En sommar för tolv år sedan hade jag semester. Fyra veckor. Min första och enda långa semester. Och så var det påsken tidigare samma år, då jag tog ut de där överblivna semesterdagarna jag inte fick ta ut under sommaren (som förskollärare måste en ta semester de fyra v förskolan stänger) till en långhelg och reste även då till Lyon.
Japp.
That's it.
Min semester.
Idag har är jag närmare fyrtio än trettiofem
* och den väg mitt liv tagit kommer jag högst troligt aldrig någonsin ha semester igen.
På min resa till Lyon hade jag en analog kamera. En Olympus Mju II. Dessvärre har jag ingen scanner så de tarvliga bilderna är alltså jag som tagit kort på fotona med min nu gamla digitala kompaktkamera. Det var en fin stad, Lyon. Där fanns härliga stora väggmålningar och ni anar inte vad för mat jag åt där. Förutom all underbar ost smakade jag på kanin, ankleverpaté med tryffel (ej från burk!) och åt för första gången torsk kokad i mjölk vilket tydligen var något speciellt. Som den uppmärksamme läsaren förstår var detta pre-vego-åsa som var i Lyon.
Mjo, en sanning med modifikation. Jag hade på den tiden redan dragit in på mjölkprodukter och slutat äta fläskkött. Såklart var jag bara tvungen att smaka på mat jag aldrig tidigare ätit när jag var där. Trots det fanns det ändå gränser över vad jag klarade av att stoppa i mig så när det bjöds på sniglar och grodlår tackade jag vänligt men bestämt, nej.
En souvenir jag köpte med mig från min semester är kokboken;
Bocuse's Regional French Cooking. En kokbok jag aldrig använt. Som ni säkert känner till är Lyon känt för mycket kött (iaf charkuterier, korvar och inälvsmat). Det finns nog inget djur och heller ingen del på djuren som Lyonnaiser inte använder. Det är m a o ingen mat för mig! Däremot innehåller kokboken fler regioner än bara Lyon så trots att det är mest djur i den tycker jag det är en trevlig bok och inte minst ger den en bra bild av franska mattraditioner.
Som ni matintresserade där ute vet kommer självaste
Paul Bocuse från Lyon, eller snarare
Collonges-au-Mont-d'Or. Ja, ni vet han givit sitt namn till världsmästerskapet i matlagning
Bocuse d'Or. I Lyon finns flera restauranger han startat och det närmsta jag kom var utanför på parkeringen till
Auberge du Pont de Collonges en bit norr om stan, längst floden Saône, som flyter ihop med floden Rhône inne i Lyon. Det var på väg mot Anse och Lachassagne som vi stannade till där för en kort fotosession.
I Lachassagne, mitt i
Beaujolaisdistriktet som är en del av södra Bourgogne, fanns vinstockarna och grunden till det som senare skulle bli
Beaujolais, och utsikten. Tyvärr var det så mulet under tiden där men en vacker dag ser man till och med Mont Blanc (Chamonix) resa sig borta i horisonten.
 |
| Tänk den som ändå hade en egen vinodling... |
Våren hade inte riktigt kommit igång och jag hade tyvärr packat för tunna kläder. Endast en tjocktröja som jag bodde i och varje dag plockade på mig så mycket som möjligt av kläderna jag hade med mig. Gillar inte att bli fotograferad eftersom jag ser ut som en prickig, läpplös heffaklump (skulle ge mer eller mindre vad som helst för att vara född i en annan kropp, med annat skinn!), så får ni bortse från mig och istället lägga fokus på utsikten, vinstockarna och miljön runtomkring.
Traboules i Vieux Lyon som är Lyon's äldsta stadsdel. Där vävdes det tyger som bara den. Silkesodlingarna frodades och där vävdes det tyger som bara den. Trappor och lönngångar mellan husen användes förr till att transportera sig, tyger och kläder snabbare och i skydd från väder och vind.
