Vad hände sen, efter mangofrossan?

Jag är som bekant otroligt svag för pakistansk mango - Chaunsa - eller honungsmango som den också kallas. Har säkert skrivit om det förut men jag minns en gång för många år sedan då kassörskan tittade på mig med frågande blick, skulle jag verkligen köpa den frukten som var mjuk, skrynklig och såg riktigt dassig ut. Jag log och lovade att det var precis exakt så den skulle se ut. Dessutom är den absolut godaste frukten i hela världen. Lite anade jag då att flera år senare skulle det finnas lådor fulla med denna gudomligt goda frukt, att köpa till överkomligt pris.

Men säg det som varar för evigt. Säsongen för pakistansk mango är kort. Så vad annat göra än att försöka sig på att odla ett alldeles eget mangoträd. Jag tvättade och gnuggade bort rester av fruktköttet på kärnhuset allt eftersom mangon gick åt. Sedan var det bara att bända upp och lirka ur de stora kärnorna, cirka en decimeter långa och två-tre centimeter breda. Tre kärnor fick sedan ligga någon vecka (eller det blev nog två) i en skål med vatten (bytte ut vattnet rätt så ofta) och tre andra fick vara som de var.

De tre som låg i vatten svällde en del och tappade en del av det bruna tunna höljet. De andra tre torkade ihop en aning. Jag har dessvärre missat att anteckna exakt när jag planterade dem men var någon gång under v 27-28. Jag hade ingen aning om vare sig tidsaspekt eller om det alls skulle bli något av detta så jag blev minst sagt förvånad då jag en morgon, bara några veckor senare fick syn på en liten böjd stjälk i en av krukorna. Redan dagen efter hade den vecklat ut sig och sträckte sig upp drygt 1 dm upp i luften.

Men säg det flugfria (sommar)kök som finns. Efter år av väl beprövad  beprövade varianter av bananflugefällor har jag med till slut kommit fram till min allra bästa lösning; allt kompostmaterial läggs i liten påse, vilken försluts med en ordentlig snurr alternativt en plastklämma, och som vanligtvis slängs var eller varannan dag. Så det var inte utan att jag blev förvånad då platsen kring diskbänken ändå var som belamrad av små flugfän. Ganska snart insåg jag att de faktiskt inte var bananflugor utan snarare sorgmygg. Likt den värsta epidemi spred de sig från den ena blomkrukan till den andra och min gamla hederliga bananflugefälla (balsamicovinäger+vatten+diskmedel) kom till användning igen. Fick dock tömma och göra om nästan varje dag under ett par veckor. Jag har inte varit med om något liknande tidigare. Jag som till och med tyckt det varit mycket bananflugor här tidigare.

rester av sorgmyggslarver?

Dessutom slutade jag vattna men eftersom det trots allt var liv i två krukor så har jag nu äntligen planterat om. I ny jord. För efter lite efterforskning antar jag det var den ekologiska jorden jag planterat mangokärnorna i som var boven i dramat då ekologisk jord har större risk (chans?) att innehålla småkryp och skadeinsekter än vanlig plantjord (som finns i mataffärer men som numer, iaf där jag bor, är utbytt mot e-jord). De övriga mangokärnorna var svarta och delvis genomruttnade. Kanske hade sorgmyggen festat loss en del på dem också. Något konstigt har i alla fall hänt med den andra plantan som är rätt deformerad i bladen.

Eftersom mangoträden trivs i mer tropiska regioner är knappast mitt inomhusklimat eller utanför i odlingslotten så optimalt för att odla mango. men lite levande grönt i fönstret skadar aldrig. Säkert är det många som själva satt avokado och visst är den väl lite lik?

***

Skördefesten

Så vart det dags igen för att träffa matbloggare i stan. Jag kan inte med ord beskriva hur kul jag tycker det är att jag endast genom att blogga (och såklart "prata" med andra bloggare genom kommentarsfälten) få möjlighet att träffa så många trevliga och matglada människor. I torsdags förra veckan hade vi skördefest. Pumpa och rödbetor stod högt i kurs och jag var alldeles varm och glad i magen när alla gått hem igen.
Ironiskt nog var vi annars så flitiga fotografer riktig usla på att föreviga kvällen. Vi hade fullt upp med att äta, dricka och grotta ner oss i alla möjliga matrelaterade spörsmål.

