...till ljuset igen. På bilden syns min lilla men naggande goda jordgubbskörd från den 8 juli i år. Snart fem månader sedan och redan ett minne blott. Jag gillar oftast hösten. Det blir lite klarare och högre luft. Många växter blommar ofta långt in på hösten och trädens färger skiftar något alldeles fantastiskt. Och jag älskar att tända ljus till frukosten - och middagen för den delen också.
Och om det bara hade varit mörkret. Det är ju annars mest regnet och det gråa vädret som tär lite för mycket på psyket emellanåt. Knappt något dagsljus alls då det mest är dis och dimma. Jag tror faktiskt jag hade stått ut med några minusgrader istället och blå himmel under dagarna.
Men men, man kan inte få allt här i livet. Det finns platser på jorden där det knappt ens regnar överhuvudtaget och där människor svälter på grund av torka. Så för det mesta är jag ändå glad över att vi har så mycket regn trots allt.
måndag 30 november 2009
Visst är det så att man längtar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänkvärt! Visst ska vi vara tacksamma att vi har vatten - så det är bara att tacka himlen för allt regn vi fått. Läste att det varit 14 soltimmar i november, inte mycket precis. Men jag tycker att det har varit rätt skönt ändå, skönt att det inte är så kallt, men visst vill jag ha mer ljus. Ha en bra vecka!
Nässelblom och choklad - Tack! Ja, än har iaf inte jag hört något om att för mycket vatten skulle förstöra ett samhälle (annat än vid flod och översvämningar förstås). Men visst hade det inte skadat med lite fler soltimmar. Det är inga timmar att skryta med direkt ;-) Men idag har jag sett en blå och härlig himmel över stan och jag har varit ute och promenerat omkring i flera timmar :-)
Hoppas solen skiner lite på dig också!
Skicka en kommentar