Världens bästa diet - finns den?

Vi äter mer och mer samma sorts mat världen över. På gott och ont. Enligt Kew, The Royal Botanic Gardens i London, finns i runda slängar 30 000 ätbara grödor. Av dem äter vi i princip bara ris, majs och vete. Sorgligt men sant.
På Kew finns Millennium Seed Bank där nära 2 miljarder olika frösorter finns förvarade. Tanken är att innan år 2020 ha sparat 25 % av världens alla plantfrön, främst från de mest utsatta områden på jorden som riskerar att värst drabbas av klimatförändringar och annan förstörelse av oss människor (bl. a. att det faktum att vissa grödor exploateras till den grad att det slår ut andra unika grödor samt gör en del råvaror otillgängliga för lokalbefolkningen (t. ex. quinoa) genom att de blir för dyrt för dem och tvingas leva på billigare importerade hel- och halvfabrikat).

I takt med att vi utsätter våra smaklökar för nya smaker och råvaror, med mat från jordens alla hörn, och skaffar oss en allt mer varierad kost, äter vi alltså globalt sett mer och mer samma råvaror. Hur har det blivit så? Vad gör det med oss som människosläkte? Och vem i världen äter egentligen den bästa maten? Frågorna haglar.
I den brittiska dokumentären World's best diet finns några av svaren. Har du inte sett så skynda att se på SVTplay. Del 1 (tyvärr ej längre tillgänglig) och 2 finns tillgängliga någon dag till. I filmen får vi följa Jimmy Doheryt (välkänd grisuppfödare i England) och Kate Quilton (brittisk TV-profil) på en resa jorden runt. De presenterar 50 länder, vilka rangordnats från de värsta till de bästa dieterna för ett långt och hälsosamt liv (mer info om hur de satt ihop listan) Några faktorer som används för denna rangordning är bland andra:

alkohol
fettyper i kosten
fetma
kostrelaterad cancer
diabetes
livslängd

Från 1970-talet och framåt har kostrelaterade sjukdomar som fetma, diabetes och hjärt-kärl-sjukdomar ökat världen över. Inte sällan i länder som tidigare haft en frisk och långlivad befolkning. Det är nämligen under 70-talet som grödor, främst majs, börjar industriodlas på bred front. Dock inte för de goda råvaran i sig utan för massproduktion av majssirap, ett billigt sötningsmedel. Företag börjar dessutom kräva att bönder jorden runt odlar samma varitet av grödor, vilket i sin tur resulterar i att allt fler grödor försvinner från jorden och därmed också våra matbord. Av olika anledningar är det även som så att vi börjat äta mer och mer halv- och helfabrikat, vilka i sin tur har alltför ensidigt innehåll och oftast innehåller just majssirap.
Bästa dieten är således...

* * *

För den nyfikne och kostintresserade följer här en sammanfattning av dokumentären.

#50 Längst ner på listan finns Marshallöarna. Hur är det möjligt att befolkningen på dessa paradisiska atoller i Stilla Havet, som i princip levt på kokosnötter och fisk, är så körda i botten vad gäller kostrelaterade sjukdomar. Människorna dör främst av diabetes. Det är förfärligt sorligt. I mitten av 1940-talet berövades befolkningen på sin största råvara, fisken, genom de amerikanska kärnvapensprängningar."Vattenfolket" kom inte längre åt fisken ute i havet och tvingas numera leva på  billiga amerikanska importvaror som t. ex. SPAM och andra konserver och helfabrikat. Marshallöarnas befolkning dör främst av diabetes.

#49 Ryssland. Där äter en trots allt inte helt uppåt väggarna fel kost utan dör av alkoholens följder, oavsett handlar om alkoholism och andra alkoholrelaterade händelser.
Efter Ryssland följer Kuwait och flera arabstater, som får en allt fetare befolkning av något de kallar "nya-världs-syndromet", där tillgången på så kallad "junk food" är oändlig.