Vi började med min pumpasoppa vars recept ni hittar både här (med halva vitlökar i) och en tunnare variant här. Soppan just denna speciella torsdag bestod av 1,6 kg butternut/1 stor vitlök/olivolja/flingsalt/torkad timjan/7-8 dl grönsaksbuljong/en halv burk kokosmjölk. Till den hade jag skurit kålrabbi i stavar, bakat i mitt tycke fantastiskt goda ostpinnar och faktiskt, så ville jag inte vara sämre än Karin så jag rostade till slut pumpakärnorna (vilket jag för övrigt lovat i ett tidigare inlägg att göra när jag var frisk igen). Tycker själv de påminner lite om popcorn och sen en aning besk ton. Inte alls som de gröna som finns att köpa i påse och svåra att på något sätt jämföra. Tycker de blev goda på sitt sätt.

Mormors plommonmarmelad är skapad och drivs av Johanna aka Plommonet som bakat knäckebröd med stort K. Smakade nästan lite jul tycker jag men det var nog kanelen som gjorde det. Bredvid knäckebröden på bilden ser ni de heta godbitarna av rostad pumpa som Ann-Louise, hon som styr och ställer hos Lilla Matdériven, hade rostat pumpaklyftor vilka var smaksatta med bland annat het chili (chipotlechili i adobesås?) och toppade med rostade pumpakärnor.

Dessa godbitar hade Kim, den eminenta bloggerskan bakom Tant Russins bak, med sig. Rödbeta och getost är verkligen en oslagbar kombination och jag gillar sättet Kim hade kombinerat de två i dessa små minipajer. Recept (och mycket finare bilder) på pajerna hittar ni här hos Kim.

Visst är det en urtjusig form i vilken Kristiina lagat en underbar kronärtskocka- och spenatpaj i. Sån vill jag ha! I hennes blogg Megane hittar ni receptet till pajen. Pajen som jag till och med fick en bit över från och åt till lunch i helgen :-)

Och det var mer paj. En riktigt god sötpotatispaj. Tycker kanterna är så höga och ståtliga och vill ni veta hur man lagar den är det till Beatas mat ni ska klicka er fram till. Hittar inget recept på just denna med sötpotatis i men väl en paj fylld med butternut och purjolök. Gissar att pajskalet och fyllningen av ägg/mjölk/ev ost är den samma.


Och så var det ju detta också att jag under dagen så innerligt önskade mig något sött efteråt så gissa om jag blev glad när Kristiina fiskade upp sina galet goda chokladmuffins med blod på! Fyllda med rödbeta, vit choklad och vet ni de innehöll också kaffe och röd kakao. Mmmm, de var nog en av de allra godaste muffins jag ätit! Saftig och god men ändå inte blöt.


Sist men inte minst måste jag ju också nämna det, trots att jag är vegetarian och inte äter djur, så kokades det en grynkorv på min spis. Jorå. Linda hade minsann under dagen (på jobbet!) slängt ihop en grynkorv. Det tog inte lång stund innan jag försvann långt bak i tiden då jag fick skumma korven mamma kokade, till vilken vi åt kokt potatis och en god pepparrotssås om jag inte minns fel. Om hon stoppat den själv eller ej kan ni få fundera över ;)
Håll i er alla grönsaksälskare och blunda nu eller scrolla fort förbi men om det nu råkar vara någon köttätare som läser här och nu blivit nyfiken på grynkorven så föreslår jag att ni tar och kikar i Lindas inlägg om hur man gör grynkorv. Många fina bilder på processen.

Tur att jag slapp äta den i alla fall!

Tack alla för att ni kom hem till mig och gjorde en annars helt vanlig torsdagskväll till en riktigt god, smakfull, trevlig och matpratig höstkväll.

Hittegods:

6 gafflar
2 knivar
1 tallrik
1 flaska vin
4 (numera 2) chokladmuffins med burkar till
och ja, övrig kvarglömd mat finns ej mer :o

Sakerna återfås mot beskrivning ;)


***

My rhubarbs are going bananas!

