Rödbeta och palsternacka från gården

För en vecka sedan gav jag till slut upp hoppet om en god skörd. Eller, egentligen gav jag nog upp redan i juni tidigare i år då torkan gick hårt åt på växtligheten. Början till det som skulle bli bönor försvann, spenaten brändes bort och dillen verkade ovanligt seg i starten. Så kom då regnet. Och vad det sedan regnade. Ingenting växte något att tala om. Men så tog det sig lite nu på sensommaren och under augusti som haft ganska fint väder. Men inte på långa vägar så bra väder att det skulle hinna växa till sig ordentligt innan det blir höst.


Det gamla slitna ordspråket liten men naggande god passar väldigt bra i sammanhanget. Skörden blev ju alltså extremt liten. Bokstavligen kan man säga. Bortsett från morötterna som för ett par veckor sedan blev uppdragna av några tonårstjejer blev det några få betor och något fler palsternackor. Men ack så små, så små. Under normala omständigheter skulle den ringa storleken på palsternackorna gallras bort eller helt enkelt slängas undan men nu var jag ju bara tvungen att ansa, tvätta och koka dom. Samma sak med rödbetorna. Inte lagade jag något märkvärdigt av dessa. Rödbetorna kokades, skalades och serverades med flingsalt och lite färsk backtimjan. Palsternackorna kokade jag och strödde lite flingsalt över samt några stänk hallonvinäger. Inget avancerat alltså. Lite fullkornspasta, rostade nötter och stekt tofu och middagen var klar.