En annan sorglig utveckling är att Mexico hamnar så långt ner som plats #44. Fetman är väl utbredd och för en stat med så fantastisk god matkultur, vilken de skulle kunna leva gott och länge på, så dödar bl. a. läskeblasken allt fler mexikanare för varje år som går.
Mexikos förhistoriska mat består mer eller mindre av endast sju ingredienser:

majs

bönor

pumpa

chili

sötpotatis

kryddor

örter

Ni förstår ju själva, den dieten håller än!

Så följer USA ett par sydamerikanska stater samt östeuropa och Australien, alla med stor andel majssirap i sin kost och där fetma och diabetes dominerar.
Bland de brittiska öarna är hjärtsjukdomar främsta orsaken bakom den låga levnadslängden. Fetma bland barn är också väldigt utbrett. Kosten består främst av mycket friterad mat samt hel- och halvfabrikat. Huvudingredienserna är kort och gott kött, socker, potatis, vete och vegetabilisk olja.

bild från Channel4.com

Kanske något otippat ligger Etiopien på plats #24. Till skillnad från stater som fått allt sämre dieter så har Etiopiens matkultur berikats på senare år och består mest av linser, gryn och frön, rotsaker och nästan inget kött. Det vill säga mycket fibrer. Säkert har flera av er smakat den för Etiopien karaktäristiska injera, pannkakan gjord av teff. Teff består till 2/3 av protein.
Undernäring är dock fortfarande bland de främsta dödsorsakerna och fetma lyser lyser med sin frånvaro.

När listan börjar räkna ner från #20 hamnar en i Asien. Kina ligger t. ex på plats #18. Kan tyckas lite ironiskt med tanke på att deras huvudingrediens är ris som ju alla kolhydraträdda individer flyr som pesten. Dock är kombinationen med en herrans massa grönsaker toppen för ett hyfsat långt och friskt liv.
Sydkoreaner lider allra minst av fetma och diabetes. Deras kost består främst av fisk, gärna rå, och grönsaker. De fermenterar också mycket mat. Hade det inte varit för spriten skulle Sydkorea nog kunna toppa listan men får nöja sig med plats #13.

Så har vi Frankrike som #8, med en befolkning som lever på kött, ost och rödvin. Enligt dokumentären beror den goda placeringen till stor del på helheten. Att fransmän till stor del har riktiga långluncher. De äter sällan "på väg" och det är glest med halv- och helfabrikat när fransmännen lagar mat.

På plats #6 finns Norden (Norge, Sverige och Danmark) och vår mat beskrivs som en slags nordisk medelhavsmat, Intressant nog är det inte en stat utan en religiös grupp, sjundedagsadventisterna, som hamnat på #4. De är i princip vegetarianer, dricker varken alkohol eller koffein och röker inte heller.

Så har vi då kommit till prispallsplaceringarna. På plats #3 var vi finner världens bästa diet hamnar vi i Grekland. På #2 hittar vi inga mindre än italienarna vilka fått se sig besegrade av...

*trummvirvel*

...Island. Jomenvisst. Där äter de knappt någon fukt eller grönsak och dieten består till stor del av fisk och mejeriprodukter, vilket skiljer sig markant åt andraplaceringens Italien. På Island tillagas en hel del mat med hjälp av Islands unika geotermiska energi (genom ångkokning vars utrustning och metod för övrigt skulle vara kul att grotta ner sig i). Att de titt som tätt badar i de varma källorna verkar också göra sitt till för ett långt och hälsosamt liv. 

* * *

Dieterna skiljer sig alltså en hel del åt i toppen så att helt slå fast vem som äter bäst är inte bara svårt utan nästintill omöjligt. Gemensam nämnare är att maten är minimalt bearbetad, hel- och halvfabrikat existerar knappt ens, samt att den är väldigt lokal. Många idkar självhushåll och äter mat från småskaliga lokala jordbruk och mattillverkare. 

Så, det var väl inte så konstigt att jag la på mig sisådär en elva extra kg första gången jag bodde i USA. Idag håller jag mig som vegetarian närmast åt den italienska dieten men som den nyfikna matnörd jag är, som gärna testar nya råvaror, är det inte utan att jag med lätt ångest kokar min quinoa, vispar ihop min chiapudding och äter så kallad superfood från områden där lokalbefolkningen tvingas leva på billiga och usla importvaror.
Det finns definitivt förbättringspotential för mig att ta mitt globala ansvar.
För människorna och för vår gemensamma miljö. 

