Kanske är det hösten. Kanske är det dagens Sverige och den allt kyligare arbetsmarknaden regeringen jobbar hårt för att åstadkomma. Eller kanske är det känslan av att vara en sådan stor besvikelse, och världens mest misslyckade barn, som förstör för föräldrarnas egen lycka som kyler sinnet men jag behöver tröst och värme. Och det får jag genom mat, fett och socker. I helgen åt jag både stuvad dillpotatis (liksom den här rätten, fast på en toppredning istället för yoghurt) och stuvad blomkål. Dock inte i samma måltid och inte ens samma dag. Det ligger något nästan sentimentalt över mig när jag blir sugen på stuvad mat (absoluta favoriten som liten var stuvade makaroner och mammas köttbullar) så det hinner bli några liknande rätter på raken innan jag är tillbaka med råkost och den i stort sett mjölkfria kost kroppen mår allra bäst av.
Om jag ska vara riktigt petnoga är det inte riktigt en stuvning jag gjort till blomkålen utan kokade helt enkelt en vanlig béchamelsås. När jag t ex stuvar makaroner brukar jag bara blanda lite mjöl och mjölk i min skakare, precis som redningen till en soppa eller gryta, som kokas upp i kastrull och sen, när den är lagom tjock, rör jag i de redan kokta makaronerna. Det tar lite längre tid att fixa den vita såsen men jag tycker det är värt det då den annars svårdöljande mjölsmaken försvinner och det går att trixa lättare med tjockleken på såsen.
Stuvad blomkål
2 port
1 blomkålshuvud, ca 500-600 g
BÉCHAMEL à la Werner Vögeli:
2 msk smör
2 msk mjöl
3 dl mjölk, treprocentig (jag använde gammaldags mjölk på ca 4 %)
salt
MIN SMAKSÄTTNING:
vitpeppar
riven pepparrot
Ansa och skär blomkålen i buketter och bitar. Koka i ca 5-8 min. Låt rinna av i durkslag. Béchamelsåsen kokas enligt följande:
Smält smöret.
Rör i mjölet och låt puttra en stund innan mjölken röres ner.
Koka såsen i ca 15 min och rör om under tiden.
Salta och smaksätt (valfritt) med vitpeppar och riven pepparrot på slutet.
Blanda den kokta blomkålen med vita såsen och servera omgående med varma edamamebönor och en sojakorv.
Smaklig spis!
tisdag 11 oktober 2011
Stuvad blomkål med pepparrotssmak
***
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Men visst blir man sugen på annan typ av mat när det blir kyligare. Det finns mat som jag inte äter från maj tills nu ungefär, men när den kyliga luften kommer börjar jag längta efter de varma och tyngre rätterna. Sen ska jag inte förneka att tråkiga tendenser och känslor också påverkar matintaget. Det är betydligt lättare att äta sunt när allt är i balans. Tyvärr kan jag bara hålla med dig om det kyligare klimat som sprider sig på arbetsmarknaden och i andra delar av samhället. Det är bara konsumism, pengar och avkastning som räknas. Men jag hoppas att du också har en härlig höstsol idag och fina färger som värmer ett uns. Stor varm kram till dig...
Jag är stormförtjust i bechamel, det är roligt att göra och fungerar till det mesta - och så är det gott och görs av få ingredienser! Kan det bli bättre? Smart att smaksätta blomkålen med pepparrot, det måste jag prova <3
Hmm låter som något som barnen till och med skulle gilla. Speciellt sojakorven iof :) Kul med fler vegetarianer.
Jag är ingen stor fantast av stuvad mat, men med kryddning av pepparrot lät det ju verkligt, verkligt intressant.
Tror att min aversion mot stuvning (med undantag för svampstuvning) kommer sig av att min mamma inte gillar det. Alla lov tillbringade hon på släktgården i Småland och eftersom man hade kor fanns det alltid mjölk. Eftersom gårdsfolket arbetade hårt behövde man stabbig mat. Summa summarum ALLT stuvades. Mamma pratar med rysning om de späda haricot vertsen som kokades sönder och mjölkstuvades. Usch!
Jag brukar också göra så, koka bechamelen separat. Eller brukade, det blir väldigt sällan numera! Pepparrot är nog en helt förträfflig smaksättning här, det ska jag prova! Liksom din heta röra, den går nog inte av för hackor.
Nässelblom och choklad - Ja, mycket varm soppa och annat gott. Men som sagt, ibland får jag nog ta på mig en tjock tröja istället, eller ta en promenad, för det blir lätt för mycket av det goda.
Fick f ö en debattartikel publicerad i ETC Göteborg i fredags :)
Alexandra - Pepparrot är en smaksättning som oförtjänt faller i glömska men är överraskande god. Använder den ofta tillsammans med olika rödbetsrätter.
Elina - Hehe, ja vegetarianerna bland matbloggarna är sällan skådade. Försöker låta bli det jag kallar fuskköttprodukter så mycket som möjligt men sojakorv har jag svårt att låta bli.
Fröken Dill - oh, ja nä det kan förstås bli för mycket av det goda. Hos mig var det snarare tvärtom och när mamma t ex stuvade makaroner så var det något alldeles särskilt och definitivt ingen vardagsmat.
För övrigt är ju sönderkokade grönsaker inget gott, oavsett stuvade eller ej.
Görel - ja det går i vågor. Det var evigheter sedan jag kokade såser. Och det eftersom jag för tio år sedan började dra ner på, och för det mesta helt avstå från, mejeriprodukter. Har testat göra såser på sojamjölk, maizena osv men alltså, nä då låter jag hellre bli. I år har jag slarvat mycket med mejeriprodukter och ätit på tok för mycket ost, smör, mjölk och yoghurt mm (och därav mina viktproblem).
Pepparroten däremot är det dags att göra bruk av igen :) Gott att riva rå till kalla sallader t ex gjort på äpple, granatäppelkärnor, babyspenat och ärtskott. Mixvarianterna är oändliga :)
Ah, den heta röran var supergod på mackan också :)
Skicka en kommentar