Tunna rödbetsskivor och getfeta

Nu börjar årets första skörd av rödbetor dyka upp. En del så små och oförskämt dyra att jag faktiskt lämnat kvar dem i butikshyllan men förra veckan hittade jag ett par riktigt fina ekologiska rödbetor på Ekostore, som inte längre har någon egen hemsida men väl en egen fb-sida. Vanligtvis brukar jag äta säsongens färska rödbetor kokta och servera med enbart smör och salt. Eftersom jag inte har smör hemma så blev det en annan säsongspremiär i år. En slags vegetarisk carpaccio. Dock kunde jag inte stå emot ostsuget längre än två veckor så ett paket av Zetas Getfeta åkte med hem i matkassen en dag.

Tunna rödbetsskivor och getfeta
1 port

2 medelstora ekologiska rödbetor
ca 50 g getfeta
olivolja, ekologisk
flingsalt

Skala och hyvla rödbetorna med hjälp av en osthyvel. Koka rödbetsskivorna ett par minuter. De behöver inte bli alldeles genomkokta utan låt dem ha rätt så mycket tuggmotstånd kvar. Häll av vattnet och låt rödbetsskivorna rinna av i  ett durkslag. Lägg upp på fat och varva rödbetsskivor, flinsalt, smulad getfeta och olivolja omvartannat.

Smaklig spis!

***

Grönkålspesto

Säkert är det många som slänger bort stammen från grönkålen, som kan vara lite torr och trådig. Eller broccolistammen. Eller fullt dugliga bitar av morötter, paprika och ja vad det nu kan vara i frukt- och grönsaksväg. Jag skäms å era vägnar.
Tvi vale för hur mycket mat som slängs här i världen. I rapporten Global food - Waste not, want not, står att läsa  det är så mycket som 30-50 % av all matproduktion som aldrig blir uppäten. Samtidigt läser jag i GP att några professorer tycker växtförädling är livsviktigt på grund av en beräknad växande befolkning på vår jord. Jag kan inte låta bli att förundras över det påstående och tänker att vi i alla fall borde börja med att ta hand om och utnyttja det som redan finns. Eller? Ekvationen går annars inte ihop. Producera mer - så vi kan slänga än mer? Eller vad?

Mer om Taste the Waste hittar ni här.

Så koka era grönkålsstammar som om de vore broccoli, gör Grönkålsmos av dem eller så mixa till en:

Grönkålspesto

kokta grönkålsstammar
färsk koriander
lime
olivolja
flingsalt

Beroende på vikten grönkålsstammar så varierar övriga ingredienser. Börja med att ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i vatten tills de är mjuka. Häll av vattnet och låt grönkålen ånga av en kort stund. Lägg sedan i mixer och tillsätt till en början 1/2 pressad lime, någon matsked olivolja och en näve färsk koriander. Mixa. Salta. Mixa lite till. Är det för torrt så tillsätt mer lime. Mixa. Smaka. Mer olivolja. Mixa. Smaka och se om peston nått önskvärd konsistensen.
Ät på en skiva surdegsbröd eller med spagetti och tomatsås. Och för icke-veganer funkar grönkålspesto till både buffalomozzarella och getfeta.

Smaklig spis!


Trots allt är det främst vi här i Europa och de så kallade utvecklade länderna och post-industriella samhällen som slänger bort mest av fullt duglig mat. Vill du veta mer om hur du kan göra för att slänga bort mindre mat så ta en titt på sidan Konsumentföreningen Sthlm gjort om just detta ämne.

***

Vattenmelon med örtricotta och livets vedermödor

Kanske är det sommartiden, frånvaro av semester och ledighet, utanförskapet eller bristen på meningsfullhet som gör det men jag är oerhört gråtmild nu. Tänker mycket på hur mitt liv såg ut för 15-20 år sedan (hissnande att se tillbaka så många år utan att för den skull föreställa sig själv som en fyraåring). Inte för att jag var särskilt lycklig och trivdes då, men synen på livet och framtiden var galet olik min verklighet idag. Jag längtade så efter att bli vuxen. För jag trodde vuxna människor var snälla och ordentliga. Att vuxna människor brydde sig och inkluderade varandra. Ja, jag trodde att jag skulle på vara delaktig och bidra till något gemensamt. 
Så kolossalt fel jag hade.