 * * *

Chemical shit storm

Vad en kan råka på under fem minuter surf på den där internetvågen övergår mitt förstånd. Det kan till exempel vara lustiga, snusförnuftiga, dumma, finurliga "visdomsord" (går oftast under namnet tröttsamma floskler) eller som den här jag hittade i somras:

* * *

Visst är det 51 cm som gäller nu? #PFM12

Egentillverkade 51 centimetrar

Igår vid lunchtid tog Annika och jag båten över till Eriksberg och äntrade återigen mässan Passion för mat (#PFM12). Där möttes vi av ett hav med dignande montrar och en stilla vaggande folkmassa. Som vegetarian ska jag villigt erkänna att det egentligen inte fanns sådär vansinnigt mycket där att varken smaka eller lägga slantarna på. Trots allt fanns ett par montrar fulla av frukt och grönt. MEN, ja det krävs ett men i versaler, då t ex granatäpplen såldes för 30 kr/st och en pakistansk mango kostade 40kr, så gick jag därifrån tomhänt.


Eller njae, inte riktigt helt tomhänt. Jag la vantarna på två påsar Öländska bönchips! Jag vet att de inte är någon nyhet, de har funnits på marknaden några år, men det var första gången jag faktiskt fick tummen ur och smakade på dem. Jag föll pladask. Särskilt för Vinterfest med tryffel som är en säsongssmak. Kan ni tänka er, dessa godsaker är sprungna ur ett inte helt lyckat försök att göra falafel på bruna bönor. Så kan det gå i köket :) Här kan veganer och känsliga vegetarianer sluta läsa/hoppa över ett stycke
Dessutom köpte jag faktiskt med en Nossewurst från Eriksons Chark i Nossebro som jag ska ge bort i present. På bilden ovan ser ni den stolta ägaren och tillverkaren av den 51 centimeter långa korven (och vid närmare eftertanke var den nog närmare 56 cm). Receptet på den har Gustav nog twittrat om i omgångar så följ honom här så ni korvgillare inte missar goda tips!

Utöver fågel, fisk och mittemellan så fanns även en del ost, choklad, olivojor mm. De flesta av dem har sina butiker och/eller återförsäljare här i Göteborg med omnejd och det var alltså inga mässpriser att tala om. Det doftade mat, kryddor och stämningen upplevde jag som ganska lugn och gemytlig. Däremot har jag lite svårt för folk som tar en (1) sked och smakar - med samma sked - på alla sju sorters marmelader, honung eller vad det nu kan vara, så det blev inte så mycket provsmakning av heller. Men det var ändå helt klart ett trevligt besök. Inte minst vinprovningen. Jorå. Ett eget glas och en biljettremsa så var lyckan gjord. Absolut bästa vinstället var Xwine. Tänker att lite av smakprovningen skulle kunna göras på samma sätt. Det vill säga att en fick ett litet fat eller skål i vilken utställarna kunde lägga en klick marmelad, en ostbit och vad det nu är en vill smaka på.

Bilden snodd av Annika,
fast det är faktiskt jag som är fotografen ;)

Största behållningen: förutom sällskapet, helt klart vinprovningen.
Största missen: Halltorps mejeri


Och på tal om vinprovning, om jag någonsin kommer få minst en skälig inkomst för det jobb jag gör vet jag inte riktigt hur jag ska få ihop det till allt jag vill göra. Känns som att pausknappen för livet varit intryckt alldeles för länge och listan på saker-jag-ska-göra-när-jag-har-råd är till bredden fylld för länge, längesedan. Igår skrev jag dit ytterligare en - att bo på en vingård.