I've already harvested my rhubarbs three times this season, and, this (above) is how they looked yesterday! It has been raining a lot lately and I really need to do some weeding, but, hate doing that when everyting out there is wet and sticky. More rain is obviously to expect, but, I'll definitely have to gather my rhubarbs once more. I do have a slightly pleasant dilemma though. I don't know what to do with them?
I absolutely love my rhubarb pie and all the different varieties you can do with that, but, is under no circumstances eating paj, cookies or other sweet stuff for some while now. I've done salad with rhubarb and even meringues with rhubarb juice. I can make marmelad, but, my experience tells me that I don't eat that much bread and marmelad after all. I use to give away jars though, but, my economy doesn't allow me to any expeses outside the absolute necessary.

Two pictures from the end of May this year, right before
my first gathering of the rhubarbs!

Well, I'll start with putting them in the freezer. I know for sure it will taste awesome with a rhubarb pie at Christmas time ;-)

Oktoberskörd

Nu växer det så det knakar ute i odlingslotten. Hur tokigt är inte det då? Det har ju redan gått och blivit oktober. För någon vecka sedan tog jag bilder på en av smultronplantorna som både blommar och har fler smultron än hittills i år. Förmodligen hinner de inte bli röda, särskilt inte eftersom det regnat en del det senaste och solen inte riktigt visat sig från sin bästa sida.


Och min rosmarin! Den var så stor, så stor som den aldrig tidigare varit. Jag planterade den där ute i odlingslotten för över fyra år sedan och jag har alltid klippt av en eller ett par kvistar varje år sedan dess. I år var den så fantastiskt stor och fin att jag inte ville klippa i den. Men hur galet är det då? Det är väl i alla fall meningen att jag ska ta vara på och äta det jag kan och inte för att grannarna ska få titta på fina växter...eller? Jag ser ju ändå ingenting från mitt fönster :(
Men tänk om jag förstört den nu inför nästa år? Jag har ingen aning om hur man ska sköta den. Det sägs att den inte ska tåla vårt vinterklimat och därför bör odlas i kruka som kan tas in vintertid. Hrm, jag som inte ens har en balkong odlar inte "växelvis" sådär och kan inte plocka in och ut under året. Det får helt enkelt bära eller brista. Synd bara att jag inte kom på tanken att ta ett kort innan jag gick lös med seckatören ;-)

En rejäl skörd gräslök blev det också. Den hackade jag ner och det blev lite drygt 5 dl. Nu ligger den i säkert förvar i frysen. Först strödde jag förstås den över nykokt potatis av finfina sorten ratte, inhandlad från Bondens egen marknad i Haga/Göteborg. Det var inte helt lätt att välja bland alla roliga och goda sorter som t ex Symfonia, Cherie, Mandelpotatis, Blå kongo och Snöboll. Jamen, har ni hört? Inte visste jag att det fanns potatis som hette så. Den kallas visst också för British Queen, är helt vit i köttet och tydligen väldigt mjölig. Inget för mig med andra ord...om jag inte ska göra mos förstås.

Rödbeta och palsternacka från gården

För en vecka sedan gav jag till slut upp hoppet om en god skörd. Eller, egentligen gav jag nog upp redan i juni tidigare i år då torkan gick hårt åt på växtligheten. Början till det som skulle bli bönor försvann, spenaten brändes bort och dillen verkade ovanligt seg i starten. Så kom då regnet. Och vad det sedan regnade. Ingenting växte något att tala om. Men så tog det sig lite nu på sensommaren och under augusti som haft ganska fint väder. Men inte på långa vägar så bra väder att det skulle hinna växa till sig ordentligt innan det blir höst.


Det gamla slitna ordspråket liten men naggande god passar väldigt bra i sammanhanget. Skörden blev ju alltså extremt liten. Bokstavligen kan man säga. Bortsett från morötterna som för ett par veckor sedan blev uppdragna av några tonårstjejer blev det några få betor och något fler palsternackor. Men ack så små, så små. Under normala omständigheter skulle den ringa storleken på palsternackorna gallras bort eller helt enkelt slängas undan men nu var jag ju bara tvungen att ansa, tvätta och koka dom. Samma sak med rödbetorna. Inte lagade jag något märkvärdigt av dessa. Rödbetorna kokades, skalades och serverades med flingsalt och lite färsk backtimjan. Palsternackorna kokade jag och strödde lite flingsalt över samt några stänk hallonvinäger. Inget avancerat alltså. Lite fullkornspasta, rostade nötter och stekt tofu och middagen var klar.