Vintersolstånd 2010

Nu mina vänner, nu blir det inte mörkare än såhär. Vintersolståndet är här! Eller ja, här i väst hände det visst redan den 15 december. Årets kortaste dag och hej vad den svischade förbi. Men nu var det gjort. Midsommar - here we come!


(utifall det inte var nog av sommar så finns en till här om sommar i Sverige)

Tillbaka till verkligheten. December. Mörkret. Stearinljusen. Raggsockor. Täcket med i soffan. Enorma mängder rött te. Varma bad...

Trots att jag inte ska bort eller att någon kommer hit över jul brukar jag ändå fixa, baka, greja och göra det lite juligt ändå. Hänger ut grönt jox på dörren. Pyntar med apelsiner (med nejlikor i) och blodröda äpplen, tjocka ljus och något trevligt hängande i fönstret. Vita hyacinter och ev en eller annan vit julstjärna. Men i år är inte ens fönsterna tvättade p g a kylan. Nä, det är verkligen skralt här när det kommer till julfronten. Det var liksom inte meningen i år. Det bara blev så. Tid, ork, inspiration och mening har lyst med sin frånvaro. Knepigt. Kanske kommer igen om ett par dagar.

Hur som helst är rödbetorna inlagda. Allt är förberett för andra omgången rödkålskok imorgon. Det finns bara en grej som jag saknar nu - lakritsglöggen.

21 dec och färsk frusen grönkål

Jo, det är faktiskt den 22 december idag. Men jag väljer nummer 21 på datumljuset ändå. Vet inte varför jag halkat efter såhär. Jag höll god fart ända från början men något hände på vägen. Skyller på magsjukan ;) Den ruckade tillvaron på så sätt att ett par dagar "gick bort" och nu har jag lyckats vända på dygnet. Det är svårt att koncentrera sig när man är trött. Så är det det välkända prokrastineringsbeteendet som spökar. Håller gärna på med flera saker samtidigt vilket ofta slutar i att inget blir gjort ;)

Igår gick jag förbi en grönsaksaffär som hade lådor med färsk (?) grönkål utanför. Eller ja, massor av färsk i lösvikt, men frusen av kylan. Jag tänkte att det säkert inte gör så mycket då jag har fått för mig att göra grönkålssoppa för första gången i mitt liv. Men alltså, den luktar apa idag. Kål doftar ju inte särskilt gott i vanliga fall men detta är något annat. Den är grön och fin. Hittar inga gula/bruna delar. Men lukten. Lukten.


Vag gör ni med grönkålen? Eller är det bara lite garnityr runt julskinkan? Förresten, äter ni julbord? På restaurang? Jag har nog inte gjort det på säkert 25 år. Det finns ett ställe jag gärna skulle gå till om jag bara kunde och det är Kiviks lilla råa på Österlen. Tiden har rusat iväg och nu är ju julen alldeles runt knuten. Vet ej om de fortfarande har kvar julbordet men ring och fråga vetja om du är sugen!


Jag letar vegetarisk mat på nätet och visst, det finns en del men bland bloggar har jag inte riktigt hitta någon jag fastnat för sådär alldeles särskilt. Jag har tipsat om den förut och gör det igen, Vegofamiljen. Ett bra tips för alla veggisar med barn. Alltså, det finns en del samlingar och receptsidor för vegetarisk mat men jag är inte så imponerad av dom. Antingen är det en tråkig sida, svårt att hitta ordentligt eller bara någon som samlar på andras grejer. Hittills är nog de större matsajterna mer tilltalade med sina vegetariska avdelningar eller en del av kändiskockarnas vegetariska insatser. Jag har inte gett det en ärlig chans än men lovar att återkomma i ämnet. Än så länge letar jag faktiskt mest vegetariskt bland mina kokböcker! Vem vet, kanske tomten kommer med ännu än kokbok nu i jul. Kan man få en finare present än en bok?

Torsdag den 16 december och pepparkakshusen

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det liksom bubblar i mig och tårarna bränner bakom ögonlocken. Ena sidan glatt och nästan befriande på något sätt å andra sidan sorgset och kvävande. Lättnad, frihet, spänningar, dålig sömn, dödsfall och den årliga midvinterångesten som nyper till. Känslorna åker bergochdalbana i kroppen just nu.

En av vinnarna i Pepparkakshustävlingen 2010.
Bilden lånad från Arkiktektmuseeum

Regnet smattrar på rutorna och vinterlandskapet blir bara smutsigare och geggigare utanför fönstret. Så många borden hit och dit och så lite lust och inspiration. Hög tid att peppas upp!
För någon vecka sedan hittade jag fram till denna stora pepparkashustävling. Jag blir alldeles matt av alla fina bidrag. Temat för tävlingen var -Jag är hemma nu! om att vara hemmastad eller rotlös. Idag upptäckte jag att tävlingen visst redan var avgjord. Av 95 bidrag har elva vinnare utsetts *drums* Se här vilka de är. Har du vägarna förbi så ta chansen att se utställningen av alla pepparkakshus på Arkitektmuseet på Skeppholmen i Sthockholm. Den håller på ända fram till den 9 januari 2011.