Jag har alltid varit mer eller mindre utanför, det där femte hjulet, och alldrig egentligen tillhört något av alla de konstellationer av kompisgäng som funnits omkring mig sedan skoltiden. Den ensamheten är jag van vid och har väl hittat ett hyfsat välfungerande förhållningssätt till det. Samma sak vad gäller singellivet. Att vara helt ensam och bara behöva rå om sig själv är å ena sidan, i mångas ögon säkert en otrolig frihet. Troligtvis finns där en och annan förälder och partner som ibland önskar sig en bit av den friheten. Å andra sidan får man aldrig stöd. Aldrig någon som hjälper till med att laga mat, hämta tvätt, handla, fixa cykeln eller tar hand om en när man är sjuk. Aldrig någon som lägger en varm arm om axlarna när livet är tufft.

Men det är något jag inte har erfarenhet av så det kanske bara är en romantiserande bild av ett liv ingen egentligen vill ha? Kanske är det bara normen av vad vi anser "normalt" och alla som inte så att säga lyckas med det, är det något fatalt fel på? Det blir lättast så. Att peka ut den och det som är "udda". Eller?
Min absoluta prövning består nog hur som helst i att under i stort sett hela mitt vuxna liv, inte ha en skälig inkomst att leva ett vuxet liv med. Att inte kunna gå ut, gå på bio, gå på restaurang osv utan att behöva spara ihop till det under flera månader. Precis som vad gäller hyfsat regelbunda tandläkarbesök. Att gå till frisören är inget att ens överväga. Och när en inte har råd att hålla sig med månadskort för kollektivtrafiken, så finns längre resor inte ens inom tänkbart räckhåll.

Jo, jag inser att det är mitt förhållningssätt och mina förväntningar på livet och vad det innebär att vara vuxen, som måste ändras. Inte minst mina föreställningar om att de flesta vuxna skulle sluta bete sig som om de var osäkra tonåringar. Det är förmodligen förmätet av mig att gå här och önska livet skulle blivit annorlunda men jag känner mig snuvad på konfekten. Jag som längtade så efter att bli vuxen och få klara mig själv.
Dyrt och heligt har jag lovat att dygnet runt stå till samhällets förfogande, alternativt pysslat med samhällsnyttig tjänst. Varje månad. En signerad närvarorapport till myndighetssverige. I flera år. Samtidigt som livet som den fria, oberoende singelkvinnan ska hålla skenet uppe. Som att livet vore en fest och att jag kan göra precis vad som helst.

Well, vissa saker får man helt enkelt bara lära sig att hantera. Så även att sommaren är kort och det mesta regnar bort. Det enda en kan göra är att nu passa på att frossa i alla primörer som kommer på löpande band. Och njut av alla smakrika frukter som går att få tag på nu.

Färskoströra med örter till saftig vattenelon
1 port

50 g ricotta
2 msk turkisk yoghurt
gräslök
dragon
flingsalt

så mycket vattenmelon du orkar

Blanda ihop ricottan och turkisk yoghurt med en gaffel. Hacka generöst med färsk gräslök och dragon. Rör ner i ostblandingen. Salta.
Skär upp så mycket vattenmelon du vill ha. Själv brukar jag skära i bitar om jag äter i sallad men stavar om jag äter med fingrarna. Klart. Ät som mellanmål, kvällsmat eller servera tillsammans med kryddig färskpotatis och bondbönor.Dessutom är ingredienserna få och enkla så det är bara att öka på om det ska räcka till fler än en person.


Smaklig spis!

