 | |
| Bild lånad av Sveriges Radio Dalarna, Scanpix. Kassakön - ett ställe där djungelns lag gäller. |
Jag har vänner och bekanta som arbetar i kassan och att höra deras historier om hur folk beter sig gör mig ledsen. Fy, så otrevliga människor kan med att vara. Det är inte utan att jag därför log när jag i veckan läste denna notis om hur en kassör på Sainsbury's i London vägrade serva en kund som var upptagen att tala i mobiltelefonen medan hon handlade.
Frustrationen har minskat radikalt på senare år och jag dristar mig till påståendet att jag faktiskt besitter långt högre kassakötålamod än många andra medköare. Eller så är det nog snarare så att jag hittat bra sätt att hantera de inte sällan långa kassaköerna utan att demonstrativt himla med ögonen, stöna högt, knuffa med kundvagn/korg/barnvagn på framförvarande person och så vidare. Jag passar på att andas, träna tålamod och uthållighet, filosoferar över livet och inte minst fundera ut eventuella matkombinationer att laga när jag kommer hem.
Och vips är det min tur.
Däremot har jag oerhört svårt att riktigt hantera bakomvarande personer som slänger upp sina varor, gärna innan jag gjort dito, och som är så otåliga att de inte ens ger mig fysisk plats att stå vid kassan och betala. En del står till och med och trycker mot kroppen/ryggsäcken och vägrar backa.
Tagga ner!
Med anledning av notisen (länken ovan, ej blildlänk) publicerade The Guardian en kommentar med en slags etikettlista om hur man bör bete sig i mataffären. Kul. Men när ämnet nu är på tapeten kan jag ändå sakna ett par mer väsentliga saker som t ex det där med att bokstavligt talat rulla kund- och/eller barnvagn i personen framför dig i kön - utan minsta reflektion/ursäkt. Personligen avskyr jag folk som sticker ner sina kladdiga fingrar i div nöt- och/eller godisburkar och smaskar på. Så ohyfsat. För att inte tala om de nya små dragkorgarna vilka inte sällan dras och placeras så de blockerar gångarna. Ja, det är bara en tidsfråga innan någon kommer snubbla och bryta benen p.g.a. dem. Sanna mina ord. Och ja, visst är det riktigt nonchalant att prata i mobilen när du ska betala. Hur svårt kan det vara att faktiskt ägna personen i kassan din uppmärksamhet. Det är ingen maskin som sitter där!
Klippt från The Guardian's kommentar:
1. A trip to the supermarket is an out-of-body consumer experience, best attacked alone and with your brain on standby. That's why it's OK to ignore people you know or, if need be, to hide from them. This is actually a courtesy, so don't be offended when someone does it to you.
2. If you must chat with a neighbour or acquaintance, keep it brief and don't stop moving forward. If you're standing still, you're in the way.
3. It's fine to accept a free sample of some horrible new cordial, or a bit of cheese on a stick, but bear in mind that the person handing them out does not value your opinion. He's just there to stop you taking too many.
4. It's important to say "Thank you," when the person ahead of you in the queue places a divider on the belt between your shopping and hers, but eye contact is by no means mandatory. You're shopping, not speed-dating.
5. There is nothing arch in the way the robotic female voice at the self-checkout bay keeps saying: "Approval needed." She doesn't care how much wine you're buying, so don't talk back.
6. Occasionally an exotic or unfamiliar item will confuse a new checkout employee. You may choose to see this as an opportunity to indulge in some quiet middle-class self-loathing, but the person behind you – me – is in a hurry. Under the circumstances it's OK to say: "It's fennel."
7. No matter how many times you've been asked it, it is not acceptable to answer the question with the words: "No I do not have a fucking Nectar card."
Hur beter du dig i mataffären och kassakön?
***
