Jag tror jag degraderat mig till barnstadiet igen. Jamen ni ser ju! Efter en tidig morgonpromenad kom jag hem med fickorna fulla av nykläckta hästkastanjer. Jag kan bara inte låta bli att plocka de vackra, träiga och glansiga, liksom nypolerade, kastanjerna. Allra helst direkt ur deras skal. Att öppna en alldeles perfekt mogen kastanjekokong är som att öppna en riktig skattkista.
Men sen då? De är giftiga och går ju inte ens att äta. Det är en helt annan sort, vilken inte överlever Sveriges klimat särskilt bra, som annars är supergod att rosta i ugnen för att sedan, med viss möda, skalas och saltas lätt och till slut högaktningsfullt avnjutas en kulen höstkväll. Hästkastanjerna behåller bara sin spänst och glans under ca ett dygn innan de börjar torka och bli både matta och liksom skrynkla ihop. Nä, helt värdelöst att plocka på sig onödiga saker och ta med hem.
Lika värdelöst är att efter år av ett ständigt itutande från alla håll och kanter att jag är oduglig, skör, lat, inkompetent och jag vet inte vad nu tydligen behöver lära mig passa tider och sköta mig ordentligt på ett låtsasjobb. Att bli idiotförklarad av sitt eget lands regering och främst arbetsmarknadsdepartementet med Hillevi Engström i täten, följt av tidningar, radio och tv sätter onekligen sina spår. Kanske inte så konstigt att regressionen snart är ett reellt faktum.
Jag som började söka jobb redan innan jag var klar med min magisteruppsats har sedan dess definitivt inte legat på latsidan. Jag har bland annat spenderat otaliga timmar i ideell verksamhet, gått distanskurser, varit på jobbmässor, nätverksträffar, starta-eget-möten, praktiserat på flera platser, lagt fram projektidéer för tänkbara huvudmän, erbjudit möjligheten att anställas genom nystartsjobb, arbetat som chef i USA, av AF nekats flera av mina föreslagna praktikplatser och alltihopa samtidigt som jag söker jobb efter jobb efter jobb. Trots alla upp- och nedgångar har 2011 varit det hittills mest märkliga året. Å ena sidan känner jag mig bättre och starkare än på länge, har till och med börjat sova bättre, men å andra sidan har hoppet, lusten och gnistan i mig allt mer sipprar ut genom varenda por i kroppen. Mest påtagligt blev det när sommaren kom och den avskyvärda stressen av att inte ha semester fullkomligt förlamar mig. Att ännu ett år inte ha någon arbetsplats att återgå till när hösten kommer.
Och så är det också en ny företeelse som blivit allt mer påträngande. Jag har under året haft en del möten med flera arbetsgivare på organisationer som ligger nära min bakgrund och utbildning och där jag hemskt gärna vill arbeta. Kruxet är bara att de vill ha gratisarbetare och då också få betalt för att ha en gratisarbetare. Ja. Jag talar alltså om fas 3, även kallad sysselsättningsfasen, ändstationen på vägen bort från arbetsmarknaden. Det finns inte en enda arbetsgivare som tar sig an en fas 3-are som på allvar är intresserad av att denne ska bli anställningsbar, som det så fint heter, på den (o)befintliga arbetsmarknaden. Det är en skam för landet att inte några seriösa åtgärder görs som på riktigt öppnar upp för riktiga jobb med pensionsgrundad lön, semesterersättning och med en ersättning som i alla fall går att överleva någorlunda hyfsat på. Bara i Västra Götaland är "fas 3" den femte största privata "arbetsgivaren".
Ränderna går kanske aldrig ur.... Vad gör ni förresten själva med de ätbara "äkta" kastanjerna? Förutom att rosta dårå. Är det någon som vet om det finns färdigskalade kastanjer att köpa?
För en del år sedan köpte jag en påse (dyrt) kastanjemjöl (går att hitta i en del hälsokostaffärer) och bakade bland annat dessa knapriga dinkelkakor. På den tiden bakade jag också Lördagsgodis och bidrog en gång med muffins bakade med kastanjemjöl och zucchini.
Trevlig helg!
4 kommentarer:
Frossade på ugnsrostade kastanjer igår. Hittade ett gäng alldeles perfekta exemplar på COOP. MUMS!
Gillar hästkastajerna också, de är så vackra!
Det är för eländigt att det är så j-a svårt att få jobb i vissa branscher och vissa delar av landet. Ännu så länge går bygg/arkitektbranschen som tåget, men jag minns hur det var när i princip ALLA var arbetslösa. Förutom några få som jobbade gratis...
Älskar också de vackra höstkastanjerna. När det gäller de ätliga har jag bara rostat dem i ugnen, någpt som jag tycker är väldigt gott. Lördagsgodis hade jag nästan glömt bort. Det var en bra idé att samla godsaker just till helgen. Kan bara hålla med om att det är galenskap det du skriver om arbetsmarknaden och alla åtgärder som kostar men inte ger något resultat. Önskar dig i alla fall en skön hösthelg!
Fröken Dill - oh, jag har köpt åtets första påse med kastanjer idag så nu återstår bara att ikväll se vilken kvalité de har.
Apropå jobb verkar det inte ens vara skillnad på var i landet man bor. Däremot verkar Stockholmare inte vilja ha göteborgare som jobbar där ;) Säkert 70 % av alla jobb jag sökt är på andra orter än Gbg, till största delen i Sthlm. Men men, nu är det som det är och vi har den regeringen vi har... Det är bara att bita ihop, låta sig förnedras och låtsasjobba tills jag inte håller ihop längre.
Heeeej Eva!! :) Javisst, jag hade också glömt Lördagsgodis (känns nästan som en annan värld, en annan blogg...) och sökte efter kastanjemjölet i min egen blogg och blev där påmind om Lördagsgodiset. För övrigt hittar jag bilder på kastanjer från varje höst bland mina bildmappar. Det är sådan lyster om dem.
Finns ett par ställen där jag brukar cykla där de bara mosas och dessutom är det ofta en stor vattenpöl där med. Jag tycker det är så tråkigt att de liksom bara förfars på det sättet.
Hahah, det är kanske dags för mig att skaffa ett husdjur eller en köttätande växt åtminstone då jag utvecklat "moderskänslor" för växterna... ;)
ledsen post, det här samhället, förtvivlan ständigt närvarande, för egen och andras del... hoppas du känner tid och lust att skriva det där mailet, så jag får veta lite mer om hur det är just nu. och ser fram emot att ses i november! förstås:)
Skicka en kommentar