Grönkålssås och fullkornspasta

Matsvinnet är på tok för stort. Det slängs ohyggligt mycket mat här i världen. Samtidigt som ohyggligt många inte har mat nog för dagen. Vattnet sinar och miljön förstör på grund av den enorma matproduktionen som pågår världen över. Jag har ingen quick fix på det så här mitt i veckan, mitt i livet, mitt i utanförskapet men av mina samlade kunskaper vågar jag ändå påstå det är helt *** galet. Vi kan bara inte fortsätta hantera mat på det sätt vi idag gör.
Brittiska Institution of Mechanical Engineees gav tidigt i år ut rapporten Global Food - Waste not, want not (pdf) och skriver i den att orsakerna till att så mycket som 30-50 %, det vill säga 1.2 - 2 miljarder ton, av all producerad mat slängs varje år. Dels på grund av dålig kunskap om skörd, förvaring och transport samt matsvinn i handeln och av konsumenter.

"...unnecessarily strict sell-by dates, buy-one-get-one free and Western consumer demand for cosmetically perfect food, along with "poor engineering and agricultural practices", inadequate infrastructure and poor storage facilities." (ur nämnda rapport)

Jag har varken vuxit upp i eller fostras in i något särskilt miljömedvetet eko-reko-tänk och vet inte riktigt när och hur jag började intressera mig för det. Det var iaf jag som ville ha bruna kaffefilter, bruna näsdukar, Svanen-märkta kuvert och ja, ni minns såklart hur det första miljövänliga pappret såg ut. Minns också en grådassig mapp jag hade i skolan som ut att vara av tuggat tidningspapper. Länge hade vi bara vita och gröna glasigloon på ön och en container för tidningspapper. Senare fick vi även en grön komposttunna bredvid den gamla soptunnan plåt.

Kanske trodde mina föräldrar då att det bara var en tillfällig "grej", som skulle gå över med åren. Så här i efterhand är det bara att konstatera att intresset och medvetenheten snarare blivit än mycket starkare med åren. Om det beror på att jag är grym på att hushålla eller för att jag är tvungen att hushålla pga usel ekonomi ska jag vara osagt men jag skäms när jag tvingas slänga en dålig avokado eller då bönorna hunnit mögla i kylen. Jag skäms för att jag längtar efter att handla nya skor och kläder, gå till frissan, resa till solen, måla om väggarna, slipa golvet, köpa takeaway-mat och vill ha fler storlekar och form på allehanda köksattiraljer. Trots att jag har mer än tillräcklig, inte behöver frysa och fortfarande går i samma vinterkängor sen 1997 (om det blir riktigt kallt vill säga, annars funkar gummidojorna året om). Det gör mig extra ledsam då jag är mindre än en droppe i havet och problemen med detta oerhört stora matsvinn är strukturellt och till största delen skapat av oss i västvärlden.

Det enda jag kan göra är att fortsätta cykla, laga mina kläder, ha det ganska svalt inomhus, sopsorterar och inte minst att ta vara på och använda all mat jag handlar, i så stor utsträckning det bara går.
I dessa grönkålstider är det sannolikt många lätt träiga stammar som åker i komposten (eller rent av i soporna om en nu inte har någon kompost). Själv tar jag naturligtvis vara på dem. Bland annat har jag gjort grönkålsmos av dem och idag kommer tips på en tunnare röra, mer åt det såsiga slaget att göra av de lite hårda grönkålsstammarna.

Grönkålssås med tofu och pepparrot
ca 4-5 dl

ca 200 g grönkålsstammar
200 g mjuk tofu (naturell)
salt/örtsalt
svartpeppar
1 msk riven pepparrot
ev en slatt kokosmjölk

Ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i 5-10 minuter eller tills de är ganska mjuka. Häll av kokvattnet och låt svalan en liten stund. Lägg i mixer tillsammans med tofu, salt, svartpeppar och riven pepparrot. Blir det för tjockt så späd ev med kokosmjölk eller havregrädde.
Håller ett par dagar i kylen.