***

Fest i dagarna tre

*

Eller ja, det kanske är lite att i med fest i dagarna tre, men nu är det i alla fall åter dags för Passion för Mat i Göteborg. Liksom förra året kommer jag ha nöjet att besöka mässan tillsammans med vännen och matbloggardito SMASKENS vilket jag ser mycket fram emot. Som den vegetarian jag är kan jag säga att mässan bjöd på väldigt mycket kött förra året men där fanns en hel del andra godsaker som knäckebröd, ost, marmelader, frukt, lite grönt och en del vin också. Ska bli intressant och se om utbudet ser annorlunda ut i år.


Kanske ses vi där på mässgolvet bland trängeln och värmen från alla matälskare!

***

* bilden är snodd rakt av från Passion för Mat's hemsida.

Smaka, lukta och titta - så sparar du både pengar och miljön

Bäst före-dag-märkning är:

en rekommendation från tillverkaren, det går ofta att äta livsmedlet flera dagar till om det har förvarats rätt. Undantaget är känsliga livsmedel som vakuumförpackad lax.
Sista förbrukningsdag betyder att livsmedlet kan vara otjänligt när datumet passerat. Märkningen används på känsliga produkter som snabbt kan försämras, t ex köttfärs, rå fågel och rå fisk.

Som jag skrev i går är min näsa och tunga mina bästa matlagningsredskap. Det vill säga att förutom att titta på ingredienserna också omedelbart känner om något ligger och blir dåligt där inne i kylen. Dessvärre verkar större delen av befolkningen i detta land inte utnyttja sina näsor och tungor vilket gör mig något beklämd. Jo jag blir till och med illa berörd av människor som slänger ut brukbar och helt oförstörd mat. Det värsta jag varit med om var när någon öppnade ett mjölkpaket, vars bäst-före-datum gått ut, och hällde ut allt i vasken. Den kan vi inte servera på gröten idag. Utan att varken lukta eller smaka på den till synes helt drickbara mjölken som forsade ut i rören genom vasken. Eller ja, kanske inte värsta men sådant gör mig arg. Riktigt arg.


Jag förstod inte då och förstår fortfarande inte hur man som en vuxen och ansvarsfull kan hälla ut så mycket duglig mat. I en rapport (förvisso inte vetenskaplig sådan) Konsumentföreningen Stockholm gav ut i maj förra året står det att vi häller ut 7,5 dl flytande föda i vasken varje vecka. Främst verkar det vara mat över från måltider och matlagning, sedan mat kvar i förpackningar (vilket i sig kräver ett eller flera egna bloggposter) och utgången datum på tredje plats. Bedrövligt tycker jag och då menar rapportförfattarna på att det nog till och med i underkant och att vi förmodligen häller ut än mer flytande föda än så.

KfS's senaste rapport visar att hela 6 av 10 vet inte skillnaden mellan bäst före-datum och sista förbrukningsdag för märkta matvaror. Vad jag reagerar allra starkast på i den rapporten är de förklaringar deltagarna som svarat ja och påstår sig veta skillnaden mellan ovan nämnda märkningar. Exempel hämtade från rapporten är som följer:

• Bäst före ska konsumeras före detta datum. Sista förbrukningsdag innebär att jag kan konsumera den samma dag som märkningen.
• Betyder samma sak
• De är färska fram till den dagen
• Efter bäst före finns en tid fram till sista förbrukning
• Egentligen ingen skillnad, det är överdrivet!!
• Sista förbrukningsdag betyder att produkten ofta möglar/blir dålig ca 2 dagar innan detta datum. Däremot bäst- före-dag är endast en beskrivning om när produkten börjar förlora den kvalité som de skriver på förpackningen att den har.
• Ålder på varorna

Kan nu inte låta bli att fundera på hur jag själv vet. Hur har jag lärt mig saker om mat, förvaring och hållbarhet. Är det min mamma? Är det från hemkunskapen i skolan? Är det från radio, tv och tidningar? Är det den ansträngda ekonomin? Jag är ingen speciell person med speciella matkunskaper. Är allt annat än kock, kallskänka, kostvetare, dietist, livsmedelskontrollant, arbetar varken på Konsumentverket (även om det skulle vara roligt) Livsmedelsverket, Miljöförvaltningen eller någon av landets konsumentföreningar och tänker att om jag då kan lyckas ha hyfsad koll så gör väl alla andra också det.