En av mina favoriter! Bilden lånad från Arkitektmuseeum.
Vilken är din favorit?

Har du kanske bakat ditt eget pepparkakshus? Eller är du sugen på att baka pepparkakor? Förra året skrev jag ner recept på världens godaste pepparkaksdeg! (eller ja, det är i alla fall mammas, förmodligen också mormors, goda pepparkaksrecept)

Och om det nu skulle vara så att ni inte hinner/har lust/ork till att blanda ihop ingredienser till egen deg kan man också göra pepparkakshus på det här viset (se nedan). Han vet inte om det än men bilderna är lånade av W som också är hjärnan och kreatören bakom detta tjusiga pepparkakshus. Det behöver inte vara så svårt som man kan tro.
Vad fint det blev W!!

Lycka till med alla era pepparkakshusbyggen!!

Bara 16 dagar kvar...

Hur går det för er med julförberedelserna? Idag är det bara 16 dagar kvar. Lite mer än två veckor. Känn på den. Kommer ni hinna med allt? Jag förstår om ni är stressade. Själv har jag svårt att ens hinna med den vanliga vardagen.

Trots att jag inte alltid varit vegetarian och tidigare ätit kött av alla de slag, har jag aldrig gillat skinka. Kanske därför jag aldrig heller bakat egen Seitan heller. Varken på traditionellt* eller modernt vis. Gillar inte heller sill. Inte sylta, rökt ål eller rulle. Julen var alltså ingen kulinarisk högtid för mig. Levde mest på vörtbröd och mammas plattebröd under tiden de andra åt sillen. Sen blev det lite köttbullar och snittad prinskorv. Ja. Det var alles (förutom alla pepparkakor, bondkakor, brysselkex, lussebullar, nötter och godis förstås).
Som vegetarian finns det alltså inget särskilt jag saknar från julbordet. Minns inte ens om jag åt någon som en tillstymmelse till grönsak. Då gillade jag varken inlagd gurka eller rödbeta och inte heller var jag särskilt förtjust i rödkålen. Nu däremot äter jag smörgåsgurka som om det var smågodis, älskar rödbetor i alla möjliga former och så kokar jag såklart min egen rödkål. Letar och letar och kan hittade denna bloggpost om en lättare jullunch som innehåller rödkålen. Använder mig av ett gammalt hederligt recept för kokt rödkål från Bonniers nya kokbok. Beskrivningen är skriven i texten och inte som detaljerat recept.


* Minns förvisso ett experiment vi gjorde i hemkunskapen för hundra år sedan. Inte var det någon som pratade om seitan då men väl gluten. Vi gjorde små bollar av vetemjölet. Sköljde och knådade, sköljde och knådade och till slut gräddades de små glutenbollarna i ugnen. Blev små spröda smaklösa puffar.

2 december går mot sitt slut...

... och idag har jag tvingats inse att jag inte kan träna på några dagar. Förmodligen sträckte jag mig lite väl mycket i lördags. Idag på flowen blev jag faktiskt helt förskräckt när jag inte kunde nå tårna i benstretchen :/ Jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare inte nått fram (sittande på golvet med benen utsträckta rakt framför mig) till tårna.
Hur som helst. Kylan har ett järngrepp om oss. Här på västkusten är det nog inte lika många minusgrader som på östkusten och längre norr ut men det är en råhet i luften som går genom märg och ben. Ingen snö att tala om men isen på trottoarerna vill varken smälta eller nötas bort. Jag går och går och går och konstigt nog känns det som att jag aldrig kommer fram. Vila kanske trots allt är bästa botemedlet just nu.

Har fönstershoppat en del på stan idag och ska försöka anamma känslan, fridfullheten och värmen i att julen närmar sig med stormsteg. Andreas Gustavsson skriver i ETC idag att julglädjen är en provokation mot de som känner julångest. Jag hävdar att det snarare är tvärtom. Att inte handla julklappar, julpynta eller blötlägga lutfisken osv är provocerande mot alla som "följer strömmen". Antingen tycker de synd om mig (vilket jag själv inte gör). Eller så är jag väl bara en kuf. Oansett vilket skulle ingen få för sig att bjuda hem en på julmiddag ändå. Julen är familjens högtid och inget annat!

För er som dock är upptagna av julplanering måste jag tipsa om detta härliga inlägg om dukningar! Jag är nog benägen att hålla med både bloggaren och skribenten av inlägget. Trots att det är publicerat för över 70 år sedan. Artikeln bloggförfattaren bloggat om alltså. Bloggen På livets trassliga bastmatta bjuder på många skratt, mycket allvar och spännande tillbakablickar. Många kloka ord men allt går inte att hålla med om. Precis som med livet självt.