Och så var det såklart Pérouges! Den medeltida lilla staden strax utanför Lyon. Där jag fick smaka den berömda
Galette de Pérouges och lokaltillverkad äppelcider. Ett måste om du har vägarna förbi Lyon!
***
Det har hunnit gå nära tre år innan jag påbörjade detta inlägg som av otaliga anledningar blivit kvar bland utkasten. Förra veckan då jag satt i ett väntrum stod teven på och senaste avsnittet av
En hungrig fransman rullades upp framför ögonen. Jag kunde inte längta mer tillbaka till Lyon och önskar så att jag någon gång i livet får råd att resa dit igen. Sedan i fredags har jag hunnit med att se programmet i sin helhet två gånger om, på svt play. Raymond Blanc, fransk kock i Storbritannien som i tv-serien reser tillbaka till sitt hemland och lagar sig runt de franska mat- och smaktraditionerna.
Passa på! Idag endast en dag kvar på svt play att se avsnittet från Lyon.
Ja just ja, naturligtvis hann jag även med en tur till den
exklusiva chokladbutiken som visas i programmet på min resa men har tyvärr inga bilder att dela med mig från den dagen.
 |
| mina drömmars butik... |
Hoppas ni alla som har semester har en trevlig dito!
***
*inläggets ursprung är från 14 augusti 2010 och jag har idag hunnit passera fyrtio!
2 kommentarer:
Magnus - Jaaa! Åk dit om du har chansen! Det är en underbar stad. Mycket fint att titta på, gamla byggnader, utomhusteater, kyrkor och annat samtidigt som det är en modern stad med allt vad shopping och restauranger heter.
På söndagar kan man köra runt bland alla små vinodlarna som har sina "barer" öppna (gårdsförsäljning kallas det väl gissar jag), och dricka massa vin ;) Fast som den med 0-tolerans-för-alkohol-och-bilkörning jag är har jag iofs lite svårt för det men det verkade inte bekomma fransmännen.
Ser dig förresten aldrig på twitter längre. Uppehåll? Slutat twittra?
(Var själv borta i ett par mån i vintras men började igen i våras. Fast funderar på att hålla mig därifrån igen... tar så mkt tid...)
Magnus -ajdå. Så synd! Jag gör nästan allting för mig själv. Så hittar en vänner på vägen. Har rest en gång (för typ 100 år sen) med en väninna annars alltid ensam.
Fast det är inte alltid så lätt. Men att vänta på draghjälp kommer en nog inte så långt med heller. Det krävs många djupa andetag och en hel del råg i ryggen att ta första steget ut. Sen brukar det lösa sig av sig självt.
Började träna (både på i klubb och på gym) ensam, cyklar i skogen ensam, är på stranden ensam osv. Gå på bio har jag inte råd med så jag får hålla tillgodo med tv-utbudet.
Det svåra är bara att upprätthålla bekantskaper med folk utan pengar. Allt socialt en gör idag kostar massor med pengar. Inte bara de större saker som resor, konserter osv utan också saker som fika, lunch, krogen, bio m.m. Det är svårt för folk med pengar att umgås med någon utan. Den utan har ju sällan något annat val.
Sen att dem med pengar säger att det inte "behöver kosta något" eller "det behöver inte kosta så mycket" eller "då har du fel vänner" osv vet inte vad de pratar om. Visst, pengar är inte allt men som Sverige ser ut idag lever vi ett liv beroende av pengar och det går tyvärr inte att vara med i ett gemensamt umgänge utan pengar idag. Möjligtvis nån enstaka gång men i längden vänder de ryggen åt en. Jag vägrar att stänga in mig för det men måste ständigt peppa mig själv och hitta på gratisaktiviteter för att få luft och energi att vakna nästa dag igen.
Livet är tufft för en del. Fast vi har nog alla våra kors att bära gissar jag.
Skicka en kommentar