Koka fullkornspasta. Häll av vattnet och blanda sedan pastan med ca 1 dl av grönkålsröran. Klart.

Vill du ha mer så servera pastan och grönkålssåsen tillsammans med en enkel tomatsås.
Tips på en snabb sådan att göra i stekpannan:
1 finhackad schalottenlök/1 riven vitlöksklyfta/2 hackade tomater/pressad citron/en klick dijonsenap/en klick tomatpuré/timjan/oregano/salt/svartpeppar/ev paprikapulver.

Smaklig spis!

***

Gillar skarpt

Bild lånad från GP/konsument, tagen av Anders Hofgren

Förra veckan läste jag en artikel i GPom Anders Hill, en stor äggkonsument, som en dag reagerade på hur olika storlek äggen i samma kartong hade. Han bestämde sig för att börja väga äggen han köpte hem. Det visade sig att äggens vikt inte stämde vilket förvånade Anders. Hans miniforskning kom att visa på att av 16 äggförpackningar var det endast en (1) där samtliga ägg höll den vikt* som utlovades på förpackningarna. Hela 45 % vägde mindre än de ska. Är det systematiskt fel tro? Ohederlighet eller slarv?
Anders skrev således brev till Axfood (alla ägg han vägt var av Axfoods egna märke) och berättade om vad han kommit fram till. Det automatiska svaret "vi återkommer till sig så snart vi kan" var det enda han fick. Snart efter upptäckte Anders att de XL-märkta äggförpackningarna hade försetts med tillägget "viktklassen 63-73 gram", vilket är absolut missvisande då det är viktklassen för L-märkta ägg, och han fortsatte väga sina inköpta ägg med oförändrat resultat.
När Anders väntat tre veckor på svar från Axfood så kontaktade han GP, som i sin tur vägde ägg och kom fram till liknande resultat. När GP därefter kontaktar Axfood i samma ärende kommer en ursäkt till Anders och värdecheckar som kompensation.

Pressansvarig för Axfood lovar att utreda saken genom att vända sig till sina leverantörer. Angående etiketter märkta med XL och redovisar vikten för ett ägg i L-klassen menar han det är någon som helt enkelt tryckt ut en felaktig etikett. Ordförande i Svenska Ägg menar istället att några gram mer eller mindre inte bör uppfattas som ett problem, tanken har tydligen inte ens slagit henne, (trots att ägg förpackas enligt fyra olika viktklasser!) och hon ser förpackningar för ägg i olika storlekar hade varit justare mot konsumenterna. Hur tänker hon där?

Två äggulor - tur eller otur?

Så varför gillar jag Anders då? Jag gillar konsumenter som faktiskt reflekterar över vad de köper med sig hem från affären. Som reagerar på vad förpackningen säger och vad som faktiskt finns i den. Det är ingen överraskning att förpackningarna bilder allt för ofta ljuger. Inte minst vad gäller färdiga rätter (och jag letar febrilt efter den underbara sidan, som florerade för ett par år sedan, vilken visade en mängd exempel på detta fenomen. Särskilt vad gäller färdig mikromat. Någon som minns?). Även texten kan vara vilseledande vad gäller vikt och vilka ingredienser produkten innehåller.
Själv har jag tidigare skrivit om mungbönorna från Nylands Gröna Linje i Brämhult som långtifrån höll den vikt som förpackningen utlovade. Jag fick ett mycket underligt svar från den enda, via mail, kontakuppgift jag kunde hitta:

"Hupps, det var inte alls roligt att höra. Då vi har sålt företaget o vi varit många som packat även jag själv, ibland väger vi tråget men helt klart har något gått snett. jättetråkigt men om du vill så ring till mig, kan lägga av ett kg mungbönor på FRAM på Nordenskiöldsgatan."