***

kidneybönshommus

Kidneybönor i blöt

Det är ingen hemlighet att jag blötlägger och själv kokar de flesta bönor jag äter. Sällan handlar jag på burk. Eftersom det tar sin lilla tid så gör jag såklart flera deciliter åt gången. Vanligtvis lagar jag sedan mat att frysa in i lunchlådor eller så fryser jag helt enkelt in 100-gramsportioner med de kokta bönorna. Perfekt att ta fram vid senare tillfälle och pytsa i vad det nu kan vara för grönsaker som steks i pannan. Ibland händer det dock att jag låter en skål med kokta bönor bli kvar i kylen med tanken att "de kommer gå åt i veckan". Av outgrundliga anledningar gör de inte alltid så. Borde lärt mig vid det här laget.
För att undvika missöden och eventuellt kasserande av möglig mat händer det faktiskt att jag förekommer mig själv. Jodå, även jag har mina ljusa stunder.
Så det är bara att ta fram den älskade handmixern, riva av ett nummer, och vips har man gjort sig lite hummus. I det här fallet kidneybönshummus.
Ingredienserna är få:

kokta bönor (vanligtvis kikärter)

thahini

pressad citron

vitlök

spiskummin

salt

(olivolja)

 

Och ja, jag höftar med måtten! Det vill säga att jag tar lite efter mängden kokta bönor det handlar om. Smakar av. Pytsar i lite mer av vad jag tycker saknas. Tidigare har jag även gjort rödbetshummus och om ni vill ha idér på smaksättningar för er egen hummus så ta en titt hos de här hummustillverkarna jag råkade på idag.
Oavsett bönor och smak tycker jag det är gott på en skiva bröd, t ex som kvällsmat ihop med en kopp te. Eller på tortilla som toppas med t ex skivor av tomat och avokado innan den rullas ihop. Utmärkt mellanmål/pickninckmat. Beroende på hur fast eller lös du väljer att göra den så går den också bra till råa som rostade rotsaker. Håller ett par dagar (till) i kylen. Om inte annat går hummusen åt fortare än de kokta bönorna i skålen.

Smaklig spis!

***

Haricots verts med dressing och rostade hasselnötter

I helgen var jag på adventsmiddag. Lite lustigt är det allt då jag å ena sidan blir bjuden och andra sidan själv lagar maten. Så kan det bli ibland när man inte äter kött. En hel del personer som inte är vegetarianer har svårt att laga mat till en vegetarian. Är de dessutom fast i LCHF-träsket blir det inte mycket över till veganer och vegetarianer. Lite skrämmande tycker jag det är då jag är av den åsikten att man måste äta frukt och grönt fast man är köttätare. Hur som helst. Jag avstod från de kapris- och fetaostfyllda nötfärsbiffarna och mumsade istället i mig en hel del haricots verts. Har förälskat mig i honungsdijonsenapen och tänkte först använda bara den. Men så råkade jag få smaka på en balsamicovinäger med åkerbär i. Det är inga bär vi är direkt bortskämda med här på västkusten. Och tjena vad god den var. Det blev helt enkelt till att blanda honungsdijonsenap och balsamicovinäger smaksatt med åkerbär, salt och peppar.
Hur gott som helst! Skulle man nu inte råka ha någon sådan vinäger hemma skulle jag istället använda hallonvinäger. Av erfarenhet vet jag att det smakar gott på varma haricots verts.


Så, koka i vatten eller ångkoka de gröna bönorna (mängd varierar och är helt avgörande efter hur många ni är samt om det är köttätare och/eller vegetarianer som ska äta). Rosta under tiden hasselnötterna i en torr stekpanna. Hacka en del av nötterna innan de rostas. Blanda 3 delar honungsdijonsenap (alternativt vanlig dijonsenap och honung) och 2 delar vinäger. Pressa i en liten klyfta vitlök. Salta och peppra efter smak. Ringla över de varma upplagda bönorna. Det går också bra att istället strö flingsalt och dra några drag med pepparkvarnen över bönorna på fatet. Haricots verts kallnar tyvärr alldeles för fort så värm gärna uppläggningsfatet innan du lägger upp allt. Servera omgående!


Smaklig spis!