Mitt första pocherade äggVi är alla alltid nybörjare någon gång. Det är till och med så att flera av oss är ständiga nybörjare. I alla fall om man som jag, vill lära sig nya saker hela tiden. Kanske inte så konstigt att jag är utan jobb eftersom jag har en allt annat än spikrak bakgrund. Utbildningar och yrkeserfarenheter har inte alltid gått hand i hand men på något underligt sätt har jag ändå gått från den ena till den andra saken i livet. Under tiden utan lönearbete har jag lärt mig hur mycket som helst om till exempel datorer, program, nätet, bloggar och social medier. Jag som inte ens ägde en dator före 2005 (! jo det är sant. Mina universitetsstudier genomförde jag med hjälp av böcker, papper, pennor en masse och periodvis bodde jag även i den lilla datasalen) Jag som till och med hade maskinskrivning på schemat i gymnasiet.
Och så är det även med mat. Jag har inte alltid varit vegetarian. I praktiken har jag tillagat döda djur under fler år än vad jag tillagat enbart växter. Sedan jag tvingades ställa om min kost har jag fått lära mig mycket om bönor, linser och också att laga huvudrätter av bara grönsaker snarare än att bara blanda till en kall sallad.
I runda slängar var det drygt tio år sedan jag för första gången handlade Pak choi, eller Bok choi som den också kallas, här hemma. Då fanns den bara i varianten av mörkgröna blad och ganska vit mitten. Nu finns Pak choi dessutom på Hemköp och ICA och inte bara i de asiatiska butikerna, så kan man också få tag på de lite mindre knippen i ljusgrön färg. I helgen när jag handlade just Pak choi såg tjejen i kassan ut som ett levande frågetecken. Hon hade inte den blekaste aning om vad det var för gröna bladknyten jag hade i påsen. Hon blev minst sagt glad av denna goda upptäckt - några goda matförslag utbyttes - och vi konstaterade att hon just lärt sig något nytt. Och klockan bara var halv nio på söndagsmorgonen! Vi lär oss ständigt nya saker.
Och en kväll i förra veckan fick jag för mig att jag skulle göra ett pocherat ägg. Ja. Nä. Vet inte vad jag fick den idén ifrån. Dum var den. Jag har aldrig ens ätit pocherat ägg. Och om ni som jag inte är några hejare med att svänga er med tjusigt köksspråk så betyder pochera att man sjuder något som t ex fisk eller ägg. En väninna berättade att hon använde en rund form att ha i vattnet så att ägget skulle stanna där. Jag körde på fri hand. Kläckte ägget i en kopp och lät det sedan lite försiktigt glida ner i det kokande vattnet. Jamen ni förstår ju redan där! Hallå? Pochera var ju det att sjuda - inte koka. Oj vad det höll på där i kastrullen men det tog bara några sekunder innan jag kom på den briljanta idén att dra kastrullen från plattan. Och färgen, vilken inte riktigt gör sig på bilden, fick något av en giftigt grön kryptonitliknande nyans. Ja. Jo. Det råkade vara så att jag använde samma vatten där det nyss kokat några sparrisar...
I efterhand har jag läst på mer om att pochera ägg. Tydligen ska man ha både salt och ättika i vattnet. Och vet ni, på ett ställe hittade jag en liten film där kocken snurrade igång vattnet så ägget blev mer likt ett vanligt kokt ägg fast med en slags vriden och spårad vita omkring äggulan.
Hur gör ni pocherade ägg? Och framförallt när? Till vilken mat?
Det går bra utan pocherat ägg också. Här en enkel kvällsmat påstekt sparris och vitlök serverat med ett lite för i min smak hårdkokt ägg
Och vet ni, av en slump fick jag reda på att tjejen i kassan senare hade ritat en liten bild på de gröna små knyten jag handlat och tydligt namngivit bilden: Pak choi.
Trevlig kväll!
***
3 kommentarer:
Jag förlorar ytterst sällan ägg - äter nästan aldrig ägg som de är, även om jag använder ägg när jag bakar.
Här hemma är det väl inte så vanligt, men i Staterna är man pigg på att servera äggen på rostat bröd.
Kul att tjejen i kassan var intresserad - jag brukar göra reklam för grönsaker som de inte känner igen i kassan, föreslår att de ska pröva själva. Men för det mesta får jag bara ett artigt leende till svar.
M
Jag blir så himla nyfiken på skälet till detta ... "Sedan jag tvingades". Varför tvingades du? Hälsoskäl? Det kanske är för privat för att svar på o i så fall köper jag det.
em - ja jag blev verkligen överraskad av hennes intresse. Hon frågade också om en äppelsort, hur den smakade osv. Verkligen ovanligt i mataffären för annars är din beskrivning allt för välkänd.
När jag var aupair i FL fick jag kläcka äggen först, doppa rostbrödet i dem och sen steka i, hör och häpna, fettfritt smör (!). Nä, det är inte sådär vansinnigt mycket i matväg jag saknar med tiden där.
Mia - Välkommen hit! Lite läskigt att svara när jag inte har någon aning om vem du är (eller?) Men nä, det är ingen hemlighet och jag återkommer titt som tätt med det i bloggen så det är bara att läsa på ;)
Skämt å sido, jag började få konstig värk lite här och var i lederna i 20-årsåldern och tio år senare tvingades jag sluta mitt dåvarande jobb för kroppen orkade inte med. Jag har varit många vändor hos div läkare, käkat otaliga receptbelagda inflammationshämmande mediciner men värken försvinner inte för det. Så jag fick ta saken i egna händer och försöka hitta lösningar på att om inte bli av med så i alla fall lindra värken. En sak var att ändra kosten så jag började med att utesluta sur mat (alltså med lågt PH-värde) som t ex mjölkprodukter och fläskkött. I takt med att jag lärde mig tillaga grönsaker, böner och linser på annat sätt än tidigare, minskade köttintaget överlag. Till slut tyckte jag det var helt onödigt. Under några år åt jag ren veganmat men har återinfört framförallt ägg och även vanlig komjölk i kaffet men äter ff sojayoghurt till frukost. Äter också honung och smör. Har valt bort vegetabiliskt margarin mest på grund av att det oftast innehåller palmolja vilket är en hel annan historia som rör mänskliga rättigheter ...
Det är inte helt lätt att äta "rätt och riktigt" alla gånger. Både kaffe och ägg är också sura livsmedel så jag försöker begränsa det. Var t o m utan kaffe i drygt ett år men nä, kornkaffe och cikoriakaffe är inte riktigt samma sak ;) Kaffe är väl min största last nu egentligen. Men någon last måste man väl ha säg.
ja just ja, det var osten också. en mjölkprodukt jag inte åt på flera år. Som tur är så är getost inte lika sur som ost gjord på komjölk så det äter jag faktiskt emellanåt. Allt detta hände inte över en natt utan har pågått i snart 20 år och nu har jag inte ätit djur alls i snart 10 år så jag ser ingen större mening med att börja igen heller.
Men man vet aldrig. En skiva god rökt och mör nötrulle, en bit långstekt, saftigt lamm eller en skiva riktigt salt och kryddad salami kanske kommer slinka ner...
Skicka en kommentar