Precis då var jag på snabbvisit i Stockholm. Jag svarade henne samt tackade för erbjudandet. Jag frågade även efter kontaktuppgifter till nuvarande ägare till företaget och/eller den som ansvarig för packningen? Jag har inte hört en flaska av henne sedan dess. Och inte har jag varit särskilt sugen på 1 kg mungbönor heller.
Poängen med att uppmärksamma tillverkare och/eller försäljare på felaktig information/innehåll är inte att få värdecheckar, tillgodokvitto, gratis mat eller vad företag nu erbjuder, utan snarare Handlar det om att jag som konsument inte vill bli lurad. Det är inte ok att lämna vilseledande information på förpackningar. Det är inte ok att varken visa eller påstå något om innehållet som inte stämmer överens med verkligheten. Det handlar alltså inte om mitt personliga tyckande för det finns lagar och regler vad gäller mat och förpackningar av mat.

Det ställs många krav på maten från oss konsumenter idag. Inte bara vill vi ha mat utan allt för många tillsatser, den ska vara ekologisk, gärna rättvis också, inga onödiga förpackningar och gärna närproducerad. Allt för ofta vaggas vi in i en falsk trygghet att det vi köper är ok och uppfyller allt vi vill. Det är lätt att stirra sig blind på t ex sockermängden, fiberprocent osv. En liten märkning här döljer palmoljan där, en ökning här döljer förtjockningsmedel och onödiga kemikalier där.
Fler borde reagera, uppmärksamma och kommentera felaktigheter med flera av våra dagligvaror. Kanske är jag ensam om det men jag lägger i stort sett alla pengar som blir över efter hyra, el, internet,telefon, försäkringar och CSN, på mat. I praktiken är förstås bara en droppe i havet men jag är långtifrån ensam i kassaköerna på Hemköp. Det är inte mer än rätt att jag ska få med mig hem det jag enligt förpackningen tror att jag köpt.


Våga säga ifrån!


*Viktklasser för ägg:

S små under 53 gram
M medlestora 53-63 gram
L stora 63-73 gram
XL mkt stora 73 gram eller mer

***

Heja Blåvitt

Bilden lånad av Konsumentföreningen Väst's fb-sida

Men alltså, kolla in det här! Nostalgi på hög nivå. Eller? Jag kan inte minnas att vi hade en endaste blåvit produkt hemma när jag växte upp. På ön där jag växte upp fanns både en ICA och en Konsum. Jojo. Faktum är att mamma sällan handlade på Konsum. Den affären låg förvisso någon km bort från där vi bodde och ICA bara 100 meter ifrån. Men jag tror det fanns andra faktorer som låg bakom valet av butik.
Men, det hindrar inte från att minnas den blåvita vaniljglassen. Den blåvita spagettin. Den blåvita tandkrämen Det blåvita kaffet osv. Och inte minst Konsums blåvita kassar med den liggande 8:an, evighetstecknet. En alldeles förträfflig symbol tycker jag och trots att Domus nu bytt namn till Coop och ändrat färg till grönt, så finns Konsum kvar och Konsumentföreningarna använder sig fortfarande av evighetstecknet, om än i nydesign.

Jag tänker i alla fall hålla utkik efter produkterna som nu gästspelar hos Coop. En MUGG, en TYGKASSE och definitivt en plåtburk för TE ligger i topp på önskelistan.
Som grädde på moset nåddes jag av detta meddelande om Blåvitts gästspel, precis samtidigt som Blåvitt tog 3 poäng i kvällens derby.

***

Smaka, lukta och titta - så sparar du både pengar och miljön

Bäst före-dag-märkning är:

en rekommendation från tillverkaren, det går ofta att äta livsmedlet flera dagar till om det har förvarats rätt. Undantaget är känsliga livsmedel som vakuumförpackad lax.
Sista förbrukningsdag betyder att livsmedlet kan vara otjänligt när datumet passerat. Märkningen används på känsliga produkter som snabbt kan försämras, t ex köttfärs, rå fågel och rå fisk.