Så fel jag har.

Kanske borde jag inte vara så överraskad i ett land där över 2000 personer röstat i frågan om en Hollywoodkändis ofödda barn är en flicka eller pojke. Eller där landets största morgontidning ställer frågan till sina läsare om det är halt ute. En krönika signerad Fredrik Virtanen riktar ljuset åt allting dumt. Om huruvida det är DN:s dumheter som får honom att fly landet har jag förvisso svårt att tro. Men visst skulle jag också fly landet för en tid om jag bara hade medel för det.

Här fanns tidigare ett filmklipp från Youtube som inte längre är tillgängligt.

Projektet Släng inte maten kan vara ett bland de bästa projekten som just nu pågår i vårt avlånga land. Skulle det råka vara så att du inte bryr dig ett skvatt om miljön kanske det faktum att du kommer spara en del slantar på att äta upp den mat du handlar med dig hem istället för att slänga ut den med soporna skulle få dig på andra tankar. Vill du ha hjälp på vägen kan du ladda ner broschyren Släng inte maten här. Fler filmer som KfS/Släng inte maten har gjort hittar du här.

Det går att äta många livsmedel en period efter bäst före-datumet passerats. använd dina egna sinnen. Smaka, luta och titta! Läs mer hos Livsmedelsverket om bäst-före-datum och matens hållbarhet.

***

Hönan eller ägget?

Svårt att riktigt minnas när det var men jag har sett ett par avsnitt på TV som Jamie Oliver gjort om kyckling/äggindustrin. Fragment av programmet ploppar upp i tid och otid i huvudet och jag vill så gärna dela med mig av det till er. I den matfrossartid (julen) som vi nyss lagt bakom oss var det extra aktuellt då mina tankar kretsade en hel del kring vår matindustri. Hur mycket jag än gillar mat och prövar gärna nya smaker och smakkombinationer, blir glad för roliga frukter och grönsaker och så vidare, så kan jag inte bortse från det faktum att mat ändå är ett hett ämne vad gäller miljö, resurser och det faktum att det finns alldeles för många människor på vår jord som inte får tillräckligt med mat för att överleva medan andra bokstavligen äter ihjäl sig.

Och nu har jag rotat klart i det. Här kan ni läsa mer om Jamie's Fowl Dinners Which comes first - the chicken or the egg? I programmet berättar Jamie om hur efterfrågan av billig mat påverkar djuren, och även slutprodukten, på ett negativt sätt och han använder sig av just kycklingar och ägg som exempel.



Se första programmsnutten här och klicka dig sedan fram på Youtube för de resterande delarna.

Under min tid som vegan åt jag såklart inte ägg. För övrigt är jag en periodare när det kommer till just ägg. Bakar hellre bullar och mjuka kakor med ägg snarare än "äggersättning" (består till största delen av stärkelse) men avstår helt från omelett, pannkakor och så vidare. Just nu är jag förvisso inne i en äggätarperiod men vi får se hur länge den varar denna gången. Undviker trots allt en hel del rätter med ägg i och försöker hitta varianter att tillaga till exempel grönskaks- och /eller linsbiffar utan ägg.

Viktigast av allt är ändå att försöka ha koll på och ta reda på så mycket det går om produktionen av äggen vi äter. Eller ja, inte bara produktionen utan hela kedjan från tillverkning och fram till butiken. Är det något vi stödjer? Är det så vi vill att vår mat ska produceras? Är det verkligen någonting vi vill äta?

***

14 december och vegansnack

Enligt Konsumentföreningen Stockholm (Kfs) slänger vi 12 procent mer mat än vanligt under julen. Tydligen har de utarbetat någon form av portionslista för julbordet. Men hur det beräknat kring det vet jag inte. Kanske ni som äter sådan mat känner igen er? Jag kan inte dra mig till minnes att jag ätit så mycket på den tiden så jag åt kött ens. Nyligen skrev jag detta inlägg om hur mycket mat vi slänger. Lantmännen bland andra drog igång en kampanj om att låta bli att slänga mat. Det är ju något som gäller alla, oavsett vegetarian eller karnivorer. Kfs har tagit fram guiden Släng inte maten som ger tips och råd om hur du kan förvara maten för bästa hållbarhet mm. Det sägs också att vegetarisk mat är bättre för miljön. Det syftar väl då på att djurhållningen kräver mycket energi i olika former.

