Lagom till påskhelgen fick jag syn på ett alldeles speciellt magasin i affären. Vagabond Mat. Det välkända resemagasinet Vagabond har alltså gjort en specialtidning om mat. Det blev mig ett sant nöje att bläddra i det flotta magasinet med glättat papper. Kände mig för en stund som värsta lyxmänniskan. Jorå, flotta mat- och inredningsmagasin finns inte längre i mitt liv.
Jag som tillhör de mindre bemedlade i samhället är inte heller särskilt berest. Det fanns dock ett slags före till det numera efter livet jag nu lever. Under mitt före-liv har jag bland annat varit i London, Singapore, Thailand, Amsterdam, Lyon, på Fuerteventura (Kanarieöarna) och till och med långt borta på Isla Mujeres (Mexico). Det känns som att alla resor skett i en annan värld. I ett annat liv. Minnena suddas allt mer ut. Jag kan inte påstå att resorna varit särskilt kulinariskt spännande. Jag tror faktiskt jag är mer bevandrad bland världens mat här hemifrån än under mina resor. Men visst finns där ett och annat litet gott matkorn att minnas.
Det första som slår mig när jag börjar bläddra i tidningen och ser notisen om hur man i Indien äter kryddor efter maten. För matsmältningens skull. Jag minns ett mat/reseprogram för längesedan som visade gatustånd i Indien som sålde som just små kuvert med kryddor. Det var tydligen något alla åt efter middagen (undra om jag inte har en påse med kanderade anisfrön i skafferiet, inhandlat på Indian Food House på Hisingen?)
Jag vet inte om det är samma sak men då jag var på Fuerteventura fick vi alltid en liten hutt tillsammans med notan. Har faktiskt ingen aning om vilken sorts alkohol det var men uppenbarligen hade jag och mitt resesällskap olika smak. Beroende på vad det var i de små pytteglasen turades vi om att få två huttar! Jag förstod senare att jag uppenbarligen gillade Tequila. Och det var också på ön som föder fler getter än människor, som jag föll pladask för getosten. Och såklart, för en korianderälskare som jag, kan jag idag längta efter den goda Mojo verde jag köpte med mig därifrån. Ett finfint recept på mojo verde hittar ni bland annat är hos Anna, kvinnan bakom bloggen Skånska skafferiet.
Tidningen är proppfull med artiklar från bland annat Indien, Japan, Spanien, Peru och Italien. Fler inlägg kommer definitiv i ämnet matresor världen över.
På återseende!
tisdag 17 maj 2011
Jorden runt genom ett matperspektiv
***
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kul vinkling Vagabond valt - mat säger mycket om de olika länderna. Men visst är det ibland så att det går att resa världen runt i matsammanhang lika bra här hemma. Inspirerande läsning kan jag tänka mig.
Åh, jag undrar jag om tidningen fortfarande går att hitta i butik. Hoppas! Maten är ju halva nöjet med att resa. Nu har visserligen inte jag heller rest särskilt långt de senaste åren, men det är roligt att man kan laga all världens mat även hemma i sitt eget kök.
Trevlig helg vetja!
Den tidningen vill jag ha! Som den matnörd jag är så tycker jag att matkulturer i andra länder är ju hur intressant som helst! :)
Nässelblom och choklad - ja, det mesta i matväg som både kryddor och ingredienser går ju faktiskt att få tag på här hemma. Tidningen är lite annorlunda eftersom de faktiskt är på plats och skriver om maten och inte en renodlad mattidning som dukat upp fint och lagat t ex "indiskinspirerad" mat.
Tina och Ann-Louise - på själva tidningen står att den ska finnas i butik ända till 18 juni! Så skynda skynda!
Och du Ann-Louise, det är ett så festligt sammanträffande. Jag har ett påbörjat inlägg om vietnamesiska vårrullar, Matdériven och som om inte det var nog fanns ett reportage från Vietnam med i Vagabonds mattidning. Och det festliga är alltså att jag började skriva inlägget började innan jag "upptäckte" Lilla Matdériven och innan jag hade fått tag på tidningen. Kopplar lustigt nog ihop dig och asiatisk mat :)
Skicka en kommentar