Som jag skrev i går är min näsa och tunga mina bästa matlagningsredskap. Det vill säga att förutom att titta på ingredienserna också omedelbart känner om något ligger och blir dåligt där inne i kylen. Dessvärre verkar större delen av befolkningen i detta land inte utnyttja sina näsor och tungor vilket gör mig något beklämd. Jo jag blir till och med illa berörd av människor som slänger ut brukbar och helt oförstörd mat. Det värsta jag varit med om var när någon öppnade ett mjölkpaket, vars bäst-före-datum gått ut, och hällde ut allt i vasken. Den kan vi inte servera på gröten idag. Utan att varken lukta eller smaka på den till synes helt drickbara mjölken som forsade ut i rören genom vasken. Eller ja, kanske inte värsta men sådant gör mig arg. Riktigt arg.


Jag förstod inte då och förstår fortfarande inte hur man som en vuxen och ansvarsfull kan hälla ut så mycket duglig mat. I en rapport (förvisso inte vetenskaplig sådan) Konsumentföreningen Stockholm gav ut i maj förra året står det att vi häller ut 7,5 dl flytande föda i vasken varje vecka. Främst verkar det vara mat över från måltider och matlagning, sedan mat kvar i förpackningar (vilket i sig kräver ett eller flera egna bloggposter) och utgången datum på tredje plats. Bedrövligt tycker jag och då menar rapportförfattarna på att det nog till och med i underkant och att vi förmodligen häller ut än mer flytande föda än så.

KfS's senaste rapport visar att hela 6 av 10 vet inte skillnaden mellan bäst före-datum och sista förbrukningsdag för märkta matvaror. Vad jag reagerar allra starkast på i den rapporten är de förklaringar deltagarna som svarat ja och påstår sig veta skillnaden mellan ovan nämnda märkningar. Exempel hämtade från rapporten är som följer:

• Bäst före ska konsumeras före detta datum. Sista förbrukningsdag innebär att jag kan konsumera den samma dag som märkningen.
• Betyder samma sak
• De är färska fram till den dagen
• Efter bäst före finns en tid fram till sista förbrukning
• Egentligen ingen skillnad, det är överdrivet!!
• Sista förbrukningsdag betyder att produkten ofta möglar/blir dålig ca 2 dagar innan detta datum. Däremot bäst- före-dag är endast en beskrivning om när produkten börjar förlora den kvalité som de skriver på förpackningen att den har.
• Ålder på varorna

Kan nu inte låta bli att fundera på hur jag själv vet. Hur har jag lärt mig saker om mat, förvaring och hållbarhet. Är det min mamma? Är det från hemkunskapen i skolan? Är det från radio, tv och tidningar? Är det den ansträngda ekonomin? Jag är ingen speciell person med speciella matkunskaper. Är allt annat än kock, kallskänka, kostvetare, dietist, livsmedelskontrollant, arbetar varken på Konsumentverket (även om det skulle vara roligt) Livsmedelsverket, Miljöförvaltningen eller någon av landets konsumentföreningar och tänker att om jag då kan lyckas ha hyfsad koll så gör väl alla andra också det.

Så fel jag har.

Kanske borde jag inte vara så överraskad i ett land där över 2000 personer röstat i frågan om en Hollywoodkändis ofödda barn är en flicka eller pojke. Eller där landets största morgontidning ställer frågan till sina läsare om det är halt ute. En krönika signerad Fredrik Virtanen riktar ljuset åt allting dumt. Om huruvida det är DN:s dumheter som får honom att fly landet har jag förvisso svårt att tro. Men visst skulle jag också fly landet för en tid om jag bara hade medel för det.

Här fanns tidigare ett filmklipp från Youtube som inte längre är tillgängligt.

Projektet Släng inte maten kan vara ett bland de bästa projekten som just nu pågår i vårt avlånga land. Skulle det råka vara så att du inte bryr dig ett skvatt om miljön kanske det faktum att du kommer spara en del slantar på att äta upp den mat du handlar med dig hem istället för att slänga ut den med soporna skulle få dig på andra tankar. Vill du ha hjälp på vägen kan du ladda ner broschyren Släng inte maten här. Fler filmer som KfS/Släng inte maten har gjort hittar du här.