Själv är jag förvisso vegetarian, och i mångt och mycket även vegan (vad gäller maten jag lagar och äter är den i stort sett alltid vegan. När jag bakar bullar och kakor använder jag numera smör, mjölk och ägg), och skulle gärna se fler människor välja bort kött i större utsträckning än idag. Men men, det är såklart upp till var och en. Bara man är medveten och tänker sig för vad man stoppar i munnen. Det är liksom svårt att bara rycka på axlarna och inte veta hur djurindustrin ser ut idag.* Se till att använda bra och reko råvaror och så lite hel- och halvfabrikat som möjligt är man en bit på vägen.

***

När jag började skifta matpreferenser letade jag många vegetariska kokböcker men fick den ena besvikelsen efter den andra. Så mycket ägg och ost i vartenda recept. Likadant med mat på stan då de vegetariska rätterna allt som ofta bestod i en stor tallrik full med vit pasta, gräddsås och riven ost. Knappt en grönsak så långt ögat nådde. Det finns bra mycket bättre vegetariska kokböcker nu och vad gäller utemat vet jag inte då det inte är en del av mitt liv längre p g a ekonomin. Bland bloggar vet jag att vi vegetarianer och veganer ligger i utkanten bland alla andra storfräsare och köttspecialister. Svårt att klättra på alla statistiklistor och på allvar utmana de andra matbloggarna men det finns en del såklart. Kvaliteten skiftar dock väldigt mycket. Enligt min mening finns det allt för få bra, rena och näringsriktiga vegan/vegetariska bloggar med det sagt är det inte utan att en och annan sticker ut.

Min absoluta veganbloggsfavorit är Vegologi. I början tyckte jag det var så härligt befriande med Rasmus bilder, uppifrån och ner, på sina prickiga tallrikar med något "grönsakshack" för dagen. Precis som min egen matlagning. Inga lookalikes. Precis som med så många andra bloggare har frekvensen sviktat och efter ett tag fanns heller inga bilder. Men Rasmus började jobba som kock på en vegetarisk restaurang. Vet faktiskt inte om han fortfarande gör det men hur som helst ploppar det upp recept i en jämn ström i alla fall. I somras gjorde radions Meny besök hos honom. Se och hör här. I november tidigare i år blev Vegologi och ett av Rasmus recept utnämnd till Årets potatisstjärna 2010. Och nu, gör som jag och rösta på Vegologi i Årets Veganblogg 2010!

Ha en bra tisdag!

* Har ni inte redan sett den så se Food Inc. Lyssna på P1:s dokumentärserie Matens Pris (sänds inte längre men det går att lyssna på avsnitten igen samt att det finns massor av artiklar att läsa på hemsidan). Jag minns också ett program Jamie Oliver hade men hittar tyvärr inget om det på nätet nu, där han hade en slags restaurang med massor av inbjudna gäster. Innan de fick äta hade Jamie "lektion" om ägg, kycklingar osv. Någon som har sett och minns?

Mat och mänskliga rättigheter

Kanske är steget långt mellan mat och internationell ekonomisk politik. Mellan mat och mänskliga rättigheter. Eller så är det inte det. Det kanske i själva verket är det allra kortaste steget. Mat är väl det allra mest vardagliga och enkla steget du har mellan dig själv och alla andra ute i världen. Jag förstår om det kanske inte är det första ni tänker på när ni går in genom dörrarna i dagligvarubutikerna. Särskilt inte de med extremt låga priser.

