Majsmuffins

Första gången jag satte mina fötter på Amerikansk mark var i september 1993. Det kom att bli ett äventyr, eller snarare en erfarenhet, utöver alla förväntningar. Inte minst i matväg och jag växte tiotal centimeter på bredden under en väldigt kort tid. Det fanns så mycket gott att testa (tyckte jag då!) och det var ingen hejd på hur många swirls (ungefär som mjukglass fast gjord på frusen yoghurt) man kunde äta när det var sommar året om. Och så är det detta detta med amerikanska portionsstorlekar. De är större än vad vi är vana vid här hemma. I alla fall var det så då, för nästan 20 år sedan. Innan alla groteska muffins och stora chocolate chip cookies gjorde entré i våra svenska liv. Längtan efter mycket var stor när jag kom hem. Jag bara älskade Gray's American Store som då hade butik på Övre Husargatan i Göteborg. Längtan och suget klingade dock av ganska snabbt och istället började min långa bana, och till synes eviga krig med min kropp, mot en för mig bättre och hållbarare kost. Idag är det inte så mycket jag saknar från den tiden. När jag för ett par år sedan var åter i stora landet, på andra sidan Atlanten, hade jag oklanderligt mycket bättre mathållning än sexton år tidigare.

Vad jag däremot kan sakna ibland är de galet goda majsmuffins snabbmatkedjan Kenny Roger's Roasters sålde. De hade över lag den absolut godaste take away-maten jag smakat (jag har ju inte alltid varit vegetarian). Majsmuffins, eller cornbread, var något som serverades till i stort sett all snabbmat och på restauranger då jag var i Florida. Kvaliteten varierade en del och ganska snabbt hittade man sina favoritställen. Sedan dess har jag ett otal gånger prövat att baka själv. Främst använde jag Jiffy corn muffin mix, då den var det enda i majsmjölväg som gick att få tag på. Men de blev mest torra och tråkiga muffins och inte alls närheten av dem från Kenny Roger's Roasters. Men för sisådär fem, sex år sedan har jag fått tag på riktigt majsmjöl (ej att förväxla med Maizena som ju är majsstärkelse) här i Sverige och framgångarna har inte låtit vänta på sig. Nu är det bara att ge sig på majsmuffinbaket på allvar. Och majstortillas, ej att förglömma!

Det behövs en del bakpulver/bikarbonat vilket jag inte gillar särskilt mycket. Tycker det lämnar en sträv och oangenäm eftersmak i munnen. Dessvärre är det svårt att få till muffins utan just bakpulver för då blir de bara smetiga och geggiga. Än så länge har jag inte kommit på det ultimata receptet men dessa var trots allt de godaste hittills.
Som ni ser på bilderna är ju plåten också megainfluerad, och förmodligen direktimporterade, från landet over there men inte är jag någon cupcake-bagerska så plåten ligger mest i träda. Om jag inte använder den till matiga fyllda filodegsformar vill säga. Idéen är väl att spara på pappersformar när man nu har en så att säga färdigformad plåt men beroende på när, var och hur jag tänkt använda det jag bakar så använder jag plåten mer som stöd, så att smeten inte flyter ut och pappersformarna liksom öppna sig för mycket. Dessutom får endast 12 muffins får plats på min så en extra (platt) plåt med pappersformar behövs oftast när det bakas söta muffins.


Majsmuffins
12 st ganska stora


2 dl majsmjöl
2 dl vetemjöl
3/4 -1 dl socker
2 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
2 dl mjölk
3 msk majsolja
3 msk smör (smält)
2 ägg
ev 2 dl majskorn

Blanda först de torra och de blöta ingredienserna var för sig. Rör sedan ner de torra i den blöta blandningen. I muffinsen på bilderna finns inga majskorn i men har du så blanda gärna i ett par deciliter i smeten. Klicka/häll ut i formar. Muffinsplåten har ganska stora hål och vill du göra mindre storlek så placera några pappersformar på en vanlig plåt.
Grädda alla plåtar samtidigt om du har en varmluftsugn, annars en plåt i taget, i ca 15 min i ugnen på 200 grader.



Smaklig fika!

***

* Påbörjad bloggpost 17 mars 2012