Vad hände sen, efter mangofrossan?

Jag är som bekant otroligt svag för pakistansk mango - Chaunsa - eller honungsmango som den också kallas. Har säkert skrivit om det förut men jag minns en gång för många år sedan då kassörskan tittade på mig med frågande blick, skulle jag verkligen köpa den frukten som var mjuk, skrynklig och såg riktigt dassig ut. Jag log och lovade att det var precis exakt så den skulle se ut. Dessutom är den absolut godaste frukten i hela världen. Lite anade jag då att flera år senare skulle det finnas lådor fulla med denna gudomligt goda frukt, att köpa till överkomligt pris.

Men säg det som varar för evigt. Säsongen för pakistansk mango är kort. Så vad annat göra än att försöka sig på att odla ett alldeles eget mangoträd. Jag tvättade och gnuggade bort rester av fruktköttet på kärnhuset allt eftersom mangon gick åt. Sedan var det bara att bända upp och lirka ur de stora kärnorna, cirka en decimeter långa och två-tre centimeter breda. Tre kärnor fick sedan ligga någon vecka (eller det blev nog två) i en skål med vatten (bytte ut vattnet rätt så ofta) och tre andra fick vara som de var.

De tre som låg i vatten svällde en del och tappade en del av det bruna tunna höljet. De andra tre torkade ihop en aning. Jag har dessvärre missat att anteckna exakt när jag planterade dem men var någon gång under v 27-28. Jag hade ingen aning om vare sig tidsaspekt eller om det alls skulle bli något av detta så jag blev minst sagt förvånad då jag en morgon, bara några veckor senare fick syn på en liten böjd stjälk i en av krukorna. Redan dagen efter hade den vecklat ut sig och sträckte sig upp drygt 1 dm upp i luften.

Men säg det flugfria (sommar)kök som finns. Efter år av väl beprövad  beprövade varianter av bananflugefällor har jag med till slut kommit fram till min allra bästa lösning; allt kompostmaterial läggs i liten påse, vilken försluts med en ordentlig snurr alternativt en plastklämma, och som vanligtvis slängs var eller varannan dag. Så det var inte utan att jag blev förvånad då platsen kring diskbänken ändå var som belamrad av små flugfän. Ganska snart insåg jag att de faktiskt inte var bananflugor utan snarare sorgmygg. Likt den värsta epidemi spred de sig från den ena blomkrukan till den andra och min gamla hederliga bananflugefälla (balsamicovinäger+vatten+diskmedel) kom till användning igen. Fick dock tömma och göra om nästan varje dag under ett par veckor. Jag har inte varit med om något liknande tidigare. Jag som till och med tyckt det varit mycket bananflugor här tidigare.

rester av sorgmyggslarver?

Dessutom slutade jag vattna men eftersom det trots allt var liv i två krukor så har jag nu äntligen planterat om. I ny jord. För efter lite efterforskning antar jag det var den ekologiska jorden jag planterat mangokärnorna i som var boven i dramat då ekologisk jord har större risk (chans?) att innehålla småkryp och skadeinsekter än vanlig plantjord (som finns i mataffärer men som numer, iaf där jag bor, är utbytt mot e-jord). De övriga mangokärnorna var svarta och delvis genomruttnade. Kanske hade sorgmyggen festat loss en del på dem också. Något konstigt har i alla fall hänt med den andra plantan som är rätt deformerad i bladen.

Eftersom mangoträden trivs i mer tropiska regioner är knappast mitt inomhusklimat eller utanför i odlingslotten så optimalt för att odla mango. men lite levande grönt i fönstret skadar aldrig. Säkert är det många som själva satt avokado och visst är den väl lite lik?

***