Ekonomi och mat hör i alla högsta grad ihop, men kanske tänker vi inte alltid riktigt på samma sätt där. Jag har aldrig varit någon bra reashoppare och går sällan igång på röda lappar. Dessvärre har jag en ekonomi som kanske kräver att jag borde ägna mig åt extrapriser, kupongklippande (för det vet vi ju alla att det bara leder till merköp! Hur många har ni inte köpt något enbart för att det fanns en kupong? Något ni inte ens skulle handlat alls annars?) och lågprisjagande men det går bara inte. Jag har någon slags tvärtemotmekanism i mig. Kanske är det bara så att jag helt enkelt inte vågar göra "fel", och är på tok för hårt präglad av min uppväxt, för då kommer någon och skäller på mig, slår mig och säger att det är "d i t t fel" att det ser ut som det gör i världen!

Jag kan omöjligt ensam rädda världens från allt dess lidanden. Så mycket förstånd har jag. Men jag kan i alla fall försöka dra mitt strå till stacken. Jag kan bidra med det jag kan och samtidigt se till att inte fortsätta att upprätthålla de strukturer i samhället, i världen, som hela tiden jobbar för att det ska vara ojämnt, orättvist och att det ska finnas ett "vi" och ett "dom" i världen. Strukturer som ser till att det alltid finns människor som utnyttjas och och på något sätt konsumeras så att andra människor kan leva riktigt gott och i ett överflöd av allting.


På Compare Stuff kan man få fram roliga grafer utifrån analyser på ord som du själv väljer att fylla i. Du kan välja tidsperiod också och ändra hej vilt. Jag hittade sidan för ett par år sedan genom K som själv valt att döpa sin blogg till just den perfekta kombinationen Mat och politik. Här följer ett par exempel på hur mat och mänskliga rättigheter kan se ut i tre olika tidsperspektiv.

Först en bild av mat och mänskliga rättigheter genom åren (från 2004 fram till idag, 2010)

Så här ser det ut under de senaste sex månaderna...

...och så här verkar korrelationen mellan mat och mänskliga rättigheter tett sig den senaste veckan:

Mat har med åren alltså blivit ett allt mer hett ämne - och det märker vi ju inte minst här bland matbloggarna såklart. Det står värre till med mänskliga rättigheter. De senaste sex månaderna verkar å andra sidan alldeles ypperligt gynnsamma för det faktum att mat och mänskliga rättigheter absolut går hand i hand. Min personliga tolkning för den senaste veckan är dock att helgen närmat sig och då börjar folk på allvar fundera vad de ska ha för mat. Kanske är det fest, kalas eller något alldeles särskilt man vill sätta fingrarna i som det under veckan finns för lite tid för. Ja, vem vet. Graferna ovan säger egentligen ingenting om några orsakssamband utan baserar sig helt enkelt på vad vi skriver i våra bloggar och övriga nätbaserade textkällor.


Säkert är det fler som känner till och har uppmärksammat förhållandet mellan våra billiga kläder och alla sweatshops. Vi känner till att det på många sweatshops i Asien förkommer barnarbete. Att det är orimliga arbetstider. Att det är förbjudet att gå med i fackföreningar. Exemplen är många. För er som inte redan vet kan ni läsa mer om detta här och här och här och här och inte minst här på SwedWatch som arbetar fram rapporter som vi på ett eller annat sätt kan ta del av genom debattartiklar, tv-program och så vidare.

Sveriges Radio P1 har sedan en tid tillbaka sänt en serie program om mat. Den billiga maten. Vi köper mat som aldrig förr, mat som också blir billigare och billigare. Matens pris* går att ladda ner eller lyssna på igen. Har ni inte tid att lyssna så kika in en stund på deras hemsida där det finns information, filmklipp och länkar av olika slag till de 5 avsnitten i serien.

Tidigare har jag själv skrivit om t ex filmen Food Inc. som är ett ypperligt exempel på det Matens pris tar upp i sina program. Andra exempel är om Chokladens mörka sida, Bananer, Bananas!*, bananer, kaffe och rättvisemärkt och till sist ett längre inlägg om bananer (som då handlade det om Chiquita istället för Dole som nu blivit ett med svenska folket efter Fredrik Gerttens Bananas!*)
Det finns ingen ände på texter, rapporter, debattinlägg, artiklar, filmer osv som finns i ämnet. Det är bara att ta för sig! För mig är det därför en gåta varför vi i rika Sverige inte lägger mer tid, engagemang och pengar på vår mat. Mat som vi alla behöver för att överleva, vilket fö är en mänsklig rättighet, oavsett var på jorden vi bor. Ekvationen går inte ihop för mig att så många väljer att blunda och strunta i något som faktiskt inte kräver sådär vansinnigt mycket kraft till att förändra.