Det går att äta många livsmedel en period efter bäst före-datumet passerats. använd dina egna sinnen. Smaka, luta och titta! Läs mer hos Livsmedelsverket om bäst-före-datum och matens hållbarhet.

***

14 december och vegansnack

Enligt Konsumentföreningen Stockholm (Kfs) slänger vi 12 procent mer mat än vanligt under julen. Tydligen har de utarbetat någon form av portionslista för julbordet. Men hur det beräknat kring det vet jag inte. Kanske ni som äter sådan mat känner igen er? Jag kan inte dra mig till minnes att jag ätit så mycket på den tiden så jag åt kött ens. Nyligen skrev jag detta inlägg om hur mycket mat vi slänger. Lantmännen bland andra drog igång en kampanj om att låta bli att slänga mat. Det är ju något som gäller alla, oavsett vegetarian eller karnivorer. Kfs har tagit fram guiden Släng inte maten som ger tips och råd om hur du kan förvara maten för bästa hållbarhet mm. Det sägs också att vegetarisk mat är bättre för miljön. Det syftar väl då på att djurhållningen kräver mycket energi i olika former.

Själv är jag förvisso vegetarian, och i mångt och mycket även vegan (vad gäller maten jag lagar och äter är den i stort sett alltid vegan. När jag bakar bullar och kakor använder jag numera smör, mjölk och ägg), och skulle gärna se fler människor välja bort kött i större utsträckning än idag. Men men, det är såklart upp till var och en. Bara man är medveten och tänker sig för vad man stoppar i munnen. Det är liksom svårt att bara rycka på axlarna och inte veta hur djurindustrin ser ut idag.* Se till att använda bra och reko råvaror och så lite hel- och halvfabrikat som möjligt är man en bit på vägen.

***

När jag började skifta matpreferenser letade jag många vegetariska kokböcker men fick den ena besvikelsen efter den andra. Så mycket ägg och ost i vartenda recept. Likadant med mat på stan då de vegetariska rätterna allt som ofta bestod i en stor tallrik full med vit pasta, gräddsås och riven ost. Knappt en grönsak så långt ögat nådde. Det finns bra mycket bättre vegetariska kokböcker nu och vad gäller utemat vet jag inte då det inte är en del av mitt liv längre p g a ekonomin. Bland bloggar vet jag att vi vegetarianer och veganer ligger i utkanten bland alla andra storfräsare och köttspecialister. Svårt att klättra på alla statistiklistor och på allvar utmana de andra matbloggarna men det finns en del såklart. Kvaliteten skiftar dock väldigt mycket. Enligt min mening finns det allt för få bra, rena och näringsriktiga vegan/vegetariska bloggar med det sagt är det inte utan att en och annan sticker ut.

Min absoluta veganbloggsfavorit är Vegologi. I början tyckte jag det var så härligt befriande med Rasmus bilder, uppifrån och ner, på sina prickiga tallrikar med något "grönsakshack" för dagen. Precis som min egen matlagning. Inga lookalikes. Precis som med så många andra bloggare har frekvensen sviktat och efter ett tag fanns heller inga bilder. Men Rasmus började jobba som kock på en vegetarisk restaurang. Vet faktiskt inte om han fortfarande gör det men hur som helst ploppar det upp recept i en jämn ström i alla fall. I somras gjorde radions Meny besök hos honom. Se och hör här. I november tidigare i år blev Vegologi och ett av Rasmus recept utnämnd till Årets potatisstjärna 2010. Och nu, gör som jag och rösta på Vegologi i Årets Veganblogg 2010!

Ha en bra tisdag!

* Har ni inte redan sett den så se Food Inc. Lyssna på P1:s dokumentärserie Matens Pris (sänds inte längre men det går att lyssna på avsnitten igen samt att det finns massor av artiklar att läsa på hemsidan). Jag minns också ett program Jamie Oliver hade men hittar tyvärr inget om det på nätet nu, där han hade en slags restaurang med massor av inbjudna gäster. Innan de fick äta hade Jamie "lektion" om ägg, kycklingar osv. Någon som har sett och minns?