Ta med dig lördagsgotterna ut på cykelturen.

Trots att jag cyklat hela mitt liv, både långt och kort, i ur och skur så har jag aldrig ägnat mycket tid och pengar på extrautrustning till cykeln. Förutom allt nödvändigt som till exempel lampor, skärmar, ringklocka och diverse verktyg vill säga. Dubbla regnställ är också bra att ha.
Så ibland råkar jag på saker jag inte visste jag behövde. Saker jag inte ens visste fanns. Jag menar, vem behöver inte en vinhållare till cykeln?
Kanske något att ta med ut på långturer en vacker dag.

Trevlig lördag!
 

* * *

Linssås à la Miss Meister

Jag inser att min torftighet varken är spännande eller särdeles intressant att ta del av och maten jag äter är mest bara mat rakt upp och ner. Inga krusiduller över huvudtaget. Men å andra sidan är jag inte mycket för krusiduller. Varken på cykeln, kläder eller när det kommer till mat. Visst, ögat ska ha sitt brukar det heta, men för mig är det allra viktigast att maten smakar bra snarare än hur den ser ut.
Viss mat är dessutom oundvikligt svår att fota på ett någorlunda rättvist sätt, exempelvis denna linssås. Den var rackarns god i alla fall. 

Linssås à la Miss Meister
3-4 port

2-3 dl mots, kokta (eller andra små linser)
2 medelstora morötter
1/2 medelstor rödlök
2-3 vitlöksklyftor (eller 1/2-1 solo-vitlök)
rapsolja
1 burk krossade tomater (400g)
1/2-1 dl rött vin
1-1 1/2 dl vatten
1 tsk dijonsenap
1/3 chili, torkad
1-2 tsk oregano, torkad
salt
svartpeppar

Skala och hacka löken. Skala och tärna moroten i små bitar. Finhacka eller riv vitlöken. Börja fräs löken i oljan, på medel- till hög värme i en traktörpanna. När den blivit glansig så tillsätt morotstärningarna och låt fräsa någon minut eller två.
Tillsätt krossade tomater och vatten. Puttra någon minut. Rör i dijonsenap och krydda med torkad chili och oregano. Jag har färsk torkad chilifrukt som jag smular/hackar och blandar i. Går också bra med chilikrydda på burk.
Rör i redan kokta mots (eller andra små linser) och vinet och låt småputtra på låg- medelvärme. Sätt gärna ett lock på traktörpannan om du har.
Även om vätskan ska reduceras så se till att inte koka helt torrt. Tillsätt eventuellt mer vatten och/eller vin allt eftersom.
Smaka av med salt och svartpeppar och servera med kokt fullkornsspaghetti.

Smaklig spis!

Trevlig helg!

* * *

Saffranskryddad zucchini och blomkål

En av mina bästa och mest använda vegetariska kokböcker är Vegetariskt - Mat från Trädgårdscaféet Slottsträdgården Ulriksdal från 2005. Den har på senare år varit mycket eftertraktad men är slut på förlaget. Ingen ny upplaga har heller tryckts. Däremot har samma personer bakom den förra gjort en ny, Slottsträdgården Ulriksdal - mat och njutning från trädgårdscaféet (2013). I vintras fick jag ett exemplar och det är en underdrift att säga förväntningarna var höga. Dessvärre fick jag mig en käftsmäll.
Mer om det en annan dag.

Som vanligt har jag svårt att följa recept till punkt och pricka. Använder de mest som inspiration. Dessutom krävs en del modifiktation på grund av att jag inte vill ha ost i maten eller för att jag inte har någon av de angivna ingredienserna.
Receptet jag föll för igår (ur ovan nämnda nya kokbok) var så gult på bilden att jag antog det var saffran i (vilket det inte var) så jag började spåna på en slags saffranssås. Receptet var även av en kall rätt och jag ville laga varm. Som sagt, inspiration snarare än rättesnöre.
Hoppas detta recept i sin tur kan inspirera någon att laga saffransgult annat än lussebullar och paella. 

Saffranskryddad zucchini och blomkål
2 port

1 zucchini (300 g)
1 litet blomkålshuvud (300 g)
1 liten rödlök
1 kinesisk vitlök (king solo/super solo/solovitlök)
4-5 bitar soltorkade tomater i olja
olivolja
0,5 g saffran
3-4 msk kastanjepuré (osötad)
ca 2 dl vatten/sojamjölk (osötad)
1/2 pressad citron
svartpeppar
ev salt
färsk basilika

Skölj och skiva zucchinin. Lägg skivorna i en skål och salta, för att dra ur vätska. Låt stå ett par timmar. Förslagsvis medan du kör ett par träningspass. Väl hemma igen så häll av vattnet. Skölj ev lätt och krama förskiktigt ur zucchiniskivorna. Låt ligga i ett durkslag under tiden resten förbereds.

Skölj och skär blomkålen i ca 2-3 mm tjocka skivor. 
Strimla rödlöken och fräs i olivolja. Riv vitlöken och låt fräsa tillsammans med rödlöken.
Lägg i blomkålsskivorna och stek med löken på medelvärme 5-10 minuter, tills blomkålen är något mjuk. Rör och då och då.
Hacka under tiden de soltorkade tomaterna och vänd ner, tillsammans med zucchiniskivorna, i blomkålen och löken.

Rör i kastanjepuré och vatten (eller sojamjölk) och blanda samtidigt i saffran. Låt puttra på låg/medelvärme en stund.
Pressa över saften av en halv citron och peppra. Med tanke på att zucchinin är väldigt salt så smaka av - innan det vanemässiga saltande av maten.
Vänd avslutningsvis i rikligt med finstrimlad färsk basilika. 
Servera med svart ris.

Smaklig spis!

* * * 

Spenatomelett

Färsk spenat har en tendens att smälta till nästan ingenting i stekpannan så därför använder jag ofta istället mangold eller grön- och svartkål. Dagarna innan jag blev sjuk fick jag för ovanlighetens skull tag på riktigt fin bladspenat. En sort jag tror är Mikado F1. Stora, kraftiga och spetsiga blad, till och med grövre än mangold. Hur god som helst.
Tillsammans med lite finhackad schalottenlök, vitlök och olivolja blir den god att steka.
Vänd i fast tofu på slutet.
Eller belugalinser.
Eller kokt matvete.

Äter du ägg så gör en omelett av det. Enklast är att kläcka ett ägg, ev blanda ut med lite vatten/mjök, vispa lätt i kryddor (salt, svartpeppar och t ex ramslök) och häll över den stekta spenaten, rätt i stekpannan. Tänk på att inte ha för stor stekpanna i så fall.

Stjälp upp omeletten på tallrik. Toppa med färsk basilika och inlagd rödlök.

Smaklig spis!

* * *

Lite av en fredagspizza, eller inte.

Som bekant ingår jag inte i gängse samhällsnorm av dagens 40-plusare, dvs (stressigt men välbetalt) jobb, bil(ar), familj, (oftast skrikiga, klängiga och snoriga men ack så älskvärda) barn och ja allt det där viktiga i livet. Det som spelar roll. Därför finns heller aldrig något kallat fredagsmys hemma hos Miss Meister. Jag myser varje dag.

Dessa varma mackor är gjorda (och uppätna 31 januari i år) av de sista av mina rabarberfrallor jag bakade i höstas. Till min förvåning har jag inte ens bloggat om de frallor tidigare och hittar inte ens ett utkast med recept. Gissar jag gjorde dem av (nästan) samma recept som knäckebrödet med rabarber i jag bakade förra året. Minus sötpotatis. Vilken sorts bröd är i och för sig oväsentligt. Det går bra med vilka frallor som helst som råkar ligga kvar i frysen.

Varma frallor med topping
1 port

2 rabarberfrallor (eller andra frallor som ni har kvar i frysen) 
ca 2-3 bitar soltorkad tomat (i olja) 
ca 1 msk kapris
olivolja
oregano
flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader och ta ut två hembakade frallor ur frysen. När de tinat något så dela dem på mitten och lägg de fyra delarna på en plåt. Ringla god olivolja på varje bröddel. Strimla den soltorkade tomaten och hacka kaprisen grovt och fördela sedan på brödbitarna.
Krydda med torkad oregano och flingsalt.
Grädda i ugnen ca 5 min.
Ät upp meddetsamma!

Trevlig helg!

* * *

Fast med bottenskrapet.

Jag såg den komma. Med ena foten innanför dörren till vad som kan vara världens största infektionshärd (aka förskola) och min största fruktan var ett faktum. Som fast i en bottentrål vevades jag sakta in i fördärvet. Men vad där? Ett stort hål i maskorna och jag såg min chans att bli fri. Men ack, jag vart för tjock och fortfarande fast med bottenskrapet.
Och med feber dessutom.

Jag har på alla tänkbara sätt ägnat över tio åt att bli frisk, slippa ledvärk och hitta en fungerande vardag för mig. Det har handlat om allt från klassisk (kinesisk) medicinsk sjuk- och friskvård och förändrad kosthållning till meditation, intellektuell förkovring, ett annat sätt att se på världen och en massa andra saker därimellan. Med åren har det givit resultat. Idag är jag ytterst sällan sjuk och min kropp blir starkare och starkare. 

Men.

Det händer såklart att jag blir förkyld. Då och då. När det händer får jag panik! Allt bagage rullar fram och knackar mig i ryggen. Det är som värken är värsta scouten och alltid redo att åter ta kroppen i besittning.
Gah!

This too shall pass.

* * *