Så, alla ni som inte redan bidrar, börja idag! Förändra din inköpslista, din butik, ditt val av varor, tillverkare och ursprung. Se en film. Läs en rapport. Ta till dig ett litet hörn av världens smutsiga matindustri.

Alla bäckar små leder som bekant till en hel å!

*Edit: Matens pris finns nu även som bok - Matens pris: boken som matindustrin inte vill att du ska läsa.

Imorgon är en annan dag

Kall morgon den 6 jan 2009

Det är verkligen inte meningen att ha så lite mat här på bloggen nu. Hela december är så fylld av jul- och nyårsmat samt alla möjliga julkakor, pepparkakor och diverse julgodis överallt bland bloggar, tidningar och andra matsajter. Jag har ju hoppat över det mesta av det denna jul och har haft annat huvudbry. Dessutom tycker jag det är lite tråkigt med mat just nu för jag kan inte äta mer än absolut nödvändigt och då blir det mest att hacka, skiva och strimla grönsaker och slänga ner i stekpannan och koka lite pasta till. Klart. Inget kul eller särskilt inspirerande att blogga om heller. Jag funderar också mycket kring maten och olika ingredienser om dess ursprung, odling, tillgång, priser, om det är ekologiskt, fairtrade osv och vill ta reda på mer. Detta resulterar allt som oftast i att det blir för mycket och stort projekt så det blir istället inget av alls.


Just nu väntar jag fortfarande på en ny hårddisk och om jag har riktigt riktigt god tur (vilket jag betvivlar) kan de i butiken hjälpa mig rädda innehållet på den (ny)gamla hårddisken. Till vidare får jag plugga i externa hårddisken och använda äldre bilder. Det är ingen risk att det saknas bilder, snarare tvärtom. Svårigheten är bara att komma ihåg vad det är jag lagat! Vilka ingredienser och kryddor jag använt. Och jag är dessutom riktigt usel på att redigera, namnge/numrera och framförallt slänga!
Jag hade tidigare en bok vid spisen som jag alltid skrev ner allting i som t ex mängd/vikt på råvaror, kryddor och övriga ingredienser och lite tidsanvisningar och gradantal om jag använde ugnen. Men efter jag kom hem i somras hittar jag inte boken och av någon outgrundlig anledning har jag struntat i att skriva ner på annat papper och litar galet för mycket på huvudet! Jag förstår bara inte hur jag inte lärt mig det än???? Jag kommer ju inte ihåg vad jag hackar ner eller vilka kryddor jag använder!

Samma kalla morgon som ovan från den 6 jan 2009

Men i år är förändringarnas år! Skrivboken är funnen och solen skiner idag. Kanske hinner jag till och med en promenad innan det blir mörkt igen.


Önskar er alla en skön vecka och bra start på året som ligger framför oss!

Såhär lagom till helgen...

....hittade jag nyheten om Jamie Oliver och hans splirrans nya dejtingsida! Alltså, det låter så bra att jag mest grämer mig över att jag inte gjorde slag i saken först ;-) Trots att det säkert är som vi alla vet - opposites attract - tror jag nog det är mycket det gemensamma som gör om vi stannar kvar i relationerna eller inte.
Har inte riktigt förstått Jamie's del i det hela då det på samma sida är reklam och länkat till en av det större dejtingsajterna. Säkert ett samarbete som då är kopplat till Jamie och intresse för matlagning.


Låt kärleken spira där ute bland kastruller och stekpannor, bland hackandet, fräsandet, pocherandet och stekandet, bland knivar, vispar, skedar och förkläden!


p.s. Bilderna i inlägget har inget med texten att göra annat än någon som visat sin kärlek, en dag när jag kom tillbaka till bilen efter matshopping, på vår tidvis alltför smutsiga bil i Santa Barbara