill säga, annars funkar gummidojorna året om). Det gör mig extra ledsam då jag är mindre än en droppe i havet och problemen med detta oerhört stora matsvinn är strukturellt och till största delen skapat av oss i västvärlden.

Det enda jag kan göra är att fortsätta cykla, laga mina kläder, ha det ganska svalt inomhus, sopsorterar och inte minst att ta vara på och använda all mat jag handlar, i så stor utsträckning det bara går.
I dessa grönkålstider är det sannolikt många lätt träiga stammar som åker i komposten (eller rent av i soporna om en nu inte har någon kompost). Själv tar jag naturligtvis vara på dem. Bland annat har jag gjort grönkålsmos av dem och idag kommer tips på en tunnare röra, mer åt det såsiga slaget att göra av de lite hårda grönkålsstammarna.

Grönkålssås med tofu och pepparrot
ca 4-5 dl

ca 200 g grönkålsstammar
200 g mjuk tofu (naturell)
salt/örtsalt
svartpeppar
1 msk riven pepparrot
ev en slatt kokosmjölk

Ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i 5-10 minuter eller tills de är ganska mjuka. Häll av kokvattnet och låt svalan en liten stund. Lägg i mixer tillsammans med tofu, salt, svartpeppar och riven pepparrot. Blir det för tjockt så späd ev med kokosmjölk eller havregrädde.
Håller ett par dagar i kylen.

Koka fullkornspasta. Häll av vattnet och blanda sedan pastan med ca 1 dl av grönkålsröran. Klart.

Vill du ha mer så servera pastan och grönkålssåsen tillsammans med en enkel tomatsås.
Tips på en snabb sådan att göra i stekpannan:
1 finhackad schalottenlök/1 riven vitlöksklyfta/2 hackade tomater/pressad citron/en klick dijonsenap/en klick tomatpuré/timjan/oregano/salt/svartpeppar/ev paprikapulver.

Smaklig spis!

***

Grönkålspesto

Säkert är det många som slänger bort stammen från grönkålen, som kan vara lite torr och trådig. Eller broccolistammen. Eller fullt dugliga bitar av morötter, paprika och ja vad det nu kan vara i frukt- och grönsaksväg. Jag skäms å era vägnar.
Tvi vale för hur mycket mat som slängs här i världen. I rapporten Global food - Waste not, want not, står att läsa  det är så mycket som 30-50 % av all matproduktion som aldrig blir uppäten. Samtidigt läser jag i GP att några professorer tycker växtförädling är livsviktigt på grund av en beräknad växande befolkning på vår jord. Jag kan inte låta bli att förundras över det påstående och tänker att vi i alla fall borde börja med att ta hand om och utnyttja det som redan finns. Eller? Ekvationen går annars inte ihop. Producera mer - så vi kan slänga än mer? Eller vad?

Mer om Taste the Waste hittar ni här.

Så koka era grönkålsstammar som om de vore broccoli, gör Grönkålsmos av dem eller så mixa till en:

Grönkålspesto

kokta grönkålsstammar
färsk koriander
lime
olivolja
flingsalt

Beroende på vikten grönkålsstammar så varierar övriga ingredienser. Börja med att ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i vatten tills de är mjuka. Häll av vattnet och låt grönkålen ånga av en kort stund. Lägg sedan i mixer och tillsätt till en början 1/2 pressad lime, någon matsked olivolja och en näve färsk koriander. Mixa. Salta. Mixa lite till. Är det för torrt så tillsätt mer lime. Mixa. Smaka. Mer olivolja. Mixa. Smaka och se om peston nått önskvärd konsistensen.
Ät på en skiva surdegsbröd eller med spagetti och tomatsås. Och för icke-veganer funkar grönkålspesto till både buffalomozzarella och getfeta.

Smaklig spis!


Trots allt är det främst vi här i Europa och de så kallade utvecklade länderna och post-industriella samhällen som slänger bort mest av fullt duglig mat. Vill du veta mer om hur du kan göra för att slänga bort mindre mat så ta en titt på sidan Konsumentföreningen Sthlm gjort om just detta ämne.

***

Efter solsken kommer sopberg*

Trots att regnet smattrat mot rutorna här idag och leran skvätt långt upp på ryggen under cykelturen, kan det väl ändå inte vara långt kvar tills det är dags för att åter sätta dessa särskilda sopkorgar i bruk? Jag tvivlar varje vår att det faktiskt ska bli grönt varmt och soligt igen men det enda som inte sviker mig är dock årstiderna som alltid kommer och går. År efter år efter år efter år. Personligen har jag ingen brådska vad gäller gröna löv och hetta men att slippa strumpor och kunna gå barfota gillar jag trots allt. I alla fall lika mycket som jag gillar att dra på mig tjocka raggsockor på hösten :)

En sak som är lika säker som att våren alltid kommer efter vintern är att det, och jag snor en rubrik från Sydsvenskan, efter solsken kommer sopberg.
Jag är definitivt ingen vän av engångsgrillar. Tycke det är helt förkastligt och blir ledsen varje gång jag ser folk förstöra naturen, särskilt gräsmattor, med dem. Det faktum att de är gjorda av aluminium, vilket förvisso är det tredje vanligaste grundämnet på jorden (näst efter syre och kisel) men extremt energikrävande att framställa. Aluminium utvinns ur bauxit. Genom att återvinna aluminiumprodukter och tillverka t ex nya aluminiumburkar går det åt endast en bråkdel av den energi det går åt att utvinna aluminium ur bauxiten.

Inte undra på att vi började panta burkar. Det tog trettio år från det att de första plåtburkarna öl såldes tills vi började panta dem. Enligt Returpack köper svenskarna över 1 miljard aluminiumburkar om året. Hela 90 % av dem återvinns. Sedan 1984, i snart trettio år, har vi alltså pantat burkar och sedan dess har pantsystem för plastflaskor, de så kallade PET-flaskorna, också införts. Jag minns också en period då man fick pant på vinflaskorna (i glas) som man tog med sig tillbaka till systemet. Varför tog dom bort det för?
Förresten, vet ni att Systembolaget haft lördagsöppet i snart tio år? Nu är det väl dags för söndagsöppet också.


Så, alla ni som tänker använda engångsgrillar av aluminium från och med nu och ca ett halvår framåt, snälla, lämna dem till återvinningen. Precis som med övriga medhavda förpackningar. Och dessutom, grilla smart och låt bli att sätta engångsgrillarna på gräsmattorna. De bränner bort gräset och det blir kala fläckar där. Det tar lång tid för gräset att återhämta sig och har man riktigt otur är även rötterna bortbrända så nytt gräs behöver sås.

***

*Rubriken har jag lånat från en artikel i Sydsvenskan 2007.