I garden therefore I am

I garden therefore I am. Behöver jag säga mer än så? Som matbloggare och intresse för råvaror är jag inte någon odlare av stora mått, men när jag för snart tio år sedan flyttade till min nuvarande lägenhet var det inte utan att jag blev glad då jag under första sommaren fick förmånen att rå om en bit jord på gården. Hela 15 kvadratmeter fördelade på fem platåer har kommit att bli en del av mig. Jag blir lika förvånad varje år att det i mars/april verkar mer eller mindre stendött, bortsett från en och annan skrämd krokus, att det nu växer och frodas precis som året innan. En del växter blir bara större och större. Andra vill sig inte alls utan vissnar bort. 
Tyvärr ser jag inte min odling genom mitt fönstret (vilket hade varit att föredra så jag fick njuta av mitt jobb även då jag inte är ute) men hoppas grannarna kan ha glädje av den i alla fall.

Underbart är kort.
Konstigt nog brukar det regna en hel del den veckan Campanulan blommar
vilket gör att den hänger och nästan slås sönder fortare än man hinner blinka.

Jag har haft förmånen att växa upp i en villa med trädgård. Och trots att arbetet till stor del bestod i att klippa gräs, räfsa gräs, klippa gräs, räfta gräs, ja ni fattar, så fanns en och annan säsong med grönsaksodling också. Om inte minnet sviker helt vill säga. Tror vi odlade morötter, krondill, sallat och säkert en och annan rädisa också. Men det det var inget vi gjorde varje år. Potaitslandet däremot var ett hyfsat regelbundet återkommande inslag i livet som liten. Två grymma rabarberplantor fanns liksom buskar med röda och svarta vinbär samt röda och gröna krusbär. Rabarberpajen och mammas svartvinbärssaft gick inte av för hackor. Vi hade ingen egen fläder men skördade blommor från grannens träd som ju så lämpligt sträckte sig in i vår trädgård ;-) Ett plommonträd hade vi och jag minns att vid första skörden räknade plommonen på ena handens fingrar. På några år växte trädet och vi hade plommon i överflöd. Så kom där också två äppelträd (Ingrid Marie) och ett päronträd (har ingen aning om vilken sort) också. I övrigt var där mest tråkiga småbuskar, pedantiskt raka gräsmattekanter och faktiskt inte så mycket blommor och småväxter pula med. Trots det finns det nog en liten odlar-Åsa därinne i Miss Meister.

Odlingslotten som inte har de mest gynnsamma förhållanden, ligger på en helt öppen plats, mitt bland gangsters och odrägliga ungar, så är val av växter inte helt lätt. Man kan nämligen inte räkna med att ha dem ifred. Att bara odla potatis och grönsaker under säsongen är inte i enlighet med Koloniföreningen Enhörningenns* stadgar. Där måste bl a finnas vintergrönt och blommor. Trots regler och förordningar har jag flertalet gånger försökt mig på annat i matväg än kryddorna, rabarbern och rosensmultronen. Det enda som tog sig fint var eksallaten. Dessvärre tyckte sniglarna om den, som så mycket annat, så det blev inga slemmiga sallatsblad i min sallad det året. Rödbetor, morötter, rädisor är några exempel på det jag försökt mig på. Utan större framgång. I år var första gången jag har frösått kryddor inomhus. I helgen upptäckte jag dock att bladlössen hittat dit :( Den som ändå hade en balkong...

Hur som helst, om jag inte haft krukväxterna och odlingslotten att pyssla med genom åren kanske jag målat istället. Läst fler böcker. Sett fler filmer eller vad vet jag. Det enda jag vet är tillfredsställelsen i både kropp och själ när jag kommer in igen efter några timmars rensande där ute. Det är både tidsödande och fysiskt påfrestande att balansera där ute i slänten och gräva, rensa eller springa otaliga vändor upp och ned med vattenkannan fylld till brädden och ibland har jag ingen lust alls. Vill bara strunta i att sköta om en jordplätt som bara kostar pengar och där både stenar och fimpar verkar självså sig liksom att vem som helst tar sig frihet att trampa ner, rycka upp, knäcka av eller helt enkelt sno hela plantor.

Men som sagt, det händer något i kropp och knopp efter en stund där ute och det går liksom inte att låta bli till slut. Det är också i jobb med jord och växter, som är en av de få gånger då jag glömmer tid och rum.



Vad har du för odlingserfarenhet? Egen trädgård? Idkar balkongodling? Eller lånar du kanske en odlingsplätt av grannen? De måste finnas många gröna fingrar därute!





* En självdöd blogg men levande förening