Till alla som kan trolla med knäna!

Det finns så mycket jag vill säga men hittar inte orden. Detta är ju dock ingen dagbok utan snarare en receptbok - till största delen i alla fall. Men det går inte att låta bli att fundera och reflektera över diverse frågor som dyker upp i samband med mat. Ska den vara besprutad eller ekologisk? Kött eller grönsaker? Koldioxidutsläppare eller klimatsmart? Och så kan jag inte låta bli att faktiskt bli lite nedstämd av all glorifiering och upphöjande av den moderna västerländska rika människans medvetna avhållsamhet eller den mer kända beskrivningen frivillig enkelhet. Jo, för jag kan inte på något sätt känna och hålla med om att det skulle vara någon större bedrift med t ex ett Köpstopp under ett år - pröva istället tre år eller mer! I Göteborgs-Posten förra veckan fanns en artikel om köpstoppsbloggaren och en kort intervju med henne p g a boken som kom ut i veckan.

Missförstå mig inte nu. Jag, som så många andra, tittar in hos henne emellanåt och tycker hon lyfter fram en oerhört viktig fråga som allt fler också borde göra. Men att se en klippning hos en frisör som något nödvändigt kan jag absolut inte hålla med om. Eller konststycket att ta med lunch istället för att äta ute på lunchen klingar illa i mina öron. Kanske är det för att jag själv alltid haft lunchlåda med mig då jag aldrig haft pengar, eller jobb heller för den delen, som kräver att jag äter lunch ute varje dag. Och fråga mig inte hur jag ser ut i huvudet då jag inte besökt en frisör på ca 2 1/2 år! Inte särskilt kul när körkortet närmar sig sin sista dag av giltighet...
Skillnaden mellan alla köpstoppare och sådana som jag är att vi inte sparar något på vår avhållsamhet. Den är alltså inte frivillig. Jag vet att jag är långt från ensam om denna situation (är usel på att hitta rätt bland SCB:s all statistik, tabeller och rapporter och kan därför inte ge någon siffra) och vi får mer eller mindre lära oss "trolla med knäna". Judith Levine och hennes bok Not Buying It, är föregångare till flera köpstoppare och lyckades sparade så mycket pengar att hon kunde betala av kontokortsskulder OCH ha mer pengar över vid årets slut. Grymt bra!

Ja, tänk om man kunde tjäna något på att inte fika, gå på bio, klippa sig, äta lunch på stan, gå på afterwork (fast det går ju inte för sig ändå om man inte har ett jobb förstås), träna på gym, inte handla varken vinterskor, vinterjacka, badkläder, underkläder, sockor, jeans eller t-shirts?
Så, jag undrar ändå varför är dessa människor då är så beundransvärda? Jag tycker istället alla ensamma mammor (och pappor), fattiga studenter (obs! utan en massa hjälp från mamma och pappa!), lågavlönade arbetare, som ska klara livet på i runda slängar 10 000 kronor eller mindre i månaden, är värda allt beröm i världen!


Jag önskar jag kunde ge er alla och var en där ute i landet som dagligen kämpar med livet en uppmuntrande present. Jag hejar på er alla och endast ett ord på vägen är vad jag kan erbjuda: Everyday is a good day!
Och också, dagen till ära, bjuder jag er alla fantastiska ni som kan trolla med knäna på hembakade cupcakes. Håll ut, vänner! Vi ska klara det!