Så var det ju detta med julen igen. Det är verkligen en inte helt smärtfri tid på året. Jag minns det som att jag längtade och såg fram emot julen när jag växte upp. Det var mysigt med alla ljus och det fejades och pyntades hemma. Men med åren har den längtan, av diverse anledningar, suddats ut och jag skulle lätt kunna leva utan jul och allt vad det innebär. Julen har blivit mer av en last och bekymmer än något trevligt, familjärt, ledigt och otvunget. Julen, tillsammans med midsommaraftonen, tydliggör mer än någonsin skillnaderna. Skillnaden mellan vem som har pengar eller knappt några alls. Mellan vem som har familj och dem som är ensama. Mellan vem som hör till och dem som inte hör hemma någonstans.
Så hur mycket jag än kan tycka det är trevligt med alla ljus som lyser upp i det alltmer mörkare och kallare Sverige, fylls jag numera i december av stor sorg på grund av fixahysterin, konsumtionshetsen och exluderandet av så många människor i vårt samhälle.
Känner ni doften?
Däremot älskar jag att slå in paket i papper av allehanda färg, form och kvalitet, så är det någon storkonsument där ute som råkar tycka paketinslagning är något nödvändigt ont, eller att butiken gjort en ful inslagning (vilket är ganska vanligt) och vill ha hjälp? Hör av er! Jag kommer som ett skott - inom en rimlig cykelavståndsradie.
* Den gröna julstjärnan där bakom kaffepåsen blommade vit för ett år sedan och jag tänkte att den skulle vara så snäll och blomma nu igen. Men det ser dessvärre mörkt ut på